Psaltaren 119
1 Salige äro de som utan vank lefva, de som i Herrans lag vandra.
Nhyira nka wɔn a wɔn akwan yɛ pɛ, na wɔnantew sɛnea Awurade mmara kyerɛ.
2 Salige äro de som hans vittnesbörd hålla; de som af allo hjerta söka honom.
Nhyira nka wɔn a wɔkora nʼahyɛde, na wofi wɔn koma nyinaa mu hwehwɛ no.
3 Ty de som på hans vägom vandra, de göra intet ondt.
Wɔnyɛ mfomso biara; na wɔnam nʼakwan so.
4 Du hafver budit, att hålla dina befallningar fliteliga.
Woayɛ nkyerɛkyerɛ pa ato hɔ a ɛsɛ sɛ wodi so pɛpɛɛpɛ.
5 O! att mitt lif hölle dina rätter med fullt allvar.
Ao, sɛ anka mʼakwan besi pi, ayɛ osetie wɔ wo hyɛ nsɛm ho ɛ!
6 När jag skådar uppå all din bud, så kommer jag icke på skam.
Sɛ midwen wo mmaransɛm no nyinaa ho a, ɛno de, anka mʼanim rengu ase.
7 Jag tackar dig af rätt hjerta, att du lärer mig dina rättfärdighets rätter.
Mede koma a mu tew bɛkamfo wo bere a meresua wo mmara a ɛteɛ no.
8 Dina rätter vill jag hålla; öfvergif mig dock aldrig.
Medi wo hyɛ nsɛm so; na nnyaw me korakora.
9 Huru skall en yngling sin väg ostraffeliga gå? När han håller sig efter din ord.
Aberante bɛyɛ dɛn na nʼakwan ho atew? Ɛsɛ sɛ odi wʼasɛm so.
10 Jag söker dig af allo hjerta; Låt mig icke fela om din bud.
Mede me koma nyinaa hwehwɛ wo; mma me mman mfi wo mmara nsɛm ho.
11 Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det jag icke skall synda emot dig.
Mede wʼasɛm asie me koma mu sɛnea merenyɛ bɔne ntia wo.
12 Lofvad vare du, Herre; lär mig dina rätter.
Awurade, ayeyi nka wo; kyerɛkyerɛ me wo hyɛ nsɛm.
13 Jag vill med mina läppar förtälja alla dins muns rätter.
Mede mʼano ka mmara a efi wʼanom nyinaa.
14 Jag fröjdar mig af dins vittnesbörds väg, såsom af allahanda rikedomar.
Mʼani gye sɛ midi wʼahyɛde so, sɛnea obi ani gye ahonya bebree ho no.
15 Jag talar det du befallt hafver, och ser på dina vägar.
Midwinnwen wo nkyerɛkyerɛ ho na mehwehwɛ wʼakwan mu.
16 Jag hafver lust till dina rätter, och förgäter icke din ord.
Mʼani gye wo hyɛ nsɛm ho; na merentoto wʼasɛm ase.
17 Gör väl med din tjenare, att jag må lefva och hålla din ord.
Yɛ wo somfo yiye; na matena ase adi wʼasɛm so.
18 Öppna mig ögonen, att jag må se under i din lag.
Bue mʼani na minhu anwonwade a ɛwɔ wo mmara no mu.
19 Jag är en gäst på jordene; fördölj icke din bud för mig.
Meyɛ ɔnanani wɔ asase so; mfa wo mmaransɛm no nhintaw me.
20 Min själ är all sönderkrossad för trängtans skull, efter dina rätter alltid.
Me kra tɔ beraw bere biara, wo mmara ho anigyina nti.
21 Du näpser de stolta; förbannade äro de som vika ifrå din bud.
Woka ahantanfo anim, wɔn a wɔadome wɔn, na wɔman fi wo mmaransɛm ho no.
22 Vänd ifrå mig försmädelse och föraktelse; ty jag håller din vittnesbörd.
Yi wɔn animka ne animtiaabu fi me mu, efisɛ midi wʼahyɛde so.
23 Sitta ock Förstarna och tala emot mig; men din tjenare talar om dina rätter.
Ɛwɔ mu sɛ sodifo hyia di me ho nseku, nanso wo somfo bedwinnwen wʼahyɛde ho.
24 Jag hafver lust till din vittnesbörd; de äro mine rådgifvare.
Wʼahyɛde yɛ mʼanigyede na ɛyɛ me fotufo.
25 Min själ ligger i stoft; vederqvick mig efter ditt ord.
Woabrɛ me ase ma meda mfutuma mu; kyɛe me nkwa so sɛnea wʼasɛm no te.
26 Jag förtäljer mina vägar, och du bönhörer mig; lär mig dina rätter.
Mesesee mʼakwan na wugyee me so; kyerɛkyerɛ me wʼahyɛde.
27 Undervisa mig dina befallningars väg, så vill jag tala om din under.
Ma mente nea ɛwɔ wo nkyerɛkyerɛ mu ase; na mesusuw wʼanwonwade ho.
28 Jag grämer mig så att hjertat mig försmäktas; styrk mig efter ditt ord.
Awerɛhow ama me kra atɔ beraw; hyɛ me den sɛnea wʼasɛm no kyerɛ.
29 Vänd ifrå mig den falska vägen, och unna mig din lag.
Yi me fi nnaadaa akwan so; na fa wo mmara so dom me.
30 Jag hafver utvalt sanningenes väg; dina rätter hafver jag mig föresatt.
Mafa nokware kwan no so; mede me koma abata wo mmara ho.
31 Jag håller mig intill din vittnesbörd; Herre, låt mig icke på skam komma.
Awurade, mikura wo nkyerɛkyerɛ mu dennen, mma mʼanim ngu ase.
32 När du mitt hjerta tröstar, så löper jag dins buds väg.
Mitu mmirika wɔ wo mmaransɛm kwan no so, efisɛ woama mʼadwene mu adɔ.
33 Lär mig, Herre, dina rätters väg, att jag må bevara dem intill ändan.
Kyerɛkyerɛ me, Awurade, na minni wo hyɛ nsɛm so, na medi so akosi awiei.
34 Undervisa mig, att jag må bevara din lag, och hålla dem af allo hjerta.
Ma me ntease, na medi wo mmara so, na mede me koma nyinaa bedi so.
35 För mig in på din buds stig, ty jag hafver der lust till.
Kyerɛ me wo mmaransɛm kwan no na hɔ na minya anigye.
36 Böj mitt hjerta till din vittnesbörd, och icke till girighet.
Dan me koma kɔ wʼahyɛde ho na ɛnyɛ pɛsɛmenkominya so mfaso ho.
37 Vänd bort min ögon, att de icke se efter onyttig läro; utan vederqvick mig på dinom väg.
Yi mʼani fi nneɛma hunu so; na kyɛe me nkwa so sɛnea wʼasɛm te.
38 Låt din tjenare hålla din bud stadeliga för din ord, att jag må frukta dig.
Di bɔ a woahyɛ wo somfo no so, na wasuro wo.
39 Vänd ifrå mig den försmädelse, som jag fruktar; ty dine rätter äro lustige.
Yi animguase a ɛbɔ me hu no fi hɔ, efisɛ wo mmara yɛ papa.
40 Si, jag begärar dina befallningar; vederqvick mig med dine rättfärdighet.
Mʼani agyina wo nkyerɛkyerɛ no! Kyɛe me nkwa so wɔ wo trenee mu.
41 Herre, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord;
Awurade, ma wo dɔ a ɛnsa da no mmra me so, wo nkwagye no, sɛnea wo bɔhyɛ no te.
42 Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord.
Afei mebua nea oyi me ahi no, efisɛ mewɔ wʼasɛm mu ahotoso.
43 Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter.
Nyi nokwasɛm no mfi mʼanom, efisɛ mʼanidaso wɔ wo mmara mu.
44 Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga.
Medi wo mmara so bere biara akosi daa apem.
45 Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar.
Mede ahofadi bɛnantew, efisɛ mahwehwɛ wo nkyerɛkyerɛ.
46 Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet;
Mɛka wʼahyɛde ho asɛm wɔ ahemfo anim na wɔrengu mʼanim ase,
47 Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre;
efisɛ mʼani gye wo mmaransɛm ho, na medɔ no.
48 Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter.
Mede nidi ma wo mmaransɛm a medɔ no, na midwinnwen wo hyɛ nsɛm ho.
49 Tänk dinom tjenare uppå ditt ord, på hvilket du låter mig hoppas.
Kae asɛm a woaka akyerɛ wo somfo, efisɛ woama me anidaso.
50 Det är min tröst i mitt elände; ty ditt ord vederqvicker mig.
Mʼawerɛkyekye wɔ mʼamanehunu mu ne sɛ: Wo bɔhyɛ kyɛe me nkwa so.
51 De stolte hafva deras gabberi af mig; likväl viker jag icke ifrå din lag.
Ahantanfo bu me animtiaa bebree, nanso mennan mfi wo mmara ho.
52 Herre, när jag tänker, huru du af verldenes begynnelse dömt hafver, så varder jag tröstad.
Awurade mekae wo tete mmara no, na minya awerɛkyekye wɔ mu.
53 Jag brinner innan, för de ogudaktiges skull, som din lag öfvergifva.
Abufuw hyɛ me ma, esiane amumɔyɛfo a wɔapo wo mmara nti.
54 Dine rätter äro min visa i mino huse.
Wo hyɛ nsɛm yɛ me dwom tiban wɔ baabiara a mesoɛ.
55 Herre, jag tänker om nattena på ditt Namn, och håller din lag.
Awurade, anadwo mekae wo din, na medi wo mmara so.
56 Det är min skatt, att jag dina befallningar håller.
Eyi ne ade a meyɛ da biara, midi wo nkyerɛkyerɛ so.
57 Jag hafver sagt, Herre: Det skall mitt arf vara, att jag dina vägar håller.
Awurade, wo ne me kyɛfa; mahyɛ bɔ sɛ medi wo nsɛm so.
58 Jag beder inför ditt ansigte af allo hjerta; var mig nådelig efter ditt ord.
Mede me koma nyinaa ahwehwɛ wo; hu me mmɔbɔ sɛnea wo bɔhyɛ no te.
59 Jag betraktar mina vägar, och vänder mina fötter till din vittnesbörd.
Madwene mʼakwan ho na madan mʼanammɔntu akyerɛ wʼahyɛde.
60 Jag skyndar mig, och dröjer intet, till att hålla din bud.
Mɛyɛ ntɛm, merentwentwɛn sɛ medi wo mmara nsɛm so.
61 De ogudaktigas rote beröfvar mig; men jag förgäter intet din lag.
Ɛwɔ mu, amumɔyɛfo de hama kyekyere me, nanso me werɛ remfi wo mmara.
62 Om midnatt står jag upp, till att tacka dig för dina rättfärdighets rätter.
Ɔdasu mu, mesɔre de wʼaseda ma wo, wo mmara a ɛteɛ nti.
63 Jag håller mig till alla dem som frukta dig, och dina befallningar hålla.
Meyɛ wɔn a wosuro wo nyinaa adamfo, wɔn a wodi wo nkyerɛkyerɛ so nyinaa.
64 Herre, jorden är full af dine godhet; lär mig dina rätter.
Awurade, wʼadɔe ahyɛ asase so ma; kyerɛkyerɛ me wo hyɛ nsɛm.
65 Du gör dinom tjenare godt, Herre, efter ditt ord.
Wo ne wo somfo nni no yiye sɛnea wʼasɛm te, Awurade.
66 Lär mig goda seder och förståndighet; ty jag tror dinom budom.
Kyerɛkyerɛ me nimdeɛ ne atemmu pa, efisɛ migye wo mmara nsɛm no di.
67 Förr än jag späkt vardt, for jag vill; men nu håller jag ditt ord.
Mefom ɔkwan ansa na mihuu amane, na mprempren de midi wʼasɛm so.
68 Du äst mild och god; lär mig dina rätter.
Wuye, na nea woyɛ nso ye; kyerɛkyerɛ me wo hyɛ nsɛm.
69 De stolte dikta lögn öfver mig; men jag håller dina befallningar af allt hjerta.
Ahantanfo de atoro asra me ho de, nanso mede me koma nyinaa di wo nkyerɛkyerɛ so.
70 Deras hjerta är fett vordet, såsom flott; men jag hafver lust till din lag.
Wɔn koma yɛ den na wonni ɔtema, nanso mʼani gye wo mmara ho.
71 Det är mig ljuft att du hafver späkt mig, att jag må lära dina rätter.
Eye sɛ mihuu amane sɛnea mesua wo hyɛ nsɛm.
72 Dins muns lag är mig täckare, än mång tusend stycke guld och silfver.
Mmara a efi wʼanom no som bo ma me sen dwetɛ ne sikakɔkɔɔ mpem mpem.
73 Din hand hafver gjort och beredt mig; undervisa mig, att jag må lära din bud.
Wo nsa na ɛbɔɔ me na ɛnwenee me; ma me ntease a mede besua wo mmara nsɛm.
74 De som dig frukta, de se mig, och glädja sig; ty jag hoppas uppå din ord.
Sɛ wɔn a wosuro wo no hu me a, ma wɔn ani nnye, efisɛ mede mʼanidaso ahyɛ wʼasɛm mu.
75 Herre, jag vet att dina domar äro rätte, och du hafver troliga späkt mig.
Awurade, minim sɛnea wo mmara te, na nokwaredi mu na woatwe mʼaso.
76 Din nåd vare min tröst, såsom du dinom tjenare lofvat hafver.
Ma wʼadɔe a ɛnsa da no nkyekye me werɛ sɛnea bɔ a woahyɛ wo somfo no te no.
77 Låt mig vederfaras dina barmhertighet, att jag må lefva; ty jag hafver lust till din lag.
Ma wʼayamhyehye mmra me so, na minnya nkwa, efisɛ mʼani ka wo mmara ho.
78 Ack! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar.
Ma ahantanfo ani nwu sɛ wɔfom me kwa nti nanso mesusuw wo nkyerɛkyerɛ ho.
79 Ack! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna din vittnesbörd.
Ma wɔn a wosuro wo no mmra me nkyɛn, wɔn a wɔte wo mmara ase no.
80 Mitt hjerta blifve rättsinnigt i dinom rättom, att jag icke på skam kommer.
Ma me koma nnya bembu wɔ wo hyɛ nsɛm ho, na mʼanim angu ase.
81 Min själ trängtar efter dina salighet; jag hoppas uppå ditt ord.
Wo nkwagye ho anigyina ama me kra atɔ piti, nanso mede mʼanidaso ahyɛ wʼasɛm mu.
82 Min ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig?
Mahwɛ wo bɔhyɛ anim ama mʼani abu; meka se, “Da bɛn na wobɛkyekye me werɛ?”
83 Ty jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke.
Ɛwɔ mu sɛ mete sɛ nsa kotoku a ɛsɛn wusiw ano de, nanso me werɛ mfi wo hyɛ nsɛm no.
84 Huru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare?
Wo somfo ntwɛn nkosi da bɛn? Da bɛn na wobɛtwe wɔn a wɔtaa me no aso?
85 De stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag.
Ahantanfo atu amoa de asum me afiri, a ɛne wo mmara bɔ abira.
86 Dine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig.
Wo mmara nsɛm nyinaa mu wɔ ahotoso; boa me, efisɛ nnipa taa me kwa.
87 De hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar.
Ɛkaa kakraa bi a anka woyii me fii asase so, nanso minnyaee wo nkyerɛkyerɛ sodi.
88 Vederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd.
Kyɛe me nkwa so sɛnea wʼadɔe te, na medi nkyerɛkyerɛ a efi wʼanom no so.
89 Herre, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är.
Awurade, wʼasɛm no wɔ hɔ daa; egyina hɔ pintinn wɔ ɔsorosoro.
90 Din sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes.
Wo nokwaredi kɔ so wɔ awo ntoatoaso nyinaa mu; wode asase sii hɔ, na etim hɔ.
91 Det blifver dagliga efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig.
Wo mmara wɔ hɔ besi nnɛ, na nneɛma nyinaa som wo.
92 Om din lag icke hade min tröst varit, så vore jag förgången i mitt elände.
Sɛ mʼani anka wo mmara no ho a, anka mʼamanehunu akum me.
93 Jag vill aldrig förgäta dina befallningar; ty du vederqvicker mig med dem.
Me werɛ remfi wo nkyerɛkyerɛ no, efisɛ ɛno so na wonam akyɛe me nkwa so.
94 Jag är din, hjelp mig; ty jag söker dina befallningar.
Gye me nkwa, na meyɛ wo de; na mahwehwɛ wo nkyerɛkyerɛ no.
95 De ogudaktige vakta uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå din vittnesbörd,
Amumɔyɛfo retwɛn sɛ wɔbɛsɛe me, nanso, misusuw wʼahyɛde ho.
96 Jag hafver på all ting en ända sett; men ditt bud är varaktigt.
Mahu sɛ pɛyɛ nyinaa wɔ nea ɛkɔpem; nanso wo mmara nsɛm no nni ɔhye.
97 Huru hafver jag din lag så kär; dageliga talar jag derom.
Ao, medɔ wo mmara no yiye! Midwinnwen ho da mu nyinaa.
98 Du gör mig med ditt bud visare, än mina fiender äro; ty det är evinnerliga min skatt.
Wo mmara nsɛm ma mihu nyansa sen mʼatamfo, efisɛ ɛwɔ me nkyɛn daa.
99 Jag är lärdare, än alle mine lärare; ty din vittnesbörd äro mitt tal.
Mewɔ nhumu sen mʼakyerɛkyerɛfo nyinaa, efisɛ midwinnwen wʼahyɛde ho.
100 Jag är förståndigare, än de gamle; ty jag håller dina befallningar.
Mewɔ ntease sen mpanyimfo, efisɛ midi wo nkyerɛkyerɛ so.
101 Jag förtager minom fotom alla onda vägar, att jag må hålla din ord.
Memfaa mʼanan nsii ɔkwan bɔne biara so sɛnea metumi ayɛ osetie ama wʼasɛm.
102 Jag viker icke ifrå dina rätter; ty du lärer mig.
Memman mfii wo mmara ho, efisɛ wʼankasa na woakyerɛkyerɛ me.
103 Din ord äro minom mun sötare än hannog.
Wo nsɛm yɛ me dɛ, ɛyɛ dɛ sen ɛwo wɔ mʼanom.
104 Ditt ord gör mig förståndigan; derföre hatar jag alla falska vägar.
Minya ntease fi wo nkyerɛkyerɛ mu; enti mikyi ɔkwan bɔne biara.
105 Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på minom vägom.
Wʼasɛm yɛ mʼanan ase kanea ne me kwan so hann.
106 Jag svär, och vill hållat, att jag dina rättfärdighets rätter hålla vill.
Maka ntam ahyɛ mu kena se medi wo trenee mmara no so.
107 Jag är svårliga plågad; Herre, vederqvick mig efter ditt ord.
Mahu amane bebree; kyɛe me nkwa so, Awurade, sɛnea wʼasɛm te.
108 Låt dig behaga, Herre, mins muns välviljoga offer, och lär mig dina rätter.
Awurade, ma wʼani nsɔ mʼanom nkamfo a efi me pɛ mu, na kyerɛkyerɛ me wo mmara.
109 Jag bär mina själ i mina händer alltid, och jag förgäter icke din lag.
Ɛwɔ mu sɛ daa metoto me nkwa ase de, nanso me werɛ remfi wo mmara.
110 De ogudaktige sätta mig snaror; men jag far icke vill ifrå dina befallningar.
Amumɔyɛfo asum me afiri, nanso memfom mfii wo nkyerɛkyerɛ ho.
111 Din vittnesbörd äro mitt eviga arf; ty de äro mins hjertas fröjd.
Wʼahyɛde yɛ mʼagyapade afebɔɔ; ɛma me koma ani gye.
112 Jag böjer mitt hjerta till att göra efter dina rätter alltid och evinnerliga.
Me koma ayɛ krado sɛ ɛbɛhwɛ wo hyɛ nsɛm so akosi awiei.
113 Jag hatar de ostadiga andar, och älskar din lag.
Mikyi nnipa a wɔn adwene yɛ wɔn ntanta, na medɔ wo mmara.
114 Du äst mitt beskärm och sköld; jag hoppas uppå ditt ord.
Wone me guankɔbea ne me kyɛm; mede mʼanidaso ahyɛ wʼasɛm mu.
115 Viker ifrå mig, I onde; jag vill hålla min Guds bud.
Mumfi me so nkɔ, mo nnebɔneyɛfo, na minni me Nyankopɔn mmara nsɛm so!
116 Uppehåll mig igenom ditt ord, att jag må lefva; och låt mig icke på skam komma med mitt hopp.
Wowaw me sɛnea wo bɔhyɛ no te, na mɛtena nkwa mu; mma mʼanidaso nyɛ ɔkwa.
117 Stärk mig, att jag må blifva salig; så vill jag alltid lust hafva till dina rätter.
So me mu, na menya ogye; na bere biara mɛhwɛ wo hyɛ nsɛm no.
118 Du förtrampar alla dem som villa gå om dina rätter; ty deras bedrägeri är alltsammans lögn.
Wopo wɔn a wɔfom wo hyɛ nsɛm nyinaa, na wɔn nnaadaa no yɛ ɔkwa.
119 Du bortkastar alla ogudaktiga på jordene som slagg; derföre älskar jag din vittnesbörd.
Wotow amumɔyɛfo nyinaa gu sɛ afide; enti medɔ wʼahyɛde.
120 Jag fruktar mig för dig, så att mitt kött skälfver; och förskräcker mig for dina rätter.
Wo ho suro ma me ho popo; wo mmara abɔ me hu.
121 Jag aktar uppå rätt och rättfärdighet; öfvergif mig icke dem som mig öfvervåld göra vilja.
Mayɛ nea ɛteɛ na ɛyɛ pɛ. Nnyaa me mma wɔn a wɔhyɛ me so!
122 Beskärma du din tjenare, och tröst honom, att de stolte icke göra mig öfvervåld.
Hwɛ ma wo somfo nni yiye; mma ahantanfo nhyɛ me so.
123 Mina ögon trängta efter dina salighet, och efter dine rättfärdighets ord.
Mahwɛ wo nkwagye anim ama mʼani abu, ɛrehwehwɛ wo bɔhyɛ a ɛteɛ no.
124 Handla med dinom tjenare efter dina nåd; och lär mig dina rätter.
Wo ne wo somfo nni no sɛnea wʼadɔe te, na kyerɛkyerɛ me wo hyɛ nsɛm.
125 Jag är din tjenare; undervisa mig, att jag må känna din vittnesbörd.
Meyɛ wo somfo; ma me nhumu na mate wʼahyɛde ase.
126 Det är tid, att Herren gör der något till; de hafva omintetgjort din lag.
Awurade, bere aso sɛ woyɛ biribi; wɔrebu wo mmara so.
127 Derföre älskar jag din bud, öfver guld och öfver fint guld.
Esiane sɛ medɔ wo mmara nsɛm sen sikakɔkɔɔ, anaa sikakɔkɔɔ ankasa,
128 Derföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar allan falskan väg.
na midwen sɛ wo nkyerɛkyerɛ nyinaa ye nti, mikyi ɔkwan bɔne biara.
129 Underliga äro din vittnesbörd, derföre håller dem min själ.
Wʼahyɛde yɛ nwonwa; enti midi so.
130 När ditt ord uppenbaradt varder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga visa.
Wo nsɛm asete ma hann; na ɛma ntetekwaa nya ntease.
131 Jag öppnar min mun, och begärar din bud; ty mig längtar efter dem.
Mibue mʼanom na migu ahome, na mʼani gyina wo mmara nsɛm.
132 Vänd dig till mig, och var mig nådelig, såsom du plägar göra dem som ditt Namn älska.
Dan wʼani hwɛ me na hu me mmɔbɔ sɛnea woyɛ daa ma wɔn a wɔdɔ wo din no.
133 Låt min gång viss vara i dino orde, och låt ingen orätt öfver mig råda.
Tutu mʼanammɔn sɛnea wʼasɛm no te; mma bɔne biara nni me so.
134 Förlös mig ifrå menniskors orätt; så vill jag hålla dina befallningar.
Gye me fi nnipa nhyɛso mu, na madi wo nkyerɛkyerɛ so.
135 Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare, och lär mig dina rätter.
Ma wʼanim nhyerɛn wo somfo so na kyerɛkyerɛ me wo hyɛ nsɛm.
136 Mine ögon flyta med vatten, att man icke håller din lag.
Nsuten nisu aguare me, efisɛ nnipa nni wo mmara so.
137 Herre, du äst rättfärdig, och rätt är ditt ord.
Ɔtreneeni ne wo, Awurade, na wo mmara nso yɛ pɛ.
138 Du hafver dina rättfärdighets vittnesbörd, och sanningena hårdeliga budit.
Ahyɛde a woayɛ no yɛ trenee; ɛyɛ nea wonya mu ahotoso pa ara.
139 Jag hafver när harmats till döds, att mine ovänner hafva din ord förgätit.
Abufuw ahyɛ me ma, efisɛ mʼatamfo bu wɔn ani gu wo nsɛm so.
140 Ditt ord är väl bepröfvadt, och din tjenare hafver det kärt.
Wɔasɔ wo bɔhyɛ ahorow no ahwɛ pa ara, na wo somfo dɔ wɔn.
141 Jag är ringa och föraktad; men jag förgäter icke dina befallningar.
Ɛwɔ mu sɛ menka hwee na memfra de, nanso me werɛ mfi wo nkyerɛkyerɛ.
142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
Wo trenee wɔ hɔ daa, na wo mmara no yɛ nokware.
143 Ångest och nöd hafva drabbat uppå mig; men jag hafver lust till din bud.
Ɔhaw ne awerɛhow aba me so, nanso wo mmara nsɛm ma me ahosɛpɛw.
144 Dins vittnesbörds rättfärdighet är evig; undervisa mig, så lefver jag.
Wʼahyɛde yɛ nokware daa; ma me ntease na manya nkwa.
145 Jag ropar af allo hjerta, bönhör mig, Herre, att jag må hålla dina rätter.
Awurade, mede me koma nyinaa mefrɛ wo, gye me so, na medi wo hyɛ nsɛm no so.
146 Jag ropar till dig, hjelp mig, att jag må hålla din vittnesbörd.
Misu mefrɛ wo, gye me nkwa na midi wʼahyɛde so.
147 Jag kommer bittida, och ropar; uppå ditt ord hoppas jag.
Mesɔre anɔpahema, na misu pɛ mmoa; mede me werɛ ahyɛ wo nsɛm mu.
148 Jag vakar bittida upp, att jag må handla om din ord.
Mʼani gu so anadwo nyinaa, na misusuw wo bɔhyɛ ho.
149 Hör mina röst efter dina nåde: Herre, vederqvick mig efter dina rätter.
Tie me nne sɛnea wʼadɔe no te; Awurade, kyɛe me nkwa so sɛnea wo mmara te.
150 Mine arge förföljare vilja till mig, och äro långt ifrå din lag.
Wɔn a wɔhyehyɛ atirimɔdensɛm no abɛn, nanso wɔne wo mmara ntam ware.
151 Herre, du äst hardt när, och din bud äro alltsamman sanning.
Awurade, wo de, wobɛn me, na wo mmara nsɛm nyinaa yɛ nokware.
152 Men jag vet det långt tillförene, att du din vittnesbörd evinnerliga grundat hafver.
Mmere bi a atwa mu no, misuaa wʼahyɛde a wode tim hɔ sɛ ɛntena hɔ daa no.
153 Se uppå mitt elände, och fräls mig; hjelp mig ut; förty jag förgäter icke din lag.
Hwɛ mʼamanehunu na gye me nkwa efisɛ me werɛ mfii wo mmara no.
154 Uträtta min sak, och förlossa mig; vederqvick mig igenom ditt ord.
Di mʼasɛm ma me na gye me; kyɛe me nkwa so sɛnea wo bɔhyɛ no te.
155 Saligheten är långt ifrå de ogudaktiga; ty de akta intet dina rätter.
Nkwagye ne atirimɔdenfo ntam kwan ware, efisɛ wɔnhwehwɛ wo hyɛ nsɛm no.
156 Herre, din barmhertighet är stor; vederqvick mig efter dina rätter.
Awurade, wʼayamhyehye yɛ kɛse; kyɛe me nkwa so sɛnea wo mmara no te.
157 Mine förföljare och ovänner äro månge; men jag viker icke ifrå din vittnesbörd.
Atamfo a wɔteetee me dɔɔso, nanso memman mfii wo nhyehyɛe ho.
158 Jag ser de föraktare, och det gör mig ondt, att de icke hålla din ord.
Mehwɛ wɔn a wonni gyidi no a wɔn ho yɛ me nwini, efisɛ wonni wʼasɛm so.
159 Si, jag älskar dina befallningar; Herre, vederqvick mig efter din nåd.
Hwɛ sɛnea mʼani gye wo nkyerɛkyerɛ ho; Awurade, kyɛe me nkwa so sɛnea wʼadɔe te.
160 Ditt ord hafver af begynnelsen varit sanning; alle dine rättfärdighets rätter vara evinnerliga.
Wo nsɛm nyinaa yɛ nokware; na wo mmara a ɛteɛ no to rentwa da.
161 Förstarna förfölja mig utan sak, och mitt hjerta fruktar sig för din ord.
Sodifo taataa me kwa, nanso ɛyɛ wʼasɛm nko ara na misuro.
162 Jag gläder mig öfver din ord, såsom en den stort byte får.
Mʼani gye wo bɔhyɛ ho te sɛ obi a wanya asade kɛse.
163 Lögnene är jag hätsk, och stygges dervid, men din lag hafver jag kär.
Mikyi nkontompo na medɔ wo mmara.
164 Jag lofvar dig sju resor om dagen, för dine rättfärdighets rätters skull.
Mekamfo wo mpɛn ason da biara, wo mmara a ɛteɛ no nti.
165 Stor frid hafva de som din lag älska, och de skola icke stappla.
Wɔn a wɔdɔ wo mmara no wɔ asomdwoe mmoroso, na biribiara rentumi mma wonhintiw.
166 Herre, jag väntar efter din salighet, och gör efter din bud.
Awurade, metwɛn wo nkwagye, na midi wo mmara nsɛm so.
167 Min själ håller din vittnesbörd, och hafver dem mycket kär.
Midi wʼahyɛde so na medɔ no yiye.
168 Jag håller dina befallningar, och dina vittnesbörder; ty alle mine vägar äro för dig.
Midi wo nkyerɛkyerɛ ne wʼahyɛde so, na wunim mʼakwan nyinaa.
169 Herre, låt min klagan för dig komma; undervisa mig efter ditt ord.
Awurade, ma me sufrɛ nnu wʼanim; ma me ntease sɛnea wʼasɛm no te.
170 Låt mina bön komma för dig; fräls mig efter ditt ord.
Ma me nkotosrɛ nnu wʼanim; na gye me sɛnea wo bɔhyɛ no te.
171 Mine läppar skola lofva, när du lärer mig dina rätter.
Ma nkamfo nhyɛ mʼanom ma; efisɛ wokyerɛkyerɛ me wo hyɛ nsɛm.
172 Min tunga skall tala om ditt ord; ty all din bud äro rätt.
Ma me tɛkrɛma nto wʼasɛm ho dwom, efisɛ wo mmara nsɛm nyinaa yɛ trenee.
173 Låt dina hand vara mig biståndiga; ty jag hafver utkorat dina befallningar.
Ma wo nsa nyɛ krado mmɛboa me, efisɛ maso wo nkyerɛkyerɛ no mu.
174 Herre, jag längtar efter din salighet, och hafver lust till din lag.
Awurade, mʼani agyina wo nkwagye, na wo mmara yɛ mʼanigyede.
175 Låt mina själ lefva, att hon må lofva dig, och dine rätter hjelpa mig.
Ma mentena nkwa mu na matumi akamfo wo, na wo mmara nso awowaw me.
176 Jag är såsom ett villfarande och borttappadt får; sök din tjenare, ty jag förgäter icke din bud.
Mafom kwan sɛ oguan a wayera. Hwehwɛ wo somfo, efisɛ me werɛ mfii wo mmara nsɛm no ɛ.
