Psaltaren 12

1 En Psalm Davids, till att föresjunga på åtta stränger. Hjelp, Herre; de helige äro förminskade; och de trogne äro få ibland menniskors barn.

MAING kom kotin sauasa, pwe me lelapok kan malaulaular, o me melel akan me malaulau ren aramas akan.

2 Den ene talar med den andra onyttig ting; och skrymta, och lära utaf oens hjerta.

Irail kin lokaia likam, amen amen ong men impa, re lokaiaki lol riapot.

3 Herren utrote allt skrymteri och de tungo, som stor ord talar;

Ieowa pan kotin usada kil en au karos me lingkaping o lo, me kin lokaia wei ni aklapalap.

4 De der säga: Vår tunga skall hafva öfverhandena; oss bör tala; ho är vår herre?

Me kin indinda: Lo atail, me kit pan pwai kida, o kil en au at me kit keleki; is at kaun?

5 Efter nu de elände förtryckte varda, och de fattige sucka, vill jag upp, säger Herren; jag vill skaffa en hjelp, att man frimodeliga lära skall.

Ieowa kotin masani: I pan uda, pweki kankangeranger en me luet akan o sangesang en me samama kan: I pan sauasa i, me kin inong iong.

6 Herrans tal är klart, såsom genomluttradt silfver i enom lerdegel, bepröfvadt sju resor.

Masan en Ieowa me makelekeleta silper, me kamakelekel kidar nan dal pwel en kisiniai pan pak isu.

7 Du Herre, bevara dem, och förvara oss för detta slägtet, till evig tid.

Komui Maing, pan kotin pera irail, o sinsila mon di wet kokolata.

8 Ty det varder allestäds fullt med ogudaktiga, der sådana löst folk ibland menniskorna rådande är.

Pwe me sapung kan pan totolar wasa karos, ma aramas sued pukat kin kaunda aramas akan.