Psaltaren 120

1 En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.

Tangtlaeng Laa Kamah kah citcai khuiah BOEIPA te ka khue tih kai n'doo.

2 Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

BOEIPA aw ka hinglu he laithae hmuilai lamkah neh palyal ol lamloh huul lah.

3 Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

Palyal ol te nang taengah bahamnim m'paek vetih bahamnim nang taengah hang koei eh?

4 Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

Hlangrhalh kah thaltang khaw hlingcet alh bangla sum yipkip.

5 Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

Meshek ah ka bakuep tih Kedar dap ah kho ka sak dongah kai ngawn tah ka tuisawih coeng!

6 Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

Rhoepnah aka hmuhuet taengah ka hinglu loh kho puet a sak coeng.

7 Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.

Kai loh rhoepnah ka thui vaengah amih te caemtloek la thoouh.