Psaltaren 12

1 En Psalm Davids, till att föresjunga på åtta stränger. Hjelp, Herre; de helige äro förminskade; och de trogne äro få ibland menniskors barn.

(Til sangmesteren. Efter den ottende. En salme af David.) HERRE, hjælp, thi de fromme er borte, svundet er Troskab blandt Menneskens Børn;

2 Den ene talar med den andra onyttig ting; och skrymta, och lära utaf oens hjerta.

de taler Løgn, den ene til den anden, med svigefulde Læber og tvedelt Hjerte.

3 Herren utrote allt skrymteri och de tungo, som stor ord talar;

Hver svigefuld Læbe udrydde HERREN, den Tunge, der taler store Ord,

4 De der säga: Vår tunga skall hafva öfverhandena; oss bör tala; ho är vår herre?

dem, som siger: "Vor Tunge gør os stærke, vore Læber er med os, hvo er vor Herre?"

5 Efter nu de elände förtryckte varda, och de fattige sucka, vill jag upp, säger Herren; jag vill skaffa en hjelp, att man frimodeliga lära skall.

"For armes Nød og fattiges Suk vil jeg nu stå op", siger HERREN, "jeg frelser den, som man blæser ad."

6 Herrans tal är klart, såsom genomluttradt silfver i enom lerdegel, bepröfvadt sju resor.

HERRENs Ord er rene Ord, det pure, syvfold lutrede Sølv.

7 Du Herre, bevara dem, och förvara oss för detta slägtet, till evig tid.

HERRE, du vogter os, værner os evigt mod denne Slægt.

8 Ty det varder allestäds fullt med ogudaktiga, der sådana löst folk ibland menniskorna rådande är.

De gudløse færdes frit overalt, når Skarn ophøjes blandt Menneskens Børn.