Psaltaren 120

1 En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.

Jeg raabte til Herren i min Nød, og han bønhørte mig.

2 Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

Herre! fri min Sjæl fra Løgnens Læbe, fra en svigefuld Tunge.

3 Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

Hvad giver han dig, og hvad giver han dig ydermere, du svigefulde Tunge?

4 Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

Den vældiges skærpede Pile med Gløder af Enebærtræ!

5 Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

Ve mig! thi jeg har været som fremmed iblandt Mesek, jeg har boet ved Kedars Telte.

6 Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

Min Sjæl har længe nok boet hos dem, som hade Fred.

7 Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.

Jeg er fredsommelig; men naar jeg taler, da ere disse færdige til Krig.