Psaltaren 12

1 En Psalm Davids, till att föresjunga på åtta stränger. Hjelp, Herre; de helige äro förminskade; och de trogne äro få ibland menniskors barn.

Müzik şefi için - Sekiz telli sazlarla - Davut'un mezmuru Kurtar beni, ya RAB, sadık kulun kalmadı, Güvenilir insanlar yok oldu.

2 Den ene talar med den andra onyttig ting; och skrymta, och lära utaf oens hjerta.

Herkes birbirine yalan söylüyor, Dalkavukluk, ikiyüzlülük ediyor.

3 Herren utrote allt skrymteri och de tungo, som stor ord talar;

Sustursun RAB dalkavukların ağzını, Büyüklenen dilleri.

4 De der säga: Vår tunga skall hafva öfverhandena; oss bör tala; ho är vår herre?

Onlar ki, “Dilimizle kazanırız, Dudaklarımız emrimizde, Kim bize efendilik edebilir?” derler.

5 Efter nu de elände förtryckte varda, och de fattige sucka, vill jag upp, säger Herren; jag vill skaffa en hjelp, att man frimodeliga lära skall.

“Şimdi kalkacağım” diyor RAB, “Çünkü mazlumlar eziliyor, Yoksullar inliyor, Özledikleri kurtuluşu vereceğim onlara.”

6 Herrans tal är klart, såsom genomluttradt silfver i enom lerdegel, bepröfvadt sju resor.

RAB'bin sözleri pak sözlerdir; Toprak ocakta eritilmiş, Yedi kez arıtılmış gümüşe benzer.

7 Du Herre, bevara dem, och förvara oss för detta slägtet, till evig tid.

Sen onları koru, ya RAB, Bu kötü kuşaktan hep uzak tut!

8 Ty det varder allestäds fullt med ogudaktiga, der sådana löst folk ibland menniskorna rådande är.

İnsanlar arasında alçaklık rağbet görünce, Kötüler her yanda dolaşır oldu.