Psaltaren 12

1 En Psalm Davids, till att föresjunga på åtta stränger. Hjelp, Herre; de helige äro förminskade; och de trogne äro få ibland menniskors barn.

Salva-nos, Senhor, porque faltam os homens bons; porque são poucos os fieis entre os filhos dos homens.

2 Den ene talar med den andra onyttig ting; och skrymta, och lära utaf oens hjerta.

Cada um falla a falsidade ao seu proximo: fallam com labios lisongeiros e coração dobrado.

3 Herren utrote allt skrymteri och de tungo, som stor ord talar;

O Senhor cortará todos os labios lisongeiros e a lingua que falla soberbamente.

4 De der säga: Vår tunga skall hafva öfverhandena; oss bör tala; ho är vår herre?

Pois dizem: Com a nossa lingua prevaleceremos: são nossos os beiços; quem é o Senhor sobre nós?

5 Efter nu de elände förtryckte varda, och de fattige sucka, vill jag upp, säger Herren; jag vill skaffa en hjelp, att man frimodeliga lära skall.

Pela oppressão dos miseraveis, pelo gemido dos necessitados me levantarei agora, diz o Senhor; porei em salvo aquelle para quem elles assopram.

6 Herrans tal är klart, såsom genomluttradt silfver i enom lerdegel, bepröfvadt sju resor.

As palavras do Senhor são palavras puras, como prata refinada em fornalha de barro, purificada sete vezes.

7 Du Herre, bevara dem, och förvara oss för detta slägtet, till evig tid.

Tu os guardarás, Senhor; d'esta geração os livrarás para sempre.

8 Ty det varder allestäds fullt med ogudaktiga, der sådana löst folk ibland menniskorna rådande är.

Os impios andam cercando, emquanto os mais vis dos filhos dos homens são exaltados.