Psaltaren 119
1 Salige äro de som utan vank lefva, de som i Herrans lag vandra.
Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.
2 Salige äro de som hans vittnesbörd hålla; de som af allo hjerta söka honom.
Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,
3 Ty de som på hans vägom vandra, de göra intet ondt.
de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.
4 Du hafver budit, att hålla dina befallningar fliteliga.
Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.
5 O! att mitt lif hölle dina rätter med fullt allvar.
O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!
6 När jag skådar uppå all din bud, så kommer jag icke på skam.
Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.
7 Jag tackar dig af rätt hjerta, att du lärer mig dina rättfärdighets rätter.
Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.
8 Dina rätter vill jag hålla; öfvergif mig dock aldrig.
Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.
9 Huru skall en yngling sin väg ostraffeliga gå? När han håller sig efter din ord.
Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.
10 Jag söker dig af allo hjerta; Låt mig icke fela om din bud.
Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.
11 Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det jag icke skall synda emot dig.
Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.
12 Lofvad vare du, Herre; lär mig dina rätter.
Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.
13 Jag vill med mina läppar förtälja alla dins muns rätter.
Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.
14 Jag fröjdar mig af dins vittnesbörds väg, såsom af allahanda rikedomar.
Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.
15 Jag talar det du befallt hafver, och ser på dina vägar.
Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.
16 Jag hafver lust till dina rätter, och förgäter icke din ord.
Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.
17 Gör väl med din tjenare, att jag må lefva och hålla din ord.
Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.
18 Öppna mig ögonen, att jag må se under i din lag.
Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.
19 Jag är en gäst på jordene; fördölj icke din bud för mig.
Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.
20 Min själ är all sönderkrossad för trängtans skull, efter dina rätter alltid.
Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.
21 Du näpser de stolta; förbannade äro de som vika ifrå din bud.
Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.
22 Vänd ifrå mig försmädelse och föraktelse; ty jag håller din vittnesbörd.
Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.
23 Sitta ock Förstarna och tala emot mig; men din tjenare talar om dina rätter.
Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;
24 Jag hafver lust till din vittnesbörd; de äro mine rådgifvare.
ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.
25 Min själ ligger i stoft; vederqvick mig efter ditt ord.
Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.
26 Jag förtäljer mina vägar, och du bönhörer mig; lär mig dina rätter.
Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.
27 Undervisa mig dina befallningars väg, så vill jag tala om din under.
Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.
28 Jag grämer mig så att hjertat mig försmäktas; styrk mig efter ditt ord.
Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.
29 Vänd ifrå mig den falska vägen, och unna mig din lag.
Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.
30 Jag hafver utvalt sanningenes väg; dina rätter hafver jag mig föresatt.
Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.
31 Jag håller mig intill din vittnesbörd; Herre, låt mig icke på skam komma.
Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.
32 När du mitt hjerta tröstar, så löper jag dins buds väg.
Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.
33 Lär mig, Herre, dina rätters väg, att jag må bevara dem intill ändan.
Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.
34 Undervisa mig, att jag må bevara din lag, och hålla dem af allo hjerta.
Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.
35 För mig in på din buds stig, ty jag hafver der lust till.
Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.
36 Böj mitt hjerta till din vittnesbörd, och icke till girighet.
Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.
37 Vänd bort min ögon, att de icke se efter onyttig läro; utan vederqvick mig på dinom väg.
Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.
38 Låt din tjenare hålla din bud stadeliga för din ord, att jag må frukta dig.
Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.
39 Vänd ifrå mig den försmädelse, som jag fruktar; ty dine rätter äro lustige.
Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.
40 Si, jag begärar dina befallningar; vederqvick mig med dine rättfärdighet.
Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.
41 Herre, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord;
Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;
42 Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord.
Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.
43 Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter.
Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.
44 Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga.
Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.
45 Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar.
Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.
46 Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet;
Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.
47 Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre;
Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;
48 Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter.
jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.
49 Tänk dinom tjenare uppå ditt ord, på hvilket du låter mig hoppas.
Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.
50 Det är min tröst i mitt elände; ty ditt ord vederqvicker mig.
Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.
51 De stolte hafva deras gabberi af mig; likväl viker jag icke ifrå din lag.
De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.
52 Herre, när jag tänker, huru du af verldenes begynnelse dömt hafver, så varder jag tröstad.
Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.
53 Jag brinner innan, för de ogudaktiges skull, som din lag öfvergifva.
Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.
54 Dine rätter äro min visa i mino huse.
Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.
55 Herre, jag tänker om nattena på ditt Namn, och håller din lag.
Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.
56 Det är min skatt, att jag dina befallningar håller.
Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.
57 Jag hafver sagt, Herre: Det skall mitt arf vara, att jag dina vägar håller.
Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.
58 Jag beder inför ditt ansigte af allo hjerta; var mig nådelig efter ditt ord.
Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.
59 Jag betraktar mina vägar, och vänder mina fötter till din vittnesbörd.
Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.
60 Jag skyndar mig, och dröjer intet, till att hålla din bud.
Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.
61 De ogudaktigas rote beröfvar mig; men jag förgäter intet din lag.
De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.
62 Om midnatt står jag upp, till att tacka dig för dina rättfärdighets rätter.
Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.
63 Jag håller mig till alla dem som frukta dig, och dina befallningar hålla.
Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.
64 Herre, jorden är full af dine godhet; lär mig dina rätter.
Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.
65 Du gör dinom tjenare godt, Herre, efter ditt ord.
Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.
66 Lär mig goda seder och förståndighet; ty jag tror dinom budom.
Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.
67 Förr än jag späkt vardt, for jag vill; men nu håller jag ditt ord.
Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.
68 Du äst mild och god; lär mig dina rätter.
Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.
69 De stolte dikta lögn öfver mig; men jag håller dina befallningar af allt hjerta.
De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.
70 Deras hjerta är fett vordet, såsom flott; men jag hafver lust till din lag.
Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.
71 Det är mig ljuft att du hafver späkt mig, att jag må lära dina rätter.
Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.
72 Dins muns lag är mig täckare, än mång tusend stycke guld och silfver.
Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.
73 Din hand hafver gjort och beredt mig; undervisa mig, att jag må lära din bud.
Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.
74 De som dig frukta, de se mig, och glädja sig; ty jag hoppas uppå din ord.
De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.
75 Herre, jag vet att dina domar äro rätte, och du hafver troliga späkt mig.
HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.
76 Din nåd vare min tröst, såsom du dinom tjenare lofvat hafver.
Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.
77 Låt mig vederfaras dina barmhertighet, att jag må lefva; ty jag hafver lust till din lag.
Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.
78 Ack! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar.
På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.
79 Ack! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna din vittnesbörd.
Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.
80 Mitt hjerta blifve rättsinnigt i dinom rättom, att jag icke på skam kommer.
Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.
81 Min själ trängtar efter dina salighet; jag hoppas uppå ditt ord.
Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.
82 Min ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig?
Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: »När vill du trösta mig?»
83 Ty jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke.
Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.
84 Huru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare?
Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?
85 De stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag.
De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.
86 Dine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig.
Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.
87 De hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar.
De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.
88 Vederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd.
Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.
89 Herre, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är.
Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.
90 Din sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes.
Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.
91 Det blifver dagliga efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig.
Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.
92 Om din lag icke hade min tröst varit, så vore jag förgången i mitt elände.
Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.
93 Jag vill aldrig förgäta dina befallningar; ty du vederqvicker mig med dem.
Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.
94 Jag är din, hjelp mig; ty jag söker dina befallningar.
Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.
95 De ogudaktige vakta uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå din vittnesbörd,
På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.
96 Jag hafver på all ting en ända sett; men ditt bud är varaktigt.
På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.
97 Huru hafver jag din lag så kär; dageliga talar jag derom.
Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.
98 Du gör mig med ditt bud visare, än mina fiender äro; ty det är evinnerliga min skatt.
Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.
99 Jag är lärdare, än alle mine lärare; ty din vittnesbörd äro mitt tal.
Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.
100 Jag är förståndigare, än de gamle; ty jag håller dina befallningar.
Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.
101 Jag förtager minom fotom alla onda vägar, att jag må hålla din ord.
Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.
102 Jag viker icke ifrå dina rätter; ty du lärer mig.
Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.
103 Din ord äro minom mun sötare än hannog.
Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.
104 Ditt ord gör mig förståndigan; derföre hatar jag alla falska vägar.
Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.
105 Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på minom vägom.
Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
106 Jag svär, och vill hållat, att jag dina rättfärdighets rätter hålla vill.
Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.
107 Jag är svårliga plågad; Herre, vederqvick mig efter ditt ord.
Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.
108 Låt dig behaga, Herre, mins muns välviljoga offer, och lär mig dina rätter.
Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.
109 Jag bär mina själ i mina händer alltid, och jag förgäter icke din lag.
Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.
110 De ogudaktige sätta mig snaror; men jag far icke vill ifrå dina befallningar.
De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.
111 Din vittnesbörd äro mitt eviga arf; ty de äro mins hjertas fröjd.
Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.
112 Jag böjer mitt hjerta till att göra efter dina rätter alltid och evinnerliga.
Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.
113 Jag hatar de ostadiga andar, och älskar din lag.
Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.
114 Du äst mitt beskärm och sköld; jag hoppas uppå ditt ord.
Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.
115 Viker ifrå mig, I onde; jag vill hålla min Guds bud.
Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.
116 Uppehåll mig igenom ditt ord, att jag må lefva; och låt mig icke på skam komma med mitt hopp.
Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.
117 Stärk mig, att jag må blifva salig; så vill jag alltid lust hafva till dina rätter.
Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.
118 Du förtrampar alla dem som villa gå om dina rätter; ty deras bedrägeri är alltsammans lögn.
Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.
119 Du bortkastar alla ogudaktiga på jordene som slagg; derföre älskar jag din vittnesbörd.
Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.
120 Jag fruktar mig för dig, så att mitt kött skälfver; och förskräcker mig for dina rätter.
Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.
121 Jag aktar uppå rätt och rättfärdighet; öfvergif mig icke dem som mig öfvervåld göra vilja.
Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.
122 Beskärma du din tjenare, och tröst honom, att de stolte icke göra mig öfvervåld.
Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.
123 Mina ögon trängta efter dina salighet, och efter dine rättfärdighets ord.
Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.
124 Handla med dinom tjenare efter dina nåd; och lär mig dina rätter.
Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.
125 Jag är din tjenare; undervisa mig, att jag må känna din vittnesbörd.
Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.
126 Det är tid, att Herren gör der något till; de hafva omintetgjort din lag.
Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.
127 Derföre älskar jag din bud, öfver guld och öfver fint guld.
Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.
128 Derföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar allan falskan väg.
Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.
129 Underliga äro din vittnesbörd, derföre håller dem min själ.
Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.
130 När ditt ord uppenbaradt varder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga visa.
När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.
131 Jag öppnar min mun, och begärar din bud; ty mig längtar efter dem.
Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.
132 Vänd dig till mig, och var mig nådelig, såsom du plägar göra dem som ditt Namn älska.
Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.
133 Låt min gång viss vara i dino orde, och låt ingen orätt öfver mig råda.
Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.
134 Förlös mig ifrå menniskors orätt; så vill jag hålla dina befallningar.
Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.
135 Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare, och lär mig dina rätter.
Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.
136 Mine ögon flyta med vatten, att man icke håller din lag.
Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.
137 Herre, du äst rättfärdig, och rätt är ditt ord.
HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.
138 Du hafver dina rättfärdighets vittnesbörd, och sanningena hårdeliga budit.
Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.
139 Jag hafver när harmats till döds, att mine ovänner hafva din ord förgätit.
Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.
140 Ditt ord är väl bepröfvadt, och din tjenare hafver det kärt.
Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.
141 Jag är ringa och föraktad; men jag förgäter icke dina befallningar.
Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.
142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
143 Ångest och nöd hafva drabbat uppå mig; men jag hafver lust till din bud.
Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.
144 Dins vittnesbörds rättfärdighet är evig; undervisa mig, så lefver jag.
Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.
145 Jag ropar af allo hjerta, bönhör mig, Herre, att jag må hålla dina rätter.
Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.
146 Jag ropar till dig, hjelp mig, att jag må hålla din vittnesbörd.
Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.
147 Jag kommer bittida, och ropar; uppå ditt ord hoppas jag.
Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.
148 Jag vakar bittida upp, att jag må handla om din ord.
Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.
149 Hör mina röst efter dina nåde: Herre, vederqvick mig efter dina rätter.
Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.
150 Mine arge förföljare vilja till mig, och äro långt ifrå din lag.
Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.
151 Herre, du äst hardt när, och din bud äro alltsamman sanning.
Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.
152 Men jag vet det långt tillförene, att du din vittnesbörd evinnerliga grundat hafver.
Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.
153 Se uppå mitt elände, och fräls mig; hjelp mig ut; förty jag förgäter icke din lag.
Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.
154 Uträtta min sak, och förlossa mig; vederqvick mig igenom ditt ord.
Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.
155 Saligheten är långt ifrå de ogudaktiga; ty de akta intet dina rätter.
Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.
156 Herre, din barmhertighet är stor; vederqvick mig efter dina rätter.
HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.
157 Mine förföljare och ovänner äro månge; men jag viker icke ifrå din vittnesbörd.
Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.
158 Jag ser de föraktare, och det gör mig ondt, att de icke hålla din ord.
När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.
159 Si, jag älskar dina befallningar; Herre, vederqvick mig efter din nåd.
Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.
160 Ditt ord hafver af begynnelsen varit sanning; alle dine rättfärdighets rätter vara evinnerliga.
Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.
161 Förstarna förfölja mig utan sak, och mitt hjerta fruktar sig för din ord.
Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.
162 Jag gläder mig öfver din ord, såsom en den stort byte får.
Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.
163 Lögnene är jag hätsk, och stygges dervid, men din lag hafver jag kär.
Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.
164 Jag lofvar dig sju resor om dagen, för dine rättfärdighets rätters skull.
Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.
165 Stor frid hafva de som din lag älska, och de skola icke stappla.
Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.
166 Herre, jag väntar efter din salighet, och gör efter din bud.
Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.
167 Min själ håller din vittnesbörd, och hafver dem mycket kär.
Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.
168 Jag håller dina befallningar, och dina vittnesbörder; ty alle mine vägar äro för dig.
Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.
169 Herre, låt min klagan för dig komma; undervisa mig efter ditt ord.
HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.
170 Låt mina bön komma för dig; fräls mig efter ditt ord.
Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.
171 Mine läppar skola lofva, när du lärer mig dina rätter.
Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.
172 Min tunga skall tala om ditt ord; ty all din bud äro rätt.
Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.
173 Låt dina hand vara mig biståndiga; ty jag hafver utkorat dina befallningar.
Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.
174 Herre, jag längtar efter din salighet, och hafver lust till din lag.
Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.
175 Låt mina själ lefva, att hon må lofva dig, och dine rätter hjelpa mig.
Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.
176 Jag är såsom ett villfarande och borttappadt får; sök din tjenare, ty jag förgäter icke din bud.
Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud. Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl. Se Själ i Ordförkl.
