Psaltaren 119
1 Salige äro de som utan vank lefva, de som i Herrans lag vandra.
Warri jireenyi isaanii mudaa hin qabne, kanneen akka seera Waaqayyootti jiraattan eebbifamoo dha.
2 Salige äro de som hans vittnesbörd hålla; de som af allo hjerta söka honom.
Warri ajajawwan isaa eegan, kanneen garaa guutuun isa barbaadan eebbifamoo dha.
3 Ty de som på hans vägom vandra, de göra intet ondt.
Isaan balleessaa hin hojjetan; karaa isaa irras ni deemu.
4 Du hafver budit, att hålla dina befallningar fliteliga.
Akka Seerri kee amanamummaadhaan eegamuuf ati ajajjeerta.
5 O! att mitt lif hölle dina rätter med fullt allvar.
Akka ani ajaja kee eeguuf utuu karaan koo naa qajeelee jiraatee!
6 När jag skådar uppå all din bud, så kommer jag icke på skam.
Ani utuun ajajawwan kee hunda xiyyeeffadhee ilaalee silaa hin qaanaʼun ture.
7 Jag tackar dig af rätt hjerta, att du lärer mig dina rättfärdighets rätter.
Ani yommuun seera kee qajeelaa sana baradhutti, garaa tolaadhaan sin galateeffadha.
8 Dina rätter vill jag hålla; öfvergif mig dock aldrig.
Ani sirna keetiif nan bula; ati gonkumaa na hin dhiisin.
9 Huru skall en yngling sin väg ostraffeliga gå? När han håller sig efter din ord.
Dargaggeessi akkamitti jireenya qulqulluu jiraachuu dandaʼa? Akka dubbii keetiitti jiraachuudhaan.
10 Jag söker dig af allo hjerta; Låt mig icke fela om din bud.
Ani garaa koo guutuudhaan sin barbaada; akka ani ajajawwan kee irraa jalʼadhu na hin godhin.
11 Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det jag icke skall synda emot dig.
Ani akkan cubbuu sitti hin hojjenneef, dubbii kee garaa koo keessa dhokfadheera.
12 Lofvad vare du, Herre; lär mig dina rätter.
Yaa Waaqayyo, galanni siif haa taʼu; sirna kee na barsiisi.
13 Jag vill med mina läppar förtälja alla dins muns rätter.
Ani seera afaan keetii baʼu hundumaa, afaan kootiin nan dubbadha.
14 Jag fröjdar mig af dins vittnesbörds väg, såsom af allahanda rikedomar.
Akkuma namni tokko badhaadhummaa guddaatti gammadu, ani ajaja kee faana buʼuutti nan gammada.
15 Jag talar det du befallt hafver, och ser på dina vägar.
Ajajawwan kee irra deddeebiʼee nan yaada; karaa kee irraas ija koo hin buqqifadhu.
16 Jag hafver lust till dina rätter, och förgäter icke din ord.
Ani sirna keetti nan gammada; dubbii kees hin dagadhu.
17 Gör väl med din tjenare, att jag må lefva och hålla din ord.
Akka ani jiraadhuu fi dubbii kee eeguuf, garbicha keetiif waan gaarii godhi.
18 Öppna mig ögonen, att jag må se under i din lag.
Akka ani seera kee keessatti waan dinqisiisaa arguuf, ija koo naa bani.
19 Jag är en gäst på jordene; fördölj icke din bud för mig.
Ani lafa irratti keessummaa dha; ajajawwan kee na duraa hin dhoksin.
20 Min själ är all sönderkrossad för trängtans skull, efter dina rätter alltid.
Lubbuun koo yeroo hunda seera kee hawwuudhaan, laafaa jirti.
21 Du näpser de stolta; förbannade äro de som vika ifrå din bud.
Ati of tuultota warra abaaramoo, kanneen ajajawwan kee irraa jalʼatan ni ifatta.
22 Vänd ifrå mig försmädelse och föraktelse; ty jag håller din vittnesbörd.
Waan ani seera kee eeguuf, arrabsoo fi tuffii isaanii narraa fageessi.
23 Sitta ock Förstarna och tala emot mig; men din tjenare talar om dina rätter.
Bulchitoonni walii wajjin taaʼanii yoo maqaa na balleessan iyyuu, tajaajilaan kee irra deddeebiʼee labsii kee ni yaada.
24 Jag hafver lust till din vittnesbörd; de äro mine rådgifvare.
Ajajni kee gammachuu koo ti; gorsituu kootis.
25 Min själ ligger i stoft; vederqvick mig efter ditt ord.
Lubbuun koo biyyootti maxxante; ati akkuma dubbii keetiitti na oolchi.
26 Jag förtäljer mina vägar, och du bönhörer mig; lär mig dina rätter.
Yeroo ani waaʼee karaa koo sitti himetti, ati deebii naa kennite; sirna kees na barsiisi.
27 Undervisa mig dina befallningars väg, så vill jag tala om din under.
Barsiisa seera keetii na hubachiisi; anis irra deddeebiʼee dinqii kee nan yaada.
28 Jag grämer mig så att hjertat mig försmäktas; styrk mig efter ditt ord.
Lubbuun koo gaddaan laafteerti; ati akkuma dubbii keetiitti na jabeessi.
29 Vänd ifrå mig den falska vägen, och unna mig din lag.
Karaa sobaa irraa na fageessi; arjumaadhaanis seera kee na barsiisi.
30 Jag hafver utvalt sanningenes väg; dina rätter hafver jag mig föresatt.
Ani karaa dhugaa filadheera; seera kees of dura kaaʼadheera.
31 Jag håller mig intill din vittnesbörd; Herre, låt mig icke på skam komma.
Yaa Waaqayyo, ani ajaja kee jabeessee qabadheera; ati na hin qaanessin.
32 När du mitt hjerta tröstar, så löper jag dins buds väg.
Sababii ati hubannaa koo naa balʼifteef ani daandii ajajawwan keetii irra nan fiiga.
33 Lär mig, Herre, dina rätters väg, att jag må bevara dem intill ändan.
Yaa Waaqayyo, akka ani sirna kee duukaa buʼu na barsiisi; anis hamma dhumaatti isa nan eega.
34 Undervisa mig, att jag må bevara din lag, och hålla dem af allo hjerta.
Akka ani seera kee eegee garaa koo guutuun isaaf ajajamuuf hubannaa naa kenni.
35 För mig in på din buds stig, ty jag hafver der lust till.
Daandii ajajawwan keetii irra na deemsisi; anis achitti gammachuu nan argadhaatii.
36 Böj mitt hjerta till din vittnesbörd, och icke till girighet.
Garaa koo gara ofittummaadhaan faayidaa argachuutti utuu hin taʼin, gara sirna keetiitti naa deebisi.
37 Vänd bort min ögon, att de icke se efter onyttig läro; utan vederqvick mig på dinom väg.
Ija koo waan faayidaa hin qabne irraa deebisi; akkuma dubbii keetiittis na jiraachisi.
38 Låt din tjenare hålla din bud stadeliga för din ord, att jag må frukta dig.
Ati akka sodaatamtuuf, waadaa kee garbicha keetiif guuti.
39 Vänd ifrå mig den försmädelse, som jag fruktar; ty dine rätter äro lustige.
Salphina ani sodaadhu narraa fageessi; seerri kee gaariidhaatii.
40 Si, jag begärar dina befallningar; vederqvick mig med dine rättfärdighet.
Kunoo, ani sirna kee nan hawwa; qajeelummaa keetiin na jiraachisi.
41 Herre, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord;
Yaa Waaqayyo, jaalalli kee kan hin geeddaramne sun, fayyisuun kees akkuma dubbii keetiitti gara koo haa dhufu;
42 Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord.
yoos ani sababii dubbii kee amanadhuuf, warra na arrabsaniif deebii kenna.
43 Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter.
Waan ani seera kee abdadheef, ati dubbii dhugaa afaan koo keessaa hin balleessin.
44 Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga.
Bara baraa hamma bara baraatti, ani yeroo hunda seera kee nan eega.
45 Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar.
Ani ajaja kee waanan barbaaduuf, bilisummaadhaan nan deddeebiʼa.
46 Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet;
Ani waaʼee ajaja keetii mootota duratti nan dubbadha; hin qaaneffamus;
47 Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre;
waan ani ajajawwan kee jaalladhuuf, isaanitti nan gammada.
48 Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter.
Ani gara ajajawwan kee kanneen ani jaalladhu sanaatti harka koo ol nan fudhadha; labsii kees irra deddeebiʼee nan yaada.
49 Tänk dinom tjenare uppå ditt ord, på hvilket du låter mig hoppas.
Waadaa tajaajilaa keetiif seente sana yaadadhu; ati isumaan abdii naa kenniteertaatii.
50 Det är min tröst i mitt elände; ty ditt ord vederqvicker mig.
Rakkina koo keessatti jajjabinni koo kana: Waadaan kee na jiraachisa.
51 De stolte hafva deras gabberi af mig; likväl viker jag icke ifrå din lag.
Of tuultonni akkuma barbaadanitti natti qoosu; ani garuu seera kee irraa hin jalʼadhu.
52 Herre, när jag tänker, huru du af verldenes begynnelse dömt hafver, så varder jag tröstad.
Yaa Waaqayyo, ani seera kee durii sana nan yaadadha; isa keessattis jajjabina nan argadha.
53 Jag brinner innan, för de ogudaktiges skull, som din lag öfvergifva.
Sababii hamoota warra seera kee dhiisaniitiif, aariin na gugguba.
54 Dine rätter äro min visa i mino huse.
Iddoo keessummummaa koo hundatti seerri kee faarfannaa koo ti.
55 Herre, jag tänker om nattena på ditt Namn, och håller din lag.
Yaa Waaqayyo, ani halkan keessa maqaa kee nan yaadadha; seera kees nan eega.
56 Det är min skatt, att jag dina befallningar håller.
Waan ani ajaja kee eegeef, kun naaf taʼeera.
57 Jag hafver sagt, Herre: Det skall mitt arf vara, att jag dina vägar håller.
Yaa Waaqayyo, ati qooda koo ti; anis dubbii keetiif ajajamuuf waadaa galeera.
58 Jag beder inför ditt ansigte af allo hjerta; var mig nådelig efter ditt ord.
Ani garaa koo guutuun fuula kee barbaaddadheera; ati akkuma waadaa keetiitti naa araarami.
59 Jag betraktar mina vägar, och vänder mina fötter till din vittnesbörd.
Ani karaa koo itti deddeebiʼee yaadeera; tarkaanfii koo gara sirna keetiitti deebiseera.
60 Jag skyndar mig, och dröjer intet, till att hålla din bud.
Ani ajajawwan kee eeguuf, nan ariifadha; hin barfadhus.
61 De ogudaktigas rote beröfvar mig; men jag förgäter intet din lag.
Hamoonni yoo funyoodhaan na hidhan iyyuu, ani seera kee hin irraanfadhu.
62 Om midnatt står jag upp, till att tacka dig för dina rättfärdighets rätter.
Sababii seera kee qajeelaa sanaatiif, ani si galateeffachuuf jedhee halkan walakkaa nan kaʼa.
63 Jag håller mig till alla dem som frukta dig, och dina befallningar hålla.
Ani warra si sodaatan hundaaf, warra ajaja kee eegan hundaafis michuu dha.
64 Herre, jorden är full af dine godhet; lär mig dina rätter.
Yaa Waaqayyo, lafti jaalala keetiin guutamteerti; sirna kee na barsiisi.
65 Du gör dinom tjenare godt, Herre, efter ditt ord.
Yaa Waaqayyo, ati akkuma dubbii keetiitti, tajaajilaa keetiif waan gaarii gooteerta.
66 Lär mig goda seder och förståndighet; ty jag tror dinom budom.
Murtii gaarii fi beekumsa na barsiisi; ani ajajawwan keetti nan amanaatii.
67 Förr än jag späkt vardt, for jag vill; men nu håller jag ditt ord.
Ani utuun hin rakkatin karaa irraa badee ture; amma garuu dubbii kee nan eega.
68 Du äst mild och god; lär mig dina rätter.
Ati gaarii dha; wanni ati hojjettus gaarii dha; sirna kee na barsiisi.
69 De stolte dikta lögn öfver mig; men jag håller dina befallningar af allt hjerta.
Of tuultonni yoo sobaan maqaa na balleessan iyyuu, ani garaa koo guutuudhaan seera kee nan eega.
70 Deras hjerta är fett vordet, såsom flott; men jag hafver lust till din lag.
Onneen isaanii mooraan haguugamteerti; ani garuu seera keetti nan gammada.
71 Det är mig ljuft att du hafver späkt mig, att jag må lära dina rätter.
Akka ani sirna kee baradhuuf, rakkachuun koo anaaf gaarii ture.
72 Dins muns lag är mig täckare, än mång tusend stycke guld och silfver.
Meetii fi warqee kumaatama irra, seeri afaan keetii baʼu anaaf gaariidha.
73 Din hand hafver gjort och beredt mig; undervisa mig, att jag må lära din bud.
Harki kee na uume; na tolches; akka ani ajaja kee baradhuuf ati hubannaa naa kenni.
74 De som dig frukta, de se mig, och glädja sig; ty jag hoppas uppå din ord.
Sababii ani dubbii kee abdadheef, warri si sodaatan yommuu na arganitti haa gammadan.
75 Herre, jag vet att dina domar äro rätte, och du hafver troliga späkt mig.
Yaa Waaqayyo, ani akka murtiin kee qajeelaa taʼe, akka atis amanamummaadhaan na dhiphiste beeka.
76 Din nåd vare min tröst, såsom du dinom tjenare lofvat hafver.
Akkuma ati tajaajilaa keetiif waadaa galte sanatti, jaalalli kee kan hin geeddaramne sun na haa jajjabeessu.
77 Låt mig vederfaras dina barmhertighet, att jag må lefva; ty jag hafver lust till din lag.
Akka ani lubbuun jiraadhuuf gara laafinni kee gara koo haa dhufu; seerri kee gammachuu kootii.
78 Ack! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar.
Of tuultonni waan sababii malee na yakkaniif haa qaanaʼan; ani garuu irra deddeebiʼee seera kee nan yaada.
79 Ack! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna din vittnesbörd.
Warri si sodaatan, kanneen seera kee hubatan gara kootti haa deebiʼan.
80 Mitt hjerta blifve rättsinnigt i dinom rättom, att jag icke på skam kommer.
Akka ani hin qaanofneef garaan koo seera kee duratti hanqina hin qabaatin.
81 Min själ trängtar efter dina salighet; jag hoppas uppå ditt ord.
Lubbuun koo fayyisuu kee hawwuudhaan gaggabdi; ani garuu dubbii kee nan abdadha.
82 Min ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig?
Iji koo waadaa kee eeggachuudhaan dadhabe; anis, “Ati yoom na jajjabeessita?” nan jedha.
83 Ty jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke.
Qalqalloo wayinii kan aara keessa ture fakkaadhus ani ajaja kee hin irraanfadhu.
84 Huru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare?
Tajaajilaan kee hamma yoomiitti obsuu qaba? Ati warra na ariʼatanitti yoom murta?
85 De stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag.
Of tuultonni warri akka seera keetiitti hin bulle, boolla naa qotaniiru.
86 Dine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig.
Ajajawwan kee hundinuu amanamoo dha; namoonni sababii malee waan na ariʼataniif ati na gargaari.
87 De hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar.
Isaan lafa irraa na balleessuu gaʼanii turan; ani garuu sirna kee hin dhiifne.
88 Vederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd.
Ati akkuma jaalala keetiitti lubbuu koo baraari; anis seera afaan keetii baʼu nan eega.
89 Herre, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är.
Yaa Waaqayyo, dubbiin kee bara baraan jiraata; samii keessas jabaatee ni dhaabata.
90 Din sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes.
Amanamummaan kee dhaloota hundaaf itti fufa; ati lafa hundeessite; isheenis ni jiraatti.
91 Det blifver dagliga efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig.
Sababii wanni hundinuu si tajaajiluuf, seerri kee hamma harʼaatti jiraateera.
92 Om din lag icke hade min tröst varit, så vore jag förgången i mitt elände.
Utuu seerri kee gammachuu naa taʼuu baatee, ani silaa rakkina kootiin badeen ture.
93 Jag vill aldrig förgäta dina befallningar; ty du vederqvicker mig med dem.
Sababii ati isaan na jiraachifteef, ani gonkumaa ajaja kee hin irraanfadhu.
94 Jag är din, hjelp mig; ty jag söker dina befallningar.
Sababii ani kan kee taʼeef na fayyisi; anis sirna kee barbaadeera.
95 De ogudaktige vakta uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå din vittnesbörd,
Hamoonni na balleessuuf na eeggachaa jiru; ani garuu irra deddeebiʼee seera kee nan yaada.
96 Jag hafver på all ting en ända sett; men ditt bud är varaktigt.
Ani akka wanni mudaa hin qabnee hundinuu daangaa qabu argeera; ajajni kee garuu baayʼee balʼaa dha.
97 Huru hafver jag din lag så kär; dageliga talar jag derom.
Ani seera kee akkaman jaalladha! Guyyaa guutuu irra deddeebiʼee waaʼee isaa nan yaada.
98 Du gör mig med ditt bud visare, än mina fiender äro; ty det är evinnerliga min skatt.
Ajajawwan kee waan yeroo hunda na wajjin jiraniif, diinota koo caalaa ogeessa na godhan.
99 Jag är lärdare, än alle mine lärare; ty din vittnesbörd äro mitt tal.
Ani sababiin irra deddeebiʼee seera kee yaaduuf, barsiisota koo hundumaa caalaa hubannaa qaba.
100 Jag är förståndigare, än de gamle; ty jag håller dina befallningar.
Ani sababiin ajaja kee eeguuf, maanguddoota caalaa hubannaa guddaan qaba.
101 Jag förtager minom fotom alla onda vägar, att jag må hålla din ord.
Ani akkan dubbii kee eeguuf, karaa hamaa hunda irraa miilla koo adabadheera.
102 Jag viker icke ifrå dina rätter; ty du lärer mig.
Waan ati mataan kee na barsiifteef, ani seera kee irraa hin fagaanne.
103 Din ord äro minom mun sötare än hannog.
Dubbiin kee akkam arraba kootti miʼaawa; nadhii dammaa caalaa afaan kootti miʼaawa!
104 Ditt ord gör mig förståndigan; derföre hatar jag alla falska vägar.
Ani qajeelfama kee irraa hubannaa argadheera; kanaafuu daandii sobaa hunda nan jibba.
105 Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på minom vägom.
Dubbiin kee miilla kootiif ibsaa dha; daandii kootiif immoo ifa.
106 Jag svär, och vill hållat, att jag dina rättfärdighets rätter hålla vill.
Ani akkan seera kee qajeelaa sana eeguuf, kakadheera; kanas mirkaneesseera.
107 Jag är svårliga plågad; Herre, vederqvick mig efter ditt ord.
Ani akka malee dhiphadheen jira; yaa Waaqayyo, ati akkuma dubbii keetiitti lubbuu koo baraari.
108 Låt dig behaga, Herre, mins muns välviljoga offer, och lär mig dina rätter.
Yaa Waaqayyo, galata fedhiidhaan afaan kootii baʼu fudhadhu; seera kees na barsiisi.
109 Jag bär mina själ i mina händer alltid, och jag förgäter icke din lag.
Jireenyi koo yeroo hunda harka koo keessa jiraatu iyyuu, ani seera kee hin irraanfadhu.
110 De ogudaktige sätta mig snaror; men jag far icke vill ifrå dina befallningar.
Hamoonni kiyyoo naa kaaʼaniiru; ani garuu ajaja kee irraa hin jalʼanne.
111 Din vittnesbörd äro mitt eviga arf; ty de äro mins hjertas fröjd.
Seerri kee dhaala koo kan bara baraa ti; gammachuu garaa kootiitis.
112 Jag böjer mitt hjerta till att göra efter dina rätter alltid och evinnerliga.
Garaan koo hamma dhumaatti ajaja kee eeguuf kutateera.
113 Jag hatar de ostadiga andar, och älskar din lag.
Ani nama yaada lamaa nan jibba; seera kee garuu nan jaalladha.
114 Du äst mitt beskärm och sköld; jag hoppas uppå ditt ord.
Ati iddoo ani itti baqadhuu fi gaachana koo ti; ani dubbii kee abdadheera.
115 Viker ifrå mig, I onde; jag vill hålla min Guds bud.
Akka ani ajajawwan Waaqa koo eeguuf, isin warri waan hamaa hojjettan narraa fagaadhaa!
116 Uppehåll mig igenom ditt ord, att jag må lefva; och låt mig icke på skam komma med mitt hopp.
Ati akkuma waadaa keetiitti na deeggari; anis nan jiraadha; akka ani abdii kootti qaanaʼu na hin godhin.
117 Stärk mig, att jag må blifva salig; så vill jag alltid lust hafva till dina rätter.
Akka ani nagaadhaan jiraadhuuf na deeggari; yeroo hunda seera kee nan kabaja.
118 Du förtrampar alla dem som villa gå om dina rätter; ty deras bedrägeri är alltsammans lögn.
Sababii gowwoomsaan isaanii faayidaa hin qabneef; ati warra seera kee irraa jalʼatan hunda tuffattee gatta.
119 Du bortkastar alla ogudaktiga på jordene som slagg; derföre älskar jag din vittnesbörd.
Ati hamoota lafa irraa hunda akka kosiitti gatta; kanaafuu ani seera kee nan jaalladha.
120 Jag fruktar mig för dig, så att mitt kött skälfver; och förskräcker mig for dina rätter.
Foon koo si sodaachuudhaan hollata; anis murtii kee nan sodaadha.
121 Jag aktar uppå rätt och rättfärdighet; öfvergif mig icke dem som mig öfvervåld göra vilja.
Ani waan qajeelaa fi tolaa hojjedheera; ati warra na hacuucanitti dabarsitee na hin kennin.
122 Beskärma du din tjenare, och tröst honom, att de stolte icke göra mig öfvervåld.
Nagaan jiraachuu tajaajilaa keetii mirkaneessi; akka of tuultonni na cunqursanis hin eeyyamin.
123 Mina ögon trängta efter dina salighet, och efter dine rättfärdighets ord.
Iji koo fayyisuu kee eeguudhaan, waadaa kee qajeelaas eeguudhaanis dadhabeera.
124 Handla med dinom tjenare efter dina nåd; och lär mig dina rätter.
Akkuma jaalala keetiitti tajaajilaa kee yaadadhu; seera kees na barsiisi.
125 Jag är din tjenare; undervisa mig, att jag må känna din vittnesbörd.
Ani tajaajilaa kee ti; akka ani ajaja kee beekuuf hubannaa naa kenni.
126 Det är tid, att Herren gör der något till; de hafva omintetgjort din lag.
Yaa Waaqayyo, kun yeroo ati itti hojjettuu dha; seerri kee cabsamaa jiraatii.
127 Derföre älskar jag din bud, öfver guld och öfver fint guld.
Kanaafuu ani warqee caalaa, warqee qulqulluu caalaa, ajajawwan kee nan jaalladha;
128 Derföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar allan falskan väg.
ani akka seerri kee hundi qajeelaa taʼe nan amana; daandii sobaa hundas nan jibba.
129 Underliga äro din vittnesbörd, derföre håller dem min själ.
Sirni kee dinqisiisaa dha; kanaafuu ani isa nan eega.
130 När ditt ord uppenbaradt varder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga visa.
Ibsamuun dubbii keetii ifa kenna; wallaalotaafis hubannaa kenna.
131 Jag öppnar min mun, och begärar din bud; ty mig längtar efter dem.
Ani ajajawwan kee hawwuudhaan afaan koo banee nan hargana.
132 Vänd dig till mig, och var mig nådelig, såsom du plägar göra dem som ditt Namn älska.
Ati akkuma yeroo hunda warra maqaa kee jaalataniif gootu sana, gara kootti garagalii na maari.
133 Låt min gång viss vara i dino orde, och låt ingen orätt öfver mig råda.
Akkuma dubbii keetiitti tarkaanfii miilla kootii naa qajeelchi; cubbuun tokko iyyuu narratti hin moʼin.
134 Förlös mig ifrå menniskors orätt; så vill jag hålla dina befallningar.
Akka ani ajaja kee eeguuf hacuuccaa namootaa jalaa na furi.
135 Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare, och lär mig dina rätter.
Akka fuulli kee tajaajilaa kee irratti ifu godhi; sirna kees na barsiisi.
136 Mine ögon flyta med vatten, att man icke håller din lag.
Sababii namoonni seerra kee hin eegneef, iji koo imimmaan lolaasa.
137 Herre, du äst rättfärdig, och rätt är ditt ord.
Yaa Waaqayyo, ati qajeelaa dha; murtiin kees qajeelaa dha.
138 Du hafver dina rättfärdighets vittnesbörd, och sanningena hårdeliga budit.
Seerri ati kennite qajeelaa dha; guutummaattis amanamaa dha.
139 Jag hafver när harmats till döds, att mine ovänner hafva din ord förgätit.
Sababii diinonni koo dubbii kee dagataniif, hinaaffaan ani qabu na guggubeera.
140 Ditt ord är väl bepröfvadt, och din tjenare hafver det kärt.
Waadaan kee sirriitti qoramee ilaalameera; tajaajilaan kees isa jaallata.
141 Jag är ringa och föraktad; men jag förgäter icke dina befallningar.
Xinnaadhee tuffatamu iyyuu, ani ajaja kee hin irraanfadhu.
142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
Qajeelummaan kee bara baraan jiraata; seerri kees dhugaa dha.
143 Ångest och nöd hafva drabbat uppå mig; men jag hafver lust till din bud.
Rakkinnii fi dhiphinni natti dhufeera; ajajawwan kee garuu gammachuu koo ti.
144 Dins vittnesbörds rättfärdighet är evig; undervisa mig, så lefver jag.
Seerri kee bara baraan qajeelaa dha; akka ani jiraadhuuf hubannaa naa kenni.
145 Jag ropar af allo hjerta, bönhör mig, Herre, att jag må hålla dina rätter.
Yaa Waaqayyo, ani garaa koo guutuudhaan sin waammadha; deebii naa kenni; anis sirna keetiif nan ajajama.
146 Jag ropar till dig, hjelp mig, att jag må hålla din vittnesbörd.
Ani sittin iyyadha; ati na fayyisi; seera kees nan eega.
147 Jag kommer bittida, och ropar; uppå ditt ord hoppas jag.
Ani utuu lafti hin bariʼin kaʼee gargaarsaaf nan iyyadha; ani dubbii kee abdadheera.
148 Jag vakar bittida upp, att jag må handla om din ord.
Akka ani irra deddeebiʼee waadaa kee yaaduuf, iji koo halkan guutuu banamee bula.
149 Hör mina röst efter dina nåde: Herre, vederqvick mig efter dina rätter.
Akkuma jaalala keetiitti sagalee koo dhagaʼi; Yaa Waaqayyo, akkuma seera keetiitti lubbuu koo baraari.
150 Mine arge förföljare vilja till mig, och äro långt ifrå din lag.
Warri daba mariʼatan as dhiʼoo jiru; seera kee irraa garuu fagoo jiru.
151 Herre, du äst hardt när, och din bud äro alltsamman sanning.
Yaa Waaqayyo, ati garuu dhiʼoo jirta; ajajawwan kee hundis dhugaa dha.
152 Men jag vet det långt tillförene, att du din vittnesbörd evinnerliga grundat hafver.
Akka ati ajajawwan kee bara baraan hundeessite, ani seera kee irraa dur baradheera.
153 Se uppå mitt elände, och fräls mig; hjelp mig ut; förty jag förgäter icke din lag.
Dhiphina koo argiitii na oolchi; ani seera kee hin daganneetii.
154 Uträtta min sak, och förlossa mig; vederqvick mig igenom ditt ord.
Dubbii koo naa falmi; na furis; akkuma waadaa keetiitti lubbuu koo baraari.
155 Saligheten är långt ifrå de ogudaktiga; ty de akta intet dina rätter.
Sababii isaan sirna kee hin barbaanneef, fayyinni hamoota irraa fagaateera.
156 Herre, din barmhertighet är stor; vederqvick mig efter dina rätter.
Yaa Waaqayyo, gara laafinni kee guddaa dha; akkuma seera keetiitti lubbuu koo baraari.
157 Mine förföljare och ovänner äro månge; men jag viker icke ifrå din vittnesbörd.
Diinonni koo warri na ariʼatan baayʼee dha; ani garuu seera kee irraa hin jalʼanne.
158 Jag ser de föraktare, och det gör mig ondt, att de icke hålla din ord.
Sababii isaan dubbii keetiif hin ajajamneef, ani warra amantii hin qabne ija jibbaatiin nan ilaala.
159 Si, jag älskar dina befallningar; Herre, vederqvick mig efter din nåd.
Akkam akka ani qajeelfama kee jaalladhu mee ilaali; Yaa Waaqayyo, akkuma jaalala keetiitti lubbuu koo baraari.
160 Ditt ord hafver af begynnelsen varit sanning; alle dine rättfärdighets rätter vara evinnerliga.
Dubbiin kee hundinuu dhugaa dha; seerri kee qajeelaan hundinuus bara baraan jiraata.
161 Förstarna förfölja mig utan sak, och mitt hjerta fruktar sig för din ord.
Bulchitoonni sababii malee na ariʼatan; garaan koo garuu dubbii kee sodaachuudhaan hollata.
162 Jag gläder mig öfver din ord, såsom en den stort byte får.
Ani akka nama boojuu guddaa argate tokkootti, dubbii keetti nan gammada.
163 Lögnene är jag hätsk, och stygges dervid, men din lag hafver jag kär.
Ani soba nan jibba; nan xireeffadhas; seera kee garuu nan jaalladha.
164 Jag lofvar dig sju resor om dagen, för dine rättfärdighets rätters skull.
Sababii seera kee qajeelaa sanaatiif, ani guyyaatti yeroo torba sin galateeffadha.
165 Stor frid hafva de som din lag älska, och de skola icke stappla.
Warri seera kee jaallatan nagaa guddaa qabu; wanni isaan gufachiisu tokko iyyuu hin jiru.
166 Herre, jag väntar efter din salighet, och gör efter din bud.
Yaa Waaqayyo, ani fayyisuu kee nan abdadha; ajaja kee duukaas nan buʼa.
167 Min själ håller din vittnesbörd, och hafver dem mycket kär.
Ani waanan guddaa isa jaalladhuuf, ajaja kee nan eega.
168 Jag håller dina befallningar, och dina vittnesbörder; ty alle mine vägar äro för dig.
Ati karaa koo hunda waan beektuuf, ani sirna keetii fi seera kee nan eega.
169 Herre, låt min klagan för dig komma; undervisa mig efter ditt ord.
Yaa Waaqayyo, iyyi koo fuula kee dura haa gaʼu; ati akkuma dubbii keetiitti hubannaa naa kenni.
170 Låt mina bön komma för dig; fräls mig efter ditt ord.
Waammanni koo fuula kee dura haa gaʼu; akkuma waadaa keetiitti na baasi.
171 Mine läppar skola lofva, när du lärer mig dina rätter.
Sababii ati qajeelfama kee na barsiiftuuf, hidhiin koo galata haa dhangalaasu.
172 Min tunga skall tala om ditt ord; ty all din bud äro rätt.
Arrabni koo dubbii kee haa faarfatu; ajajni kee hundi qajeelaadhaatii.
173 Låt dina hand vara mig biståndiga; ty jag hafver utkorat dina befallningar.
Waan ani sirna kee filadheef, harki kee na gargaaruuf haa qophaaʼu.
174 Herre, jag längtar efter din salighet, och hafver lust till din lag.
Yaa Waaqayyo, ani fayyisuu kee nan hawwa; seerri kees gammachuu koo ti.
175 Låt mina själ lefva, att hon må lofva dig, och dine rätter hjelpa mig.
Lubbuun koo si galateeffachuuf haa jiraattu; seerri kees na haa gargaaru.
176 Jag är såsom ett villfarande och borttappadt får; sök din tjenare, ty jag förgäter icke din bud.
Ani akkuma hoolaa badee karaa irraa jalʼadheera. Ani ajajawwan kee hin irraanfanneetii, tajaajilaa kee barbaadi.
