Psaltaren 120

1 En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.

In my distress I cried unto the LORD, and he heard me.

2 Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

Deliver my soul, O LORD, from lying lips, and from a deceitful tongue.

3 Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

What shall be given unto you? or what shall be done unto you, you false tongue?

4 Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

Sharp arrows of the mighty, with coals of juniper.

5 Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

Woe is me, that I sojourn in Mesech, that I dwell in the tents of Kedar!

6 Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

My soul has long dwelt with him that hates peace.

7 Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.

I am for peace: but when I speak, they are for war.