< Psaltaren 120 >
1 En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.
A song of ascents. In my distress I called out to Yahweh, and he answered me.
2 Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.
Rescue my life, Yahweh, from those who lie with their lips and deceive with their tongues.
3 Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?
How will he punish you, and what more will he do to you, you who have a lying tongue?
4 Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.
He will punish you with the arrows of a warrior sharpened over burning coals of the broom tree.
5 Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.
Woe is me because I temporarily live in Meshech; I lived previously among the tents of Kedar.
6 Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.
For too long I have lived with those who hate peace.
7 Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.
I am for peace, but when I speak, they are for war.