Psaltaren 120

1 En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.

Hodočasnička pjesma Kad bijah u nevolji, Jahvi zavapih i on me usliša.

2 Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

Jahve, izbavi dušu moju od usana prijevarnih, od zlobna jezika!

3 Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

Kojim zlom da te prokunem, zlobni jeziče?

4 Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

Strelicama oštrim iz ratničke ruke i ugljevljem žarkim.

5 Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

Jao meni što mi je boraviti u Mešeku i stanovati u šatorima kedarskim!

6 Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

Predugo mi duša mora živjeti s mrziteljima mira.

7 Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.

Kada o miru govorim, oni sile na rat.