Psaltaren 120

1 En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.

[the] song of The ascents to Yahweh in distress of me I called out and he answered me.

2 Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

O Yahweh deliver! self my from a lip of falsehood from a tongue deceit.

3 Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

What? will anyone give to you and what? will anyone add to you O tongue deceit.

4 Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

Arrows of a warrior sharpened with burning coals of broom plants.

5 Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

Woe! to me that I have sojourned Meshech I have dwelt with [the] tents of Kedar.

6 Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

Much it has dwelt itself self my with [one who] hates peace.

7 Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.

I [am] peace and that I speak they [are] for war.