Psaltaren 12

1 En Psalm Davids, till att föresjunga på åtta stränger. Hjelp, Herre; de helige äro förminskade; och de trogne äro få ibland menniskors barn.

Drottinn! Hjálpa þú! Hinum trúuðu fækkar óðum. Hvar eru þeir sem hægt er að treysta?

2 Den ene talar med den andra onyttig ting; och skrymta, och lära utaf oens hjerta.

Allir ljúga og iðka svik og pretti, en einlægnin virðist fokin út í veður og vind.

3 Herren utrote allt skrymteri och de tungo, som stor ord talar;

En Drottinn mun ekki fara mjúkum höndum um þá sem iðka ranglæti.

4 De der säga: Vår tunga skall hafva öfverhandena; oss bör tala; ho är vår herre?

Hann mun útrýma þessum lygurum sem segja: „Við skulum ljúga til um áform okkar, enda ráðum við sjálfir hvað við segjum!“

5 Efter nu de elände förtryckte varda, och de fattige sucka, vill jag upp, säger Herren; jag vill skaffa en hjelp, att man frimodeliga lära skall.

Þessu svarar Drottinn: „Ég mun rísa upp og verja þá kúguðu, fátæku og hrjáðu. Ég mun frelsa þá samkvæmt bænum þeirra.“

6 Herrans tal är klart, såsom genomluttradt silfver i enom lerdegel, bepröfvadt sju resor.

Loforð Drottins eru áreiðanleg. Hvert orð á vörum hans er satt og rétt eins og marghreinsað skíragull.

7 Du Herre, bevara dem, och förvara oss för detta slägtet, till evig tid.

Drottinn, við vitum að þú munt varðveita þitt fólk frá verkum illra manna,

8 Ty det varder allestäds fullt med ogudaktiga, der sådana löst folk ibland menniskorna rådande är.

þó svo þeir vaði alls staðar uppi og njóti heiðurs í landinu.