Psaltaren 119
1 Salige äro de som utan vank lefva, de som i Herrans lag vandra.
Waxaa barakaysan kuwa jidka ku qumman, Oo sharciga Rabbiga ku socda.
2 Salige äro de som hans vittnesbörd hålla; de som af allo hjerta söka honom.
Waxaa barakaysan kuwa dhawra markhaatifurkiisa, Oo Rabbiga ku doondoona qalbiga oo dhan.
3 Ty de som på hans vägom vandra, de göra intet ondt.
Haah, oo xaqdarro ma sameeyaan, Jidadkiisase way ku socdaan.
4 Du hafver budit, att hålla dina befallningar fliteliga.
Waxaad nagu amartay amarradaada, Inaan aad u dhawrno.
5 O! att mitt lif hölle dina rätter med fullt allvar.
Aad baan u jeclaan lahaa in jidadkayga la hagaajiyo Inaan qaynuunnada dhawro!
6 När jag skådar uppå all din bud, så kommer jag icke på skam.
Markaas anigu ceeboobi maayo, Markaan dhawro amarradaada oo dhan.
7 Jag tackar dig af rätt hjerta, att du lärer mig dina rättfärdighets rätter.
Markaan barto xukummadaada xaqa ah Ayaan qummanaanta qalbiga kuugu mahadnaqi doonaa.
8 Dina rätter vill jag hålla; öfvergif mig dock aldrig.
Waxaan dhawri doonaa qaynuunnadaada, Rabbow, ha i dayrin weligay.
9 Huru skall en yngling sin väg ostraffeliga gå? När han håller sig efter din ord.
Bal nin dhallinyaro ahu muxuu jidkiisa ku nadiifiyaa? Waa inuu aad ugu fiirsado si eraygaaga waafaqsan.
10 Jag söker dig af allo hjerta; Låt mig icke fela om din bud.
Waxaan kugu doondoonay qalbigayga oo dhan, Yaanan amarradaada ka leexan.
11 Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det jag icke skall synda emot dig.
Waxaan eraygaagii qalbigayga ugu kaydsaday Si aanan kuugu dembaabin.
12 Lofvad vare du, Herre; lär mig dina rätter.
Rabbiyow, adigaa mahad leh, Haddaba qaynuunnadaada i bar.
13 Jag vill med mina läppar förtälja alla dins muns rätter.
Waxaan bushimahayga ku sheegay Xukummadii afkaaga oo dhan.
14 Jag fröjdar mig af dins vittnesbörds väg, såsom af allahanda rikedomar.
Waxaan ku reyreeyey jidka markhaatifurkaaga, Sidaan ugu rayrayn lahaa taajirnimada oo dhan.
15 Jag talar det du befallt hafver, och ser på dina vägar.
Waxaan aad ugu fiirsan doonaa amarradaada, Oo jidadkaagaan dhawri doonaa.
16 Jag hafver lust till dina rätter, och förgäter icke din ord.
Qaynuunnadaada waan ku farxi doonaa, Eraygaagana ma illoobi doono.
17 Gör väl med din tjenare, att jag må lefva och hålla din ord.
Anoo addoonkaaga ah wax badan oo wanaagsan ii samee, si aan u noolaado, Oo sidaasaan eraygaaga u dhawri doonaa.
18 Öppna mig ögonen, att jag må se under i din lag.
Indhahayga fur Si aan waxyaalo yaab badan sharcigaaga uga arko.
19 Jag är en gäst på jordene; fördölj icke din bud för mig.
Socotaan dhulka ku ahay, Haddaba amarradaada ha iga qarin.
20 Min själ är all sönderkrossad för trängtans skull, efter dina rätter alltid.
Naftaydu waxay u xiisootay Jacaylkay had iyo goorba u qabto xukummadaada.
21 Du näpser de stolta; förbannade äro de som vika ifrå din bud.
Waxaad canaanatay kuwa kibirsan oo inkaaran, Oo amarrada ka leexda.
22 Vänd ifrå mig försmädelse och föraktelse; ty jag håller din vittnesbörd.
Cay iyo ceeb iga fogee, Waayo, markhaatifurkaaga waan xajiyey,
23 Sitta ock Förstarna och tala emot mig; men din tjenare talar om dina rätter.
Oo weliba amiirraa fadhiistay oo wax iga gees ah ka wada hadlay, Laakiinse anoo addoonkaaga ah aad baan uga fiirsaday qaynuunnadaada.
24 Jag hafver lust till din vittnesbörd; de äro mine rådgifvare.
Markhaatifurkaagu waa waxa iga farxiya, Waana lataliyayaashayda.
25 Min själ ligger i stoft; vederqvick mig efter ditt ord.
Naftaydu waxay ku dhegtaa ciidda, Haddaba ii noolee si eraygaaga waafaqsan.
26 Jag förtäljer mina vägar, och du bönhörer mig; lär mig dina rätter.
Waxaan kuu sheegay jidadkaygii, oo adna waad ii jawaabtay, Bal qaynuunnadaada i bar.
27 Undervisa mig dina befallningars väg, så vill jag tala om din under.
Jidka amarradaada i garansii, Oo sidaasaan aad ugu fiirsan doonaa shuqulladaada yaabka badan.
28 Jag grämer mig så att hjertat mig försmäktas; styrk mig efter ditt ord.
Naftaydu waxay la dhacdaa murug, Haddaba ii xoogee si eraygaaga waafaqsan.
29 Vänd ifrå mig den falska vägen, och unna mig din lag.
Jidka beenta iga fogee, Oo si raxmad leh sharcigaaga ii sii.
30 Jag hafver utvalt sanningenes väg; dina rätter hafver jag mig föresatt.
Waxaan doortay jidka aaminnimadaada, Oo waxaan hortayda dhigay xukummadaadii.
31 Jag håller mig intill din vittnesbörd; Herre, låt mig icke på skam komma.
Markhaatifurkaaga waan xajiyaa, Rabbiyow, ha i ceebayn.
32 När du mitt hjerta tröstar, så löper jag dins buds väg.
Waxaan ku ordi doonaa jidka amarradaada Markii aad qalbigayga ballaadhisid.
33 Lär mig, Herre, dina rätters väg, att jag må bevara dem intill ändan.
Rabbiyow, jidka qaynuunnadaada i bar, Waanan xajin doonaa tan iyo ugu dambaysta.
34 Undervisa mig, att jag må bevara din lag, och hålla dem af allo hjerta.
Waxgarasho i sii, oo anna sharcigaaga waan xajin doonaa, Haah, oo waxaan ku dhawri doonaa qalbigayga oo dhan.
35 För mig in på din buds stig, ty jag hafver der lust till.
Igu kexee waddada amarradaada, Waayo, kaasaan ku farxaa.
36 Böj mitt hjerta till din vittnesbörd, och icke till girighet.
Qalbigayga u soo jeedi xagga markhaatifurkaaga, Oo ha u leexin xagga faa'iidada xaqdarrada ah.
37 Vänd bort min ögon, att de icke se efter onyttig läro; utan vederqvick mig på dinom väg.
Indhahayga inay fiiriyaan wax aan micne lahayn ka sii jeedi, Oo jidadkaaga igu noolee.
38 Låt din tjenare hålla din bud stadeliga för din ord, att jag må frukta dig.
Eraygaaga ii xaqiiji anoo addoonkaaga ah Oo doonaya inaan kaa cabsado.
39 Vänd ifrå mig den försmädelse, som jag fruktar; ty dine rätter äro lustige.
Caydayda aan ka cabsanayo iga leexi, Waayo, xukummadaadu waa wanaagsan yihiin.
40 Si, jag begärar dina befallningar; vederqvick mig med dine rättfärdighet.
Bal eeg, waxaan u xiisooday amarradaada, Haddaba xaqnimadaada igu soo noolee.
41 Herre, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord;
Rabbiyow, naxariistaada iyo weliba badbaadintaadu Ha iigu yimaadeen si eraygaaga waafaqsan.
42 Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord.
Markaasaan jawaab u heli doonaa kan i caaya, Waayo, waxaan isku halleeyaa eraygaaga.
43 Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter.
Oo erayga runta ahna dhammaantiis afkayga ha ka gooyn, Waayo, waxaan rajo ku qabay xukummadaada.
44 Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga.
Markaasaan had iyo goorba dhawri doonaa sharcigaaga Weligay iyo weligayba.
45 Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar.
Oo waxaan ku socon doonaa xorriyad, Waayo, waxaan doondoonay amarradaada.
46 Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet;
Oo weliba waxaan markhaatifurkaaga ka sheegi doonaa boqorro hortooda, Mana ceeboobi doono.
47 Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre;
Oo waxaan ku farxi doonaa amarradaada Aan jeclaaday.
48 Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter.
Oo weliba waxaan gacmaha u hoorsan doonaa amarradaada aan jeclaaday, Oo aad baan ugu fiirsan doonaa qaynuunnadaada.
49 Tänk dinom tjenare uppå ditt ord, på hvilket du låter mig hoppas.
Xusuuso eraygii aad anoo addoonkaaga ah igula hadashay, Oo aad igu rajo gelisay.
50 Det är min tröst i mitt elände; ty ditt ord vederqvicker mig.
Oo taasu waa i qalbi qaboojisaa markii aan dhibaataysnahay, Waayo, eraygaagaa i soo nooleeyey.
51 De stolte hafva deras gabberi af mig; likväl viker jag icke ifrå din lag.
Kuwa kibirsan aad bay iigu qosleen, Laakiinse sharcigaaga kama aan leexan.
52 Herre, när jag tänker, huru du af verldenes begynnelse dömt hafver, så varder jag tröstad.
Rabbiyow, tan iyo mar hore waxaan soo xusuusnaa xukummadaada, Waanan isqalbi qaboojiyey.
53 Jag brinner innan, för de ogudaktiges skull, som din lag öfvergifva.
Aad baan u xanaaqay, Waana kuwa sharka leh oo sharcigaaga ka tegey aawadood.
54 Dine rätter äro min visa i mino huse.
Qaynuunnadaadu waxay ii ahaayeen heeso Markaan ku jiray gurigii aan socotada ku ahaa.
55 Herre, jag tänker om nattena på ditt Namn, och håller din lag.
Rabbiyow, habeenkaan magacaaga soo xusuustay, Oo sharcigaagaan dhawray.
56 Det är min skatt, att jag dina befallningar håller.
Taasu waa ii ahaatay, Maxaa yeelay, amarradaadii baan xajiyey.
57 Jag hafver sagt, Herre: Det skall mitt arf vara, att jag dina vägar håller.
Rabbigu waa qaybtayda, Oo anigu waxaan idhi, Waxaan dhawrayaa erayadaada.
58 Jag beder inför ditt ansigte af allo hjerta; var mig nådelig efter ditt ord.
Qalbigayga oo dhan ayaan kugu baryay inaad raalli iga ahaato, Si eraygaaga waafaqsan iigu naxariiso.
59 Jag betraktar mina vägar, och vänder mina fötter till din vittnesbörd.
Waxaan ka fikiray jidadkayga, Kolkaasaan cagahayga u soo duway xagga markhaatifurkaaga.
60 Jag skyndar mig, och dröjer intet, till att hålla din bud.
Waan u degdegay, oo kama aan raagin Inaan amarradaada dhawro.
61 De ogudaktigas rote beröfvar mig; men jag förgäter intet din lag.
Waxaa isku kay duudduubay xadhkihii kuwa sharka leh, Laakiinse sharcigaaga ma aan illoobin.
62 Om midnatt står jag upp, till att tacka dig för dina rättfärdighets rätter.
Waxaan kici doonaa habeenbadhka inaan kugu mahadnaqo, Waana xukummadaada caddaaladda ah daraaddood.
63 Jag håller mig till alla dem som frukta dig, och dina befallningar hålla.
Anigu waxaan wehel la ahay kuwa kaa cabsada oo dhan, Iyo kuwa amarradaada dhawraba.
64 Herre, jorden är full af dine godhet; lär mig dina rätter.
Rabbiyow, dhulka waxaa ka buuxda naxariistaada, Haddaba qaynuunnadaada i bar.
65 Du gör dinom tjenare godt, Herre, efter ditt ord.
Rabbiyow, anoo addoonkaaga ah waxaad iila macaamilootay Si wanaagsan oo eraygaaga waafaqsan.
66 Lär mig goda seder och förståndighet; ty jag tror dinom budom.
Haddaba i bar kaladoorasho wanaagsan iyo aqoon, Waayo, waxaan rumaystay amarradaada.
67 Förr än jag späkt vardt, for jag vill; men nu håller jag ditt ord.
Intaan lay dhibin ka hor ayaan ambaday, Laakiinse haatan eraygaaga waan dhawraa.
68 Du äst mild och god; lär mig dina rätter.
Waad wanaagsan tahay, oo wanaag baad samaysaa, Haddaba qaynuunnadaada i bar.
69 De stolte dikta lögn öfver mig; men jag håller dina befallningar af allt hjerta.
Kuwa kibirka lahu been bay iga sheegeen, Aniguse amarradaada ayaan ku xajin doonaa qalbigayga oo dhan.
70 Deras hjerta är fett vordet, såsom flott; men jag hafver lust till din lag.
Qalbigoodu wuu qallafsanaaday, Aniguse waxaan ku farxaa sharcigaaga.
71 Det är mig ljuft att du hafver späkt mig, att jag må lära dina rätter.
Waa ii wanaagsanayd in lay dhibo, Si aan qaynuunnadaada u barto.
72 Dins muns lag är mig täckare, än mång tusend stycke guld och silfver.
Sharciga afkaagu waa iiga sii fiican yahay Kumanyaal dahab iyo lacag ah.
73 Din hand hafver gjort och beredt mig; undervisa mig, att jag må lära din bud.
Waxaa i sameeyey oo i qabanqaabiyey gacmahaaga, Haddaba i sii waxgarasho aan amarradaada ku barto.
74 De som dig frukta, de se mig, och glädja sig; ty jag hoppas uppå din ord.
Kuwa kaa cabsadaa way i arki doonaan, wayna farxi doonaan, Maxaa yeelay, waxaan rajo ku qabay eraygaaga.
75 Herre, jag vet att dina domar äro rätte, och du hafver troliga späkt mig.
Rabbiyow, waan ogahay in xukummadaadu ay xaq yihiin, Iyo inaad aaminnimo igu dhibtay.
76 Din nåd vare min tröst, såsom du dinom tjenare lofvat hafver.
Waan ku baryayaaye raxmaddaadu ha ii noqoto qalbiqaboojin Si waafaqsan eraygii aad anoo addoonkaaga ah igula hadashay.
77 Låt mig vederfaras dina barmhertighet, att jag må lefva; ty jag hafver lust till din lag.
Naxariistaadu ha ii timaado si aan u noolaado, Waayo, waxaa iga farxiya sharcigaaga.
78 Ack! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar.
Kuwa kibirka lahu ha ceeboobeen, waayo, si gardarro ah ayay igu afgembiyeen, Aniguse waxaan aad uga fiirsan doonaa amarradaada.
79 Ack! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna din vittnesbörd.
Kuwa kaa cabsadaa ha ii soo noqdeen, Oo waxay ogaan doonaan markhaatifurkaaga.
80 Mitt hjerta blifve rättsinnigt i dinom rättom, att jag icke på skam kommer.
Qalbigaygu qaynuunnadaada ha ku qummanaado, Si aanan u ceeboobin.
81 Min själ trängtar efter dina salighet; jag hoppas uppå ditt ord.
Naftaydu waa u taag darnaataa badbaadintaada aan u xiisoodo aawadeed, Laakiinse eraygaagaan rajo ku qabaa.
82 Min ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig?
Sidii aan u lahaa, Goormaad i qalbi qaboojinaysaa? Ayaa indhahaygu u gudheen eraygaaga aawadiis.
83 Ty jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke.
Waayo, waxaan noqday sidii sibraar qiiq ku dhex jiro, Laakiinse innaba qaynuunnadaada ma aan illoobo.
84 Huru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare?
Anoo addoonkaaga ah cimrigaygu waa intee? Oo goormaad xukun ku soo dejinaysaa kuwa i silciya?
85 De stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag.
Kuwa kibirka leh oo aan sharcigaaga waafaqsanayn Ayaa ii qoday godad.
86 Dine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig.
Amarradaada oo dhammu waa wada daacad, Si gardarro ah ayay ii silciyaan, haddaba i caawi,
87 De hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar.
Dhulka ayay iga baabbi'in gaadheen, Aniguse kama aan tegin amarradaadii.
88 Vederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd.
Raxmaddaada igu soo noolee, Oo anna waxaan dhawri doonaa markhaatifurka afkaaga.
89 Herre, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är.
Rabbiyow, eraygaagu weligiisba Wuxuu taagan yahay samada.
90 Din sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes.
Aaminnimadaaduna waxay gaadhaa tan iyo ka ab ka ab; Dhulkaad dhistay, wuuna sii jirayaa.
91 Det blifver dagliga efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig.
Maantadan waxay u joogaan si qaynuunnadaada waafaqsan, Waayo, wax waluba waa addoommadaada.
92 Om din lag icke hade min tröst varit, så vore jag förgången i mitt elände.
Haddaanu sharcigaagu iga farxin, Waxaan kol hore ku halligmi lahaa dhibaatadii i haysatay.
93 Jag vill aldrig förgäta dina befallningar; ty du vederqvicker mig med dem.
Weligay amarradaada ma aan illoobi doono, Waayo, iyagaad igu soo noolaysay.
94 Jag är din, hjelp mig; ty jag söker dina befallningar.
Anigu waxaan ahay kaaga, haddaba i badbaadi, Waayo, waxaan doondoonay amarradaada.
95 De ogudaktige vakta uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå din vittnesbörd,
Kuwa sharka lahu way ii sugeen inay i baabbi'iyaan, Aniguse waxaan ka fiirsan doonaa markhaatifurkaaga.
96 Jag hafver på all ting en ända sett; men ditt bud är varaktigt.
Waxaan arkay in wax kasta oo kaamil ah ay dhammaad leeyihiin, Amarkaaguse aad buu u ballaadhan yahay.
97 Huru hafver jag din lag så kär; dageliga talar jag derom.
Aad baan sharcigaaga u jeclahay! Maalinta oo dhan isagaan u fiirsadaa.
98 Du gör mig med ditt bud visare, än mina fiender äro; ty det är evinnerliga min skatt.
Amarradaadu waxay iga dhigaan ku ka sii caqli badan cadaawayaashayda. Waayo, weligayba way ila jiraan.
99 Jag är lärdare, än alle mine lärare; ty din vittnesbörd äro mitt tal.
Waan ka sii waxgarasho badnahay macallimiintayda oo dhan, Waayo, waxaan u fiirsadaa markhaatifurkaaga.
100 Jag är förståndigare, än de gamle; ty jag håller dina befallningar.
Waan ka sii waxgarasho badnahay odayaasha, Waayo, waxaan xajiyey amarradaada.
101 Jag förtager minom fotom alla onda vägar, att jag må hålla din ord.
Cagahayga waan ka joojiyey jid kasta oo shar leh, Si aan eraygaaga u dhawro.
102 Jag viker icke ifrå dina rätter; ty du lärer mig.
Xukummadaada gees ugama aan leexan, Waayo, wax baad i bartay.
103 Din ord äro minom mun sötare än hannog.
Erayadaadu dhanxanaggayga u macaan badanaa! Afkayga malab way uga sii macaan badan yihiin!
104 Ditt ord gör mig förståndigan; derföre hatar jag alla falska vägar.
Amarradaada ayaan waxgarasho ku helaa, Oo sidaas daraaddeed ayaan jid kasta oo been ah u necbahay.
105 Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på minom vägom.
Eraygaagu wuxuu cagahayga u yahay laambad, Waddooyinkaygana iftiin.
106 Jag svär, och vill hållat, att jag dina rättfärdighets rätter hålla vill.
Waxaan ku dhaartay oo aan weliba xaqiijiyey Inaan dhawrayo xukummadaada xaqa ah.
107 Jag är svårliga plågad; Herre, vederqvick mig efter ditt ord.
Aad iyo aad baan u dhibaataysnahay, Haddaba Rabbiyow, igu soo noolee si eraygaaga waafaqsan.
108 Låt dig behaga, Herre, mins muns välviljoga offer, och lär mig dina rätter.
Rabbiyow, waan ku baryayaaye, aqbal qurbaannada ikhtiyaarka ah oo afkayga, Xukummadaadana i bar.
109 Jag bär mina själ i mina händer alltid, och jag förgäter icke din lag.
Naftaydu had iyo goorba waxay ku jirtaa khatar, Habase yeeshee sharcigaaga ma illoobo.
110 De ogudaktige sätta mig snaror; men jag far icke vill ifrå dina befallningar.
Kuwa sharka lahu waxay ii dhigeen dabin, Laakiinse amarradaada kama aan amban.
111 Din vittnesbörd äro mitt eviga arf; ty de äro mins hjertas fröjd.
Markhaatifurkaaga waxaan u qaatay sida dhaxal weligiis waaraya, Waayo, kaasu waxa weeye waxa qalbigaygu ku reyreeya.
112 Jag böjer mitt hjerta till att göra efter dina rätter alltid och evinnerliga.
Qalbigayga waxaan u jeediyey inaan qaynuunnadaada oofiyo, Tan iyo weligay iyo ilaa ugu dambaysta.
113 Jag hatar de ostadiga andar, och älskar din lag.
Waan necbahay kuwa labada qalbi leh, Laakiinse sharcigaaga waan jeclahay.
114 Du äst mitt beskärm och sköld; jag hoppas uppå ditt ord.
Waxaad tahay gabbaadkayga iyo gaashaankayga, Oo waxaan rajo ku qabaa eraygaaga.
115 Viker ifrå mig, I onde; jag vill hålla min Guds bud.
Kuwiinna xumaanta falow, iga taga, Si aan amarrada Ilaahayga u xajiyo.
116 Uppehåll mig igenom ditt ord, att jag må lefva; och låt mig icke på skam komma med mitt hopp.
Rabbiyow, ii tiiri si eraygaaga waafaqsan si aan u noolaado, Oo yaanan rajadayda ku ceeboobin.
117 Stärk mig, att jag må blifva salig; så vill jag alltid lust hafva till dina rätter.
Kor ii hay, oo waan badbaadi doonaa, Oo had iyo goorba waxaan u fiirsan doonaa qaynuunnadaada.
118 Du förtrampar alla dem som villa gå om dina rätter; ty deras bedrägeri är alltsammans lögn.
Kuwa qaynuunnadaada ka habaabay oo dhan waad fudaydsatay, Waayo, khiyaanadoodu waa wax been ah.
119 Du bortkastar alla ogudaktiga på jordene som slagg; derföre älskar jag din vittnesbörd.
Kuwa sharka leh oo dhulka oo dhan waxaad u fogaysaa sida wasakh oo kale, Oo sidaas daraaddeed baan markhaatifurkaaga u jeclahay.
120 Jag fruktar mig för dig, så att mitt kött skälfver; och förskräcker mig for dina rätter.
Jidhkaygu wuxuu la gariiraa cabsidaada, Oo waxaan ka baqaa xukummadaada.
121 Jag aktar uppå rätt och rättfärdighet; öfvergif mig icke dem som mig öfvervåld göra vilja.
Waxaan sameeyey xukun iyo caddaalad, Haddaba ha iiga tegin kuwa i dulma.
122 Beskärma du din tjenare, och tröst honom, att de stolte icke göra mig öfvervåld.
Anoo addoonkaaga ah wanaag daraaddiis ii dammiino, Oo kuwa kibirsanu yaanay i dulmin.
123 Mina ögon trängta efter dina salighet, och efter dine rättfärdighets ord.
Indhahaygii waxay u gudheen jacaylkay badbaadintaada u qabaan, Iyo eraygaaga xaqa ah daraaddiis.
124 Handla med dinom tjenare efter dina nåd; och lär mig dina rätter.
Anoo addoonkaaga ah iila macaamilow si naxariistaada waafaqsan, Oo qaynuunnadaada i bar.
125 Jag är din tjenare; undervisa mig, att jag må känna din vittnesbörd.
Waxaan ahay addoonkaaga, haddaba waxgarasho i sii, Si aan markhaatifurkaaga u ogaado.
126 Det är tid, att Herren gör der något till; de hafva omintetgjort din lag.
Waa wakhtiga aad shaqayn lahayd, Rabbiyow, Waayo, sharcigaaga way buriyeen.
127 Derföre älskar jag din bud, öfver guld och öfver fint guld.
Haddaba amarradaada waan ka sii jeclahay Dahab, haah, xataa dahab saafi ah.
128 Derföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar allan falskan väg.
Sidaas daraaddeed amarradaada oo dhammu waxay ila yihiin wax hagaagsan, Oo waan necbahay jid kasta oo been ah.
129 Underliga äro din vittnesbörd, derföre håller dem min själ.
Markhaatifurkaagu waa yaab badan yahay, Oo sidaas daraaddeed ayay naftaydu u xajisaa.
130 När ditt ord uppenbaradt varder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga visa.
Erayadaada furniinkoodu wax buu iftiimiyaa, Oo wuxuu waxgarasho siiyaa kuwa garaadka daran.
131 Jag öppnar min mun, och begärar din bud; ty mig längtar efter dem.
Afka aad baan u kala qaaday, oo waan harraaday, Waayo, waxaan u xiisooday amarradaada.
132 Vänd dig till mig, och var mig nådelig, såsom du plägar göra dem som ditt Namn älska.
Ii soo jeeso, oo ii naxariiso, Sidaad kuwa magacaaga jecel u samaysid.
133 Låt min gång viss vara i dino orde, och låt ingen orätt öfver mig råda.
Tallaabooyinkayga ku toosi eraygaaga, Oo dembina yaanu ii talin.
134 Förlös mig ifrå menniskors orätt; så vill jag hålla dina befallningar.
Dadka dulmigiisa iga bixi, Oo anna waxaan dhawri doonaa amarradaada.
135 Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare, och lär mig dina rätter.
Anoo addoonkaaga ah wejigaaga iigu iftiimi, Oo qaynuunnadaada i bar.
136 Mine ögon flyta med vatten, att man icke håller din lag.
Indhahayga waxaa ka shubma durdurro biyo ah, Maxaa yeelay, sharcigaaga lama dhawrin.
137 Herre, du äst rättfärdig, och rätt är ditt ord.
Rabbiyow, xaq baad tahay, Oo xukummadaaduna waa qumman yihiin.
138 Du hafver dina rättfärdighets vittnesbörd, och sanningena hårdeliga budit.
Markhaatifurkaaga waxaad ku amartay xaqnimo Iyo daacadnimo oo dhan.
139 Jag hafver när harmats till döds, att mine ovänner hafva din ord förgätit.
Waxaa i baabba'shay qiirada aan kuu qabo, Maxaa yeelay, cadaawayaashaydu waxay illoobeen erayadaada.
140 Ditt ord är väl bepröfvadt, och din tjenare hafver det kärt.
Eraygaagu aad buu u daahirsan yahay, Sidaas daraaddeed anoo addoonkaaga ah waan jeclahay.
141 Jag är ringa och föraktad; men jag förgäter icke dina befallningar.
Anigu waan yarahay, oo waa lay quudhsadaa, Laakiinse amarradaada ma illoobo.
142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
Xaqnimadaadu waa xaqnimo weligeed sii waaraysa, Oo sharcigaaguna waa run.
143 Ångest och nöd hafva drabbat uppå mig; men jag hafver lust till din bud.
Dhib iyo cidhiidhi baa i qabsaday. Laakiinse amarradaadu waa waxa iga farxiya.
144 Dins vittnesbörds rättfärdighet är evig; undervisa mig, så lefver jag.
Markhaatifurkaagu weligiisba waa xaq, Haddaba waxgarasho i sii, oo anna waan sii noolaan doonaa.
145 Jag ropar af allo hjerta, bönhör mig, Herre, att jag må hålla dina rätter.
Waxaan ku qayshaday qalbigayga oo dhan, haddaba Rabbiyow, ii jawaab, Oo anna waxaan xajin doonaa qaynuunnadaada.
146 Jag ropar till dig, hjelp mig, att jag må hålla din vittnesbörd.
Waan kuu qayshaday ee i badbaadi, Oo markhaatifurkaaga waan dhawri doonaa.
147 Jag kommer bittida, och ropar; uppå ditt ord hoppas jag.
Waan ka soo hor maray waaga berigiisii, oo waan qayliyey, Oo waxaan rajo ku qabay erayadaada.
148 Jag vakar bittida upp, att jag må handla om din ord.
Indhahaygu way ka hor mareen wakhtiga la soo jeedo oo habeennimo, Si aan eraygaaga uga fikiro.
149 Hör mina röst efter dina nåde: Herre, vederqvick mig efter dina rätter.
Codkayga u maqal si raxmaddaada waafaqsan, Rabbiyow, igu soo noolee si xukummadaada waafaqsan.
150 Mine arge förföljare vilja till mig, och äro långt ifrå din lag.
Kuwii xumaatada raaci jiray way soo dhowaanayaan, Iyagu sharcigaaga way ka fog yihiin.
151 Herre, du äst hardt när, och din bud äro alltsamman sanning.
Rabbiyow, adigu waad dhow dahay, Oo amarradaada oo dhammuna waa wada run.
152 Men jag vet det långt tillförene, att du din vittnesbörd evinnerliga grundat hafver.
Waxaan markhaatifurkaaga waa hore ka iqiin Inaad u aasaastay si ay weligood u sii waaraan.
153 Se uppå mitt elände, och fräls mig; hjelp mig ut; förty jag förgäter icke din lag.
Dhibaatadayda ka fiirso oo i samatabbixi, Waayo, anigu sharcigaaga ma illoobo.
154 Uträtta min sak, och förlossa mig; vederqvick mig igenom ditt ord.
Dacwadayda ii muddac, oo i soo furo, Igu soo noolee si eraygaaga waafaqsan.
155 Saligheten är långt ifrå de ogudaktiga; ty de akta intet dina rätter.
Kuwa sharka leh badbaadadu waa ka fog tahay, Waayo, qaynuunnadaada ma ay doondoonaan.
156 Herre, din barmhertighet är stor; vederqvick mig efter dina rätter.
Rabbiyow, naxariistaadu waa badan tahay, Igu soo noolee si xukummadaada waafaqsan.
157 Mine förföljare och ovänner äro månge; men jag viker icke ifrå din vittnesbörd.
Kuwa i silciya iyo cadaawayaashayduba way badan yihiin, Laakiinse anigu kama aan leexan markhaatifurkaaga.
158 Jag ser de föraktare, och det gör mig ondt, att de icke hålla din ord.
Waxaan arkay khaa'innada, kolkaasaan murugooday, Maxaa yeelay, iyagu eraygaaga ma ay dhawraan.
159 Si, jag älskar dina befallningar; Herre, vederqvick mig efter din nåd.
Bal ka fiirso sida aan amarradaada u jeclahay, Rabbiyow, igu soo noolee si raxmaddaada waafaqsan.
160 Ditt ord hafver af begynnelsen varit sanning; alle dine rättfärdighets rätter vara evinnerliga.
Eraygaaga dhammaantiisu waa run, Mid kasta oo xukummadaada xaqa ah ka mid ahu wuu sii waaraa weligiisba.
161 Förstarna förfölja mig utan sak, och mitt hjerta fruktar sig för din ord.
Amiirraa sababla'aan ii silciyey, Laakiinse qalbigaygu wuxuu ka baqaa erayadaada.
162 Jag gläder mig öfver din ord, såsom en den stort byte får.
Waxaan eraygaaga ugu reyreeyaa Sidii mid booli badan helay.
163 Lögnene är jag hätsk, och stygges dervid, men din lag hafver jag kär.
Beenta waan necbahay oo waan karahsaday, Laakiinse sharcigaaga waan jeclahay.
164 Jag lofvar dig sju resor om dagen, för dine rättfärdighets rätters skull.
Maalintiiba toddoba jeer baan ku ammaanaa, Waana xukummadaada xaqa ah daraaddood.
165 Stor frid hafva de som din lag älska, och de skola icke stappla.
Kuwa sharcigaaga jecelu waxay haystaan nabad weyn, Oo wax iyaga turuntureeyaa ma jiraan.
166 Herre, jag väntar efter din salighet, och gör efter din bud.
Rabbiyow, badbaadintaada waan u xiisooday, Oo amarradaadiina waan oofiyey.
167 Min själ håller din vittnesbörd, och hafver dem mycket kär.
Naftaydu waxay dhawrtay markhaatifurkaaga, Oo anna aad iyo aad baan u jeclahay.
168 Jag håller dina befallningar, och dina vittnesbörder; ty alle mine vägar äro för dig.
Waxaan dhawray amarradaada iyo markhaatifurkaaga, Waayo, jidadkayga oo dhammu hortaaday wada yaalliin.
169 Herre, låt min klagan för dig komma; undervisa mig efter ditt ord.
Rabbiyow, qayladaydu ha ku soo dhowaato hortaada, Oo waxgarasho ii sii si eraygaaga waafaqsan.
170 Låt mina bön komma för dig; fräls mig efter ditt ord.
Baryootankaygu hortaada ha yimaado, Oo ii samatabbixi si eraygaaga waafaqsan.
171 Mine läppar skola lofva, när du lärer mig dina rätter.
Bushimahaygu ammaan ha ku hadleen, Waayo, waxaad i bartaa qaynuunnadaada.
172 Min tunga skall tala om ditt ord; ty all din bud äro rätt.
Carrabkaygu ha ku gabyo eraygaaga, Waayo, amarradaada oo dhammu waa wada xaqnimo.
173 Låt dina hand vara mig biståndiga; ty jag hafver utkorat dina befallningar.
Gacantaadu diyaar ha u ahaato inay i caawiso, Waayo, amarradaadaan doortay.
174 Herre, jag längtar efter din salighet, och hafver lust till din lag.
Rabbiyow, badbaadintaada, waan u xiisooday, Oo sharcigaaguna waa waxa iga farxiya.
175 Låt mina själ lefva, att hon må lofva dig, och dine rätter hjelpa mig.
Naftaydu ha iska noolaato, wayna ku ammaani doontaa, Oo xukummadaaduna ha i caawiyaan.
176 Jag är såsom ett villfarande och borttappadt får; sök din tjenare, ty jag förgäter icke din bud.
Waxaan u hallaabay sidii lax luntay, haddaba anigoo addoonkaaga ah i doondoon, Waayo, amarradaada ma aan illoobo.
