Psaltaren 120

1 En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.

“A song of the degrees.” Unto the Lord, when I was in distress, did I call, and he hath answered me.

2 Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

O Lord, deliver my soul from lips of falsehood, and from a tongue of deceit.

3 Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

What will [God] give unto thee? or what will he add unto thee, thou tongue of deceit?

4 Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

Sharpened arrows of the mighty, with coals of the broom-bush.

5 Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

Woe is me, that I sojourn in Meshech, that I dwell in the tents of Kedar!

6 Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

Too long for herself hath my soul dwelt with him that hateth peace.

7 Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.

I am for peace; but when I speak, they are for war.