Psaltaren 12

1 En Psalm Davids, till att föresjunga på åtta stränger. Hjelp, Herre; de helige äro förminskade; och de trogne äro få ibland menniskors barn.

Til Sangmesteren. Efter den ottende. En Salme af David.

2 Den ene talar med den andra onyttig ting; och skrymta, och lära utaf oens hjerta.

HERRE, hjælp, thi de fromme er borte, svundet er Troskab blandt Menneskens Børn;

3 Herren utrote allt skrymteri och de tungo, som stor ord talar;

de taler Løgn, den ene til den anden, med svigefulde Læber og tvedelt Hjerte.

4 De der säga: Vår tunga skall hafva öfverhandena; oss bör tala; ho är vår herre?

Hver svigefuld Læbe udrydde HERREN, den Tunge, der taler store Ord,

5 Efter nu de elände förtryckte varda, och de fattige sucka, vill jag upp, säger Herren; jag vill skaffa en hjelp, att man frimodeliga lära skall.

dem, som siger: »Vor Tunge gør os stærke, vore Læber er med os, hvo er vor Herre?«

6 Herrans tal är klart, såsom genomluttradt silfver i enom lerdegel, bepröfvadt sju resor.

»For armes Nød og fattiges Suk vil jeg nu staa op«, siger HERREN, »jeg frelser den, som man blæser ad.«

7 Du Herre, bevara dem, och förvara oss för detta slägtet, till evig tid.

HERRENS Ord er rene Ord, det pure, syvfold lutrede Sølv.

8 Ty det varder allestäds fullt med ogudaktiga, der sådana löst folk ibland menniskorna rådande är.

HERRE, du vogter os, værner os evigt mod denne Slægt. De gudløse færdes frit overalt, naar Skarn ophøjes blandt Menneskens Børn.