Psaltaren 120

1 En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.

A Canticle in steps. When troubled, I cried out to the Lord, and he heard me.

2 Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

O Lord, free my soul from lips of iniquity and from the deceitful tongue.

3 Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

What will be given to you, or what will be added to you, for a deceitful tongue?:

4 Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

the sharp arrows of the powerful, along with the burning coals of desolation.

5 Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

Woe to me, for my sojourning has been prolonged. I have lived with the inhabitants of Kedar.

6 Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

My soul has long been a sojourner.

7 Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.

With those who hated peace, I was peaceful. When I spoke to them, they fought against me without cause.