Psaltaren 12

1 En Psalm Davids, till att föresjunga på åtta stränger. Hjelp, Herre; de helige äro förminskade; och de trogne äro få ibland menniskors barn.

“To the chief musician upon Sheminith, a psalm of David.” Help, O Lord; for the pious have ceased to be; for the truthful have failed from among the children of men.

2 Den ene talar med den andra onyttig ting; och skrymta, och lära utaf oens hjerta.

Deceptively do they speak every one with his neighbor, with flattering lips, with a double heart do they speak.

3 Herren utrote allt skrymteri och de tungo, som stor ord talar;

May the Lord cut off all flattering lips, the tongue that speaketh boastful things:

4 De der säga: Vår tunga skall hafva öfverhandena; oss bör tala; ho är vår herre?

Who have said, With our tongue will we be mighty; our lips are with us; who is Lord over us!

5 Efter nu de elände förtryckte varda, och de fattige sucka, vill jag upp, säger Herren; jag vill skaffa en hjelp, att man frimodeliga lära skall.

Because of the oppression of the poor, because of the sighing of the needy, now will I arise, saith the Lord: I will grant safety to him for whom the other layeth a snare.

6 Herrans tal är klart, såsom genomluttradt silfver i enom lerdegel, bepröfvadt sju resor.

The words of the Lord are pure words, as silver refined in the crucible of earth, purified seven times.

7 Du Herre, bevara dem, och förvara oss för detta slägtet, till evig tid.

Thou, O Lord, wilt preserve them; thou wilt guard them from this generation for ever.

8 Ty det varder allestäds fullt med ogudaktiga, der sådana löst folk ibland menniskorna rådande är.

On every side do the wicked walk about, when the vile are exalted over the sons of man.