Psaltaren 120

1 En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.

In my trouble I cried to the Lord: and he heard me.

2 Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

O Lord, deliver my soul from wicked lips, and a deceitful tongue.

3 Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

What shall be given to thee, or what shall be added to thee, to a deceitful tongue.

4 Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

The sharp arrows of the mighty, with coals that lay waste.

5 Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

Woe is me, that my sojourning is prolonged! I have dwelt with the inhabitants of cedar:

6 Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

My soul hath been long a sojourner.

7 Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.

With them that hate peace I was peaceable: when I spoke to them they fought against me without cause.