Psaltaren 120

1 En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.

A song of degrees. I called vnto the Lord in my trouble, and hee heard me.

2 Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

Deliuer my soule, O Lord, from lying lippes, and from a deceitfull tongue.

3 Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

What doeth thy deceitfull tongue bring vnto thee? or what doeth it auaile thee?

4 Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

It is as the sharpe arrowes of a mightie man, and as the coales of iuniper.

5 Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

Woe is to me that I remaine in Meschech, and dwell in the tentes of Kedar.

6 Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

My soule hath too long dwelt with him that hateth peace.

7 Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.

I seeke peace, and when I speake thereof, they are bent to warre.