Psaltaren 120

1 En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.

A Song of the Ascents. Unto Jehovah in my distress I have called, And He answereth me.

2 Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

O Jehovah, deliver my soul from a lying lip, From a deceitful tongue!

3 Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

What doth He give to thee? And what doth He add to thee? O deceitful tongue!

4 Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

Sharp arrows of a mighty one, with broom-coals.

5 Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

Woe to me, for I have inhabited Mesech, I have dwelt with tents of Kedar.

6 Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

Too much hath my soul dwelt with him who is hating peace.

7 Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.

I [am] peace, and when I speak they [are] for war!