Psaltaren 12

1 En Psalm Davids, till att föresjunga på åtta stränger. Hjelp, Herre; de helige äro förminskade; och de trogne äro få ibland menniskors barn.

Načelniku godbe po osmini, psalm Davidov. Daj rešenje, Gospod, ker minil je dobrodelnik; ker izginili so resnični izmed sinov človeških.

2 Den ene talar med den andra onyttig ting; och skrymta, och lära utaf oens hjerta.

Prazno govoré drug z drugim, s priliznenimi ustnami, z vojnim srcem govoré.

3 Herren utrote allt skrymteri och de tungo, som stor ord talar;

Pokončal bode Gospod vse priliznene ustne, jezik visokobesedni;

4 De der säga: Vår tunga skall hafva öfverhandena; oss bör tala; ho är vår herre?

Njih, ki govoré: Našega jezika pravica bode obveljala, ustne naše so v naši oblasti, kdo bi bil nam gospod?

5 Efter nu de elände förtryckte varda, och de fattige sucka, vill jag upp, säger Herren; jag vill skaffa en hjelp, att man frimodeliga lära skall.

Od zatiranja siromakov ubozih, od vpitja revežev vstanem skoraj, govori Gospod; pomagal bodem njemu, v katerega bode pihal žarjavico krivični.

6 Herrans tal är klart, såsom genomluttradt silfver i enom lerdegel, bepröfvadt sju resor.

Besede Gospodove so čiste besede, srebro očiščeno v izbrani prsteni posodi, osnaženo sedemkrat.

7 Du Herre, bevara dem, och förvara oss för detta slägtet, till evig tid.

Ti, Gospod, ohrani jih; vsakega izmed njih brani tega rodu na veke.

8 Ty det varder allestäds fullt med ogudaktiga, der sådana löst folk ibland menniskorna rådande är.

Krivični hodijo okrog povsodi, ko se povzdiguje malopridna reč med človeškimi sinovi.