Psaltaren 12

1 En Psalm Davids, till att föresjunga på åtta stränger. Hjelp, Herre; de helige äro förminskade; och de trogne äro få ibland menniskors barn.

For the end, A Psalm of David, upon the eighth. Save me, O Lord; for the godly man has failed; for truth is diminished from among the children of men.

2 Den ene talar med den andra onyttig ting; och skrymta, och lära utaf oens hjerta.

Every one has spoken vanity to his neighbour: their lips are deceitful, they have spoken with a double heart.

3 Herren utrote allt skrymteri och de tungo, som stor ord talar;

Let the Lord destroy all the deceitful lips, and the tongue that speaks great words:

4 De der säga: Vår tunga skall hafva öfverhandena; oss bör tala; ho är vår herre?

who have said, We will magnify our tongue; our lips are our own: who is Lord of us?

5 Efter nu de elände förtryckte varda, och de fattige sucka, vill jag upp, säger Herren; jag vill skaffa en hjelp, att man frimodeliga lära skall.

Because of the misery of the poor, and because of the sighing of the needy, now will I arise, saith the Lord, I will set [them] in safety; I will speak [to them] thereof openly.

6 Herrans tal är klart, såsom genomluttradt silfver i enom lerdegel, bepröfvadt sju resor.

The oracles of the Lord are pure oracles; as silver tried in the fire, proved [in] a furnace of earth, purified seven times.

7 Du Herre, bevara dem, och förvara oss för detta slägtet, till evig tid.

Thou, O Lord, shalt keep us, and shalt preserve us, from this generation, and for ever.

8 Ty det varder allestäds fullt med ogudaktiga, der sådana löst folk ibland menniskorna rådande är.

The ungodly walk around: according to thy greatness thou has greatly exalted the sons of men.