Psaltaren 119
1 Salige äro de som utan vank lefva, de som i Herrans lag vandra.
Haha o vantañe amy lia’eio, o mañavelo amy Hà’Iehovàio.
2 Salige äro de som hans vittnesbörd hålla; de som af allo hjerta söka honom.
Haha o miambeñe o taro’eoo, ty mitsoek’ aze an-kaliforañ’ arofo;
3 Ty de som på hans vägom vandra, de göra intet ondt.
Tsy manao ty hatsivokarañe t’ie manonjohy o lala’eo.
4 Du hafver budit, att hålla dina befallningar fliteliga.
Fa najado’o o fepè’oo hañorihan-tika an-joton-troke.
5 O! att mitt lif hölle dina rätter med fullt allvar.
Hizoañe abey o liakoo, hañambenako o fañè’oo!
6 När jag skådar uppå all din bud, så kommer jag icke på skam.
Le tsy ho salaren-draho naho hotsohotsoeko iaby o fepè’oo,
7 Jag tackar dig af rätt hjerta, att du lärer mig dina rättfärdighets rätter.
Handriañeko irehe an-kalio-troke, handrendreke o fizaka’o too.
8 Dina rätter vill jag hålla; öfvergif mig dock aldrig.
Hambenako o fañè’oo; ko farie’o zafe-anake.
9 Huru skall en yngling sin väg ostraffeliga gå? När han håller sig efter din ord.
Akore ty hañaliova’ ty ajalahy i lia’ey? hambena’e amo tsara’oo.
10 Jag söker dig af allo hjerta; Låt mig icke fela om din bud.
Nitsoeheko irehe an-kaàmpon-troke; vontitiro iraho tsy handifike o fepè’oo.
11 Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det jag icke skall synda emot dig.
Fa nahajako an-trok’ ao o saontsi’oo tsy handilatse ama’o.
12 Lofvad vare du, Herre; lär mig dina rätter.
Andriañen-dRehe, ry Iehovà; anaro ahy o fañè’oo.
13 Jag vill med mina läppar förtälja alla dins muns rätter.
Nitaroñe’ o soñikoo ze hene fizakam-palie’o.
14 Jag fröjdar mig af dins vittnesbörds väg, såsom af allahanda rikedomar.
Firebehako ty lala’ o taro’oo hambañ’ amy ze atao vara iaby.
15 Jag talar det du befallt hafver, och ser på dina vägar.
Ho tsatsiheko o fepè’oo, vaho ho biribirieko o lala’oo.
16 Jag hafver lust till dina rätter, och förgäter icke din ord.
Hifaleako o fañè’oo, tsy handikofako o tsara’oo.
17 Gör väl med din tjenare, att jag må lefva och hålla din ord.
Matariha amy mpitoro’oy, hahaveloñ’ ahy hañorike o tsara’oo.
18 Öppna mig ögonen, att jag må se under i din lag.
Sokafo o masokoo hahatrea raha fanjaka amy Tsara’oy.
19 Jag är en gäst på jordene; fördölj icke din bud för mig.
Mpitaveañe an-tane atoy iraho; ko aeta’o amako o fandilia’oo.
20 Min själ är all sönderkrossad för trängtans skull, efter dina rätter alltid.
Demoke ty fiaiko salalakeo lomoñandro o fizaka’oo.
21 Du näpser de stolta; förbannade äro de som vika ifrå din bud.
Trevohe’o o mpitrotroabokeo— o fokompàtse mandridrìke amo fetse’oo.
22 Vänd ifrå mig försmädelse och föraktelse; ty jag håller din vittnesbörd.
Asitaho amako ty rabioñe naho ty teratera, fa ambenako o taro’oo.
23 Sitta ock Förstarna och tala emot mig; men din tjenare talar om dina rätter.
Ndra te mitoboke, mikabo-draha amako o roandriañeo, mininike o fañè’oo ty mpitoro’o.
24 Jag hafver lust till din vittnesbörd; de äro mine rådgifvare.
Eka, mahaehak’ ahy o taro’oo; toe mpamere ahy.
25 Min själ ligger i stoft; vederqvick mig efter ditt ord.
Mipitek’ an-debok’ ao ty fiaiko; ampisotrafo amo tsara’oo.
26 Jag förtäljer mina vägar, och du bönhörer mig; lär mig dina rätter.
Ie nataliliko o satakoo, le natoi’o, anaro ahy o fañè’oo.
27 Undervisa mig dina befallningars väg, så vill jag tala om din under.
Ampaharendreho ahy ty lala’ o fepè’oo, hitsakoreako o fitoloña’o fanjàkao.
28 Jag grämer mig så att hjertat mig försmäktas; styrk mig efter ditt ord.
Mitronake am’ anahelo ty fiaiko; ampahozaro amo tsara’oo.
29 Vänd ifrå mig den falska vägen, och unna mig din lag.
Ampisitaho amako ty lalan-dremborake; atorò ahy am-patarihañe o Tsara’oo.
30 Jag hafver utvalt sanningenes väg; dina rätter hafver jag mig föresatt.
Fa jinoboko ty lalam-pigahiñañe, naho fa nalahako o fizakà’oo.
31 Jag håller mig intill din vittnesbörd; Herre, låt mig icke på skam komma.
Ie mipitek’ amo taro’oo; ry Iehovà, ko anga’o ho salareñe.
32 När du mitt hjerta tröstar, så löper jag dins buds väg.
Hilaisako ty lala’ o fandilia’oo, amy t’ie nanibake ty troko.
33 Lär mig, Herre, dina rätters väg, att jag må bevara dem intill ändan.
Anaro ahy, ry Iehovà, ty lala’ o fañè’oo; le horiheko pak’ am-pigadoñako.
34 Undervisa mig, att jag må bevara din lag, och hålla dem af allo hjerta.
Omeo hilala iraho, hañambenako o Tsara’oo, le horiheko an-kaliforan-troke.
35 För mig in på din buds stig, ty jag hafver der lust till.
Ampandiao ahy ty oloñolo’ o fandilia’oo, amy t’ie mahafale ty troko.
36 Böj mitt hjerta till din vittnesbörd, och icke till girighet.
Ampitokilaño amo fañè’oo ty troko tsy hitomboa’e am-patitiañe.
37 Vänd bort min ögon, att de icke se efter onyttig läro; utan vederqvick mig på dinom väg.
Avioño o masokoo tsy hañente ty tsy vente’e; ampahimbaño amo lala’oo.
38 Låt din tjenare hålla din bud stadeliga för din ord, att jag må frukta dig.
Henefo amy mpitoro’oy o saontsi’oo, ty amy fañeveñako ama’o.
39 Vänd ifrå mig den försmädelse, som jag fruktar; ty dine rätter äro lustige.
Ahankaño añe ty ìnje’ o mampangebahebak’ ahikoo, amy te soa o fizakà’oo.
40 Si, jag begärar dina befallningar; vederqvick mig med dine rättfärdighet.
Hete! salalaeko o fepè’oo! ihetsefo amo fahiti’oo.
41 Herre, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord;
Ampombao amako ty fiferenaiña’o ry Iehovà, ty fandrombaha’o ty amo saontsi’oo;
42 Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord.
hahafitoiñako ty mañorohoro ahiko, fa iatoako o tsara’oo.
43 Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter.
Ko sintone’o am-bavako ty tsara-to, fa salalaeko o nafè’oo,
44 Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga.
Le hambenako lomoñandro o Tsara’oo, eka, nainai’e donia;
45 Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar.
Hijelanjelañe am-pidadàñe iraho, amy te hotsohotsoeko o fepè’oo.
46 Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet;
Ho talilieko añatrefam-panjaka o taro’oo le tsy ho salatse,
47 Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre;
Hifaleako o fandilia’oo toe kokoako.
48 Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter.
Zonjoñeko amo fandilia’oo o tañakoo, fa kokoako, vaho haereñereko o fañè’o.
49 Tänk dinom tjenare uppå ditt ord, på hvilket du låter mig hoppas.
Tiahio i nitsaraeñe amy mpitoro’oiy, amy t’ie nampitamae’o.
50 Det är min tröst i mitt elände; ty ditt ord vederqvicker mig.
Zao ty mampanintsiñe ahy amo faloviloviakoo, te nahajangañe ahy o saontsi’oo.
51 De stolte hafva deras gabberi af mig; likväl viker jag icke ifrå din lag.
Mitolom-piteratera ahy o mpirengevokeo, fe tsy mivik’ amo Tsara’oo iraho.
52 Herre, när jag tänker, huru du af verldenes begynnelse dömt hafver, så varder jag tröstad.
Tiahiko o fizakà’o haehaeo, ry Iehovà, fa nahaeneñ’ ahy.
53 Jag brinner innan, för de ogudaktiges skull, som din lag öfvergifva.
Filoroloro-mena ty mamihiñe ahiko ty amo lo-tsereke mampipoke i Tsara’oio.
54 Dine rätter äro min visa i mino huse.
O fañè’oo ro fisaboako an-kialo fitaveañako.
55 Herre, jag tänker om nattena på ditt Namn, och håller din lag.
Tiahiko ami’ty haleñe ty tahina’o ry Iehovà, vaho oriheko o Tsara’oo.
56 Det är min skatt, att jag dina befallningar håller.
Zao ty ahy te ambenako o fepè’oo.
57 Jag hafver sagt, Herre: Det skall mitt arf vara, att jag dina vägar håller.
Iehovà ro anjarako; fa nifanta t’ie hañorike o tsara’oo.
58 Jag beder inför ditt ansigte af allo hjerta; var mig nådelig efter ditt ord.
Fa nipaiako an-kaampon-troke ty fañisoha’o; tretrezo raho ty amo nampitama’oo.
59 Jag betraktar mina vägar, och vänder mina fötter till din vittnesbörd.
Nitsakoreko o liakoo le nampitoliheko mb’amo taro’oo o tombokoo.
60 Jag skyndar mig, och dröjer intet, till att hålla din bud.
Nalisa iraho tsy nihenekeneke hañambeñe o fandilia’oo.
61 De ogudaktigas rote beröfvar mig; men jag förgäter intet din lag.
Mamejañe ahiko ty hafo’ o lo-tserekeo, fe tsy andikofako o Tsara’oo.
62 Om midnatt står jag upp, till att tacka dig för dina rättfärdighets rätter.
Mitroatse antetsalen-draho hañandriañe Azo ty amo fizakà’o vantañeo.
63 Jag håller mig till alla dem som frukta dig, och dina befallningar hålla.
Ràñeko o mañeveñe ama’o iabio, naho o mpañorike o fepè’oo.
64 Herre, jorden är full af dine godhet; lär mig dina rätter.
Lifotse ty fiferenaiña’o ty tane toy, ry Iehovà; anaro ahy o fañè’oo.
65 Du gör dinom tjenare godt, Herre, efter ditt ord.
Fa nisoae’o ty mpitoro’o, ry Iehovà, ty amo enta’oo.
66 Lär mig goda seder och förståndighet; ty jag tror dinom budom.
Anaro hilala naho hihitse, amy te atokisako o fandilia’oo.
67 Förr än jag späkt vardt, for jag vill; men nu håller jag ditt ord.
Nandifike hey iraho le nalovilovy, fe ifaharako o saontsi’oo henane zao.
68 Du äst mild och god; lär mig dina rätter.
Soa irehe, mpanao ty soa; anaro ahy o fañé’oo.
69 De stolte dikta lögn öfver mig; men jag håller dina befallningar af allt hjerta.
Mamoroñe vande amako o mpinefonefokeo, fe hene ahajako an-troke ao o fepè’oo.
70 Deras hjerta är fett vordet, såsom flott; men jag hafver lust till din lag.
Vondrake hoe sabora ty tro’ iareo, fe mahanembanembañ’ ahiko o Tsara’oo.
71 Det är mig ljuft att du hafver späkt mig, att jag må lära dina rätter.
Nahasoa ahiko te nisilofeñe, hianarako o fañè’oo.
72 Dins muns lag är mig täckare, än mång tusend stycke guld och silfver.
Fanjaka amako ta ty volamena naho ty volafoty añ’arivo’e o Tsaram-palie’oo.
73 Din hand hafver gjort och beredt mig; undervisa mig, att jag må lära din bud.
Namboatse naho nitsene ahy o fità’oo; toloro hilala hianarako o fandilia’oo.
74 De som dig frukta, de se mig, och glädja sig; ty jag hoppas uppå din ord.
Ho isa’ o mañeveñe ama’oo iraho le hifale, fa o tsara’oo ty fitamako.
75 Herre, jag vet att dina domar äro rätte, och du hafver troliga späkt mig.
Apotako ry Iehovà, te vantañe o fizakà’oo, naho figahiñañe ty nanotria’o ahy.
76 Din nåd vare min tröst, såsom du dinom tjenare lofvat hafver.
Ehe ohò ami’ty fikokoa’o migahiñe, ty amy nafè’o amy mpitoro’oy.
77 Låt mig vederfaras dina barmhertighet, att jag må lefva; ty jag hafver lust till din lag.
Ampombao mb’amako ty fitretreza’o hahaveloñ’ahy, fa ifaleako o Tsara’oo.
78 Ack! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar.
Salaro o mpiebotsebotseo, ie nañadroadro ahy tsy vente’e; fa ereñèreko o fepè’oo.
79 Ack! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna din vittnesbörd.
Ampimpolio amako o mañeveñe ama’oo, naho o mahafohiñe o taro’oo.
80 Mitt hjerta blifve rättsinnigt i dinom rättom, att jag icke på skam kommer.
Hahity amo fañè’oo abey ty troko, tsy mone ho salareñe.
81 Min själ trängtar efter dina salighet; jag hoppas uppå ditt ord.
Ho mokoreko fiaiñe o fandrombaha’oo, ty amy fisalalàko o enta’oo.
82 Min ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig?
Mampilesa o masokoo o saontsi’oo; anoako ty hoe: Ombia ty añohoa’o ahy?
83 Ty jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke.
Ndra t’ie hoe gorogoron-divay an-katòeñe ao, tsy haliñoko o fañè’oo.
84 Huru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare?
Fire ty andro’ i mpitoro’oy? Ombia te ho zakae’o o mpanao samporerak’ ahikoo?
85 De stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag.
Fa nihaly koboñe ho ahiko o mpitrotroabokeo, o tsy mañaoñe o Tsara’oo.
86 Dine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig.
Migahiñe iaby o fandilia’oo; ampisoañe’ iereo am-pamañahiañe, imbao iraho!
87 De hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar.
Didý tsy nifaohe’iareo an-tane atoy, fe izaho, tsy apoko o fepè’oo.
88 Vederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd.
Hetsefo iraho ami’ty fiferenaiña’o, hañorihako o tarom-palie’oo.
89 Herre, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är.
Nainai’e, ry Iehovà, ty fijadoña’ o tsara’oo an-dindìñe ao;
90 Din sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes.
Manitsike ze hene tariratse mifandimbe ty figahiña’o; kanao norize’o ty tane, mijadoñe izay.
91 Det blifver dagliga efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig.
O fizakà’oo ty ijohaña’ iareo henaneo; kila mitoroñ’ azo.
92 Om din lag icke hade min tröst varit, så vore jag förgången i mitt elände.
Naho tsy nahaehak’ahy o Tsara’oo le ho nihomak’ amy hasotriakoy.
93 Jag vill aldrig förgäta dina befallningar; ty du vederqvicker mig med dem.
Tsy ho haliñoko ka o fepè’oo, fa iereo ro nanotrafa’o ahiko.
94 Jag är din, hjelp mig; ty jag söker dina befallningar.
Kanao azo iraho, rombaho; fa nitsikaraheko o fepè’oo.
95 De ogudaktige vakta uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå din vittnesbörd,
Fa hañè-doza amako o lo-tserekeo, fe ho tsakorèko o taro’oo.
96 Jag hafver på all ting en ända sett; men ditt bud är varaktigt.
Nitreako te hene higadoñe ze atao safiry; fe toe milañelàñe o fandilia’oo.
97 Huru hafver jag din lag så kär; dageliga talar jag derom.
Hirý! ty fikokoako o Tsara’oo! Kinañeko lomoñadro.
98 Du gör mig med ditt bud visare, än mina fiender äro; ty det är evinnerliga min skatt.
Mampahihitse ahy ambone’ o rafelahikoo o fandilia’oo, fa amako nainai’e.
99 Jag är lärdare, än alle mine lärare; ty din vittnesbörd äro mitt tal.
Andikoareko an-kilala ze hene mpañok’ ahy, amy te ereñereko o taro’oo.
100 Jag är förståndigare, än de gamle; ty jag håller dina befallningar.
Milikoatse ty faharendreha’ o taoloo ty ahiko, amy te ambenako o fepè’oo.
101 Jag förtager minom fotom alla onda vägar, att jag må hålla din ord.
Ampiholiareko amy ze lalan-draty iaby o tombokoo; hañorihako o tsara’oo.
102 Jag viker icke ifrå dina rätter; ty du lärer mig.
Tsy nisitahako o fizakà’oo, amy te Ihe ty mañòk’ ahy.
103 Din ord äro minom mun sötare än hannog.
Akore ty hamami’ o saontsi’oo an-dañilañiko ao, lombolombo te ami’ty tantele am-bavako ao!
104 Ditt ord gör mig förståndigan; derföre hatar jag alla falska vägar.
O fepè’oo ro mampandrendrek’ahy, fonga hejeko ze lalam-bìlañe.
105 Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på minom vägom.
Failo amo tombokoo o tsara’oo, naho hazavàñe añ’oloñoloko eo.
106 Jag svär, och vill hållat, att jag dina rättfärdighets rätter hålla vill.
Fa nifanta iraho vaho hajadoko te hambenako o fizakà’o vantañeo.
107 Jag är svårliga plågad; Herre, vederqvick mig efter ditt ord.
Loho miatra-draha iraho; Ampisotraho amo tsara’oo iraho ry Iehovà.
108 Låt dig behaga, Herre, mins muns välviljoga offer, och lär mig dina rätter.
Iantofo ry Iehovà o banabanam-bavakoo, vaho anaro ahy o fizakà’oo.
109 Jag bär mina själ i mina händer alltid, och jag förgäter icke din lag.
An-tañako ao nainai’e ty fiaiko, fe tsy ho likofeko o Tsara’oo.
110 De ogudaktige sätta mig snaror; men jag far icke vill ifrå dina befallningar.
Nampidreña-pandrike ho ahy o lo-tserekeo, fe tsy nivihako o fepè’oo.
111 Din vittnesbörd äro mitt eviga arf; ty de äro mins hjertas fröjd.
Linovako ho nainai’e o taro’oo, le irebeha’ ty troko.
112 Jag böjer mitt hjerta till att göra efter dina rätter alltid och evinnerliga.
Fa natokilako ty troko hañoriha’e nainai’e o fañè’oo, pak’am-pigadoña’e añe.
113 Jag hatar de ostadiga andar, och älskar din lag.
Hejeko ty milolohe roe, fe kokoako o Tsara’oo.
114 Du äst mitt beskärm och sköld; jag hoppas uppå ditt ord.
Ihe ro fipalirako naho kalan-defoko; o tsara’oo ro fisalalàko.
115 Viker ifrå mig, I onde; jag vill hålla min Guds bud.
Misitaha amako ry lo-tserekeo! hiambenako o fandilian’ Añaharekoo!
116 Uppehåll mig igenom ditt ord, att jag må lefva; och låt mig icke på skam komma med mitt hopp.
Tozaño amo saontsi’oo iraho, soa te ho veloñe; le ko ampisalareñe amy fitamàko.
117 Stärk mig, att jag må blifva salig; så vill jag alltid lust hafva till dina rätter.
Tohaño le ho tra-drombake, hitoloñako amo fepè’oo nainai’e.
118 Du förtrampar alla dem som villa gå om dina rätter; ty deras bedrägeri är alltsammans lögn.
Aforintseo ze mandifike amo fepè’oo, fa vande ty famañahia’ iareo.
119 Du bortkastar alla ogudaktiga på jordene som slagg; derföre älskar jag din vittnesbörd.
Ado’o hoe taim-pira ze fonga tsy vokatse an-tane atoy; izay ty ikokoako o taro’oo.
120 Jag fruktar mig för dig, så att mitt kött skälfver; och förskräcker mig for dina rätter.
Mititititik’ an-kahembañañe ama’o o nofokoo; fa mampañeveñe ahy o fizakà’oo.
121 Jag aktar uppå rätt och rättfärdighet; öfvergif mig icke dem som mig öfvervåld göra vilja.
Fanoeko ty hatò naho ty havantañañe, ko anga’o amo mpañelok’ ahio.
122 Beskärma du din tjenare, och tröst honom, att de stolte icke göra mig öfvervåld.
Tsoeho ho an-kasoa ty mpitoro’o, ko ado’o hanindria’ o mpirengevokeo
123 Mina ögon trängta efter dina salighet, och efter dine rättfärdighets ord.
Ilesà’ o masokoo ty fandrombaha’o naho o saontsi’o vañoñeo.
124 Handla med dinom tjenare efter dina nåd; och lär mig dina rätter.
Anò am-piferenaiña’o ty mpitoro’o, vaho aòho ahy o fañè’oo.
125 Jag är din tjenare; undervisa mig, att jag må känna din vittnesbörd.
Mpitoro’o iraho, toloro hilala handrendrehako o taro’oo.
126 Det är tid, att Herren gör der något till; de hafva omintetgjort din lag.
Tondroke ty hitoloña’ Iehovà; fa nivalik’ amo Tsara’oo iereo.
127 Derföre älskar jag din bud, öfver guld och öfver fint guld.
Toe kokoako mandikoatse o volamenao o fandilia’oo, ambone’ ty volamena ki’e,
128 Derföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar allan falskan väg.
vaho iantofako te vantañe te amy ze he’e o fepè’oo; fonga hejeko ze lalam-bàlañe.
129 Underliga äro din vittnesbörd, derföre håller dem min själ.
Fanjaka o taro’oo; le ifahara’ ty troko.
130 När ditt ord uppenbaradt varder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga visa.
Minday hazavàñe ty famentarañe o tsara’oo; mampandrèndreke ty bànoke.
131 Jag öppnar min mun, och begärar din bud; ty mig längtar efter dem.
Nitañataña vava iraho, nisefosefo amy fisalalàko o fandilia’ooy.
132 Vänd dig till mig, och var mig nådelig, såsom du plägar göra dem som ditt Namn älska.
Mitoliha amako le tretrezo, ie anoe’o amo mikoko i tahina’oio.
133 Låt min gång viss vara i dino orde, och låt ingen orätt öfver mig råda.
Alaharo amo fetse’oo ty liako; le ko apo’o ho fehen-kakeo inoñ’inon-draho.
134 Förlös mig ifrå menniskors orätt; så vill jag hålla dina befallningar.
Jebaño ami’ty famorekekea’ ondatio, hañorihako o fepè’oo.
135 Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare, och lär mig dina rätter.
Ampireandreaño amy mpitoro’oy ty lahara’o, vaho aòho ahy o fañè’oo.
136 Mine ögon flyta med vatten, att man icke håller din lag.
Mikararake rano hoe torahañe o masokoo, ami’ty tsy fañoriha’ iareo o Tsara’oo.
137 Herre, du äst rättfärdig, och rätt är ditt ord.
Vantan-dRehe, ry Iehovà, naho vañoñe o fizakà’oo.
138 Du hafver dina rättfärdighets vittnesbörd, och sanningena hårdeliga budit.
Fa nafanto’o an-kahiti’e o taro’oo, naho am-pigahiñañe ra’elahy;
139 Jag hafver när harmats till döds, att mine ovänner hafva din ord förgätit.
Mametrak’ ahiko ty fahimbañako, ami’ty fandikofa’ o rafelahikoo o tsara’oo.
140 Ditt ord är väl bepröfvadt, och din tjenare hafver det kärt.
Vata’e niventèñe o nafè’oo, vaho ikokoa’ ty mpitoro’o.
141 Jag är ringa och föraktad; men jag förgäter icke dina befallningar.
Kede iraho naho mavoeñe, fe tsy haliñoko o fepè’oo.
142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
Toe marentane nainai’e tsy modo o havantaña’oo; vaho to o Tsara’oo.
143 Ångest och nöd hafva drabbat uppå mig; men jag hafver lust till din bud.
Tendrek’ ahiko ty hasotriañe naho ty haloviloviañe, fe mahafale ty troko o fandilia’oo.
144 Dins vittnesbörds rättfärdighet är evig; undervisa mig, så lefver jag.
Vantañe nainai’e o taro’oo; toloro hilala hivelomako.
145 Jag ropar af allo hjerta, bönhör mig, Herre, att jag må hålla dina rätter.
Fa nitoreo an-kaampon-troke: toiño iraho ry Iehovà; hañorihako o fañè’oo.
146 Jag ropar till dig, hjelp mig, att jag må hålla din vittnesbörd.
Mikanjy Azo, ehe rombaho, fa hambenako o taro’oo.
147 Jag kommer bittida, och ropar; uppå ditt ord hoppas jag.
Mañampitso t’ie mitroatse naho mikaike; misalala o tsara’oo.
148 Jag vakar bittida upp, att jag må handla om din ord.
Mitamà o fijilovan-kaleñeo o masoko, mañereñere’ o nafè’oo.
149 Hör mina röst efter dina nåde: Herre, vederqvick mig efter dina rätter.
Janjiño ty feoko amo fiferenaiña’oo; isotrafo, ry Iehovà, ty amo nafe’oo.
150 Mine arge förföljare vilja till mig, och äro långt ifrå din lag.
Fa mitotoke o mpikitro-draha ratio, o mitotse amo Tsara’oo.
151 Herre, du äst hardt när, och din bud äro alltsamman sanning.
Marine irehe ry Iehovà, naho hene to o fandilia’oo.
152 Men jag vet det långt tillförene, att du din vittnesbörd evinnerliga grundat hafver.
Fa nirendreko haehae o taro’oo fa najado’o ho nainai’e.
153 Se uppå mitt elände, och fräls mig; hjelp mig ut; förty jag förgäter icke din lag.
Vazohò ty fisotriako vaho imbao, fa tsy haliñoko o Tsara’oo.
154 Uträtta min sak, och förlossa mig; vederqvick mig igenom ditt ord.
Alañalaño ty entako, vaho jebaño; sotrafo ty amo nafè’oo.
155 Saligheten är långt ifrå de ogudaktiga; ty de akta intet dina rätter.
Lavitse o lo-tserekeo ty fandrombahañe, fa tsy paia’ iereo o fañè’oo.
156 Herre, din barmhertighet är stor; vederqvick mig efter dina rätter.
Ra’elahy o fiferenaiña’oo ry Iehovà; bodaño iraho ty amo taro’oo.
157 Mine förföljare och ovänner äro månge; men jag viker icke ifrå din vittnesbörd.
Maro ty mampisoañe ahiko naho o malaiñ’ahio, f’ie tsy mivike amo taro’oo.
158 Jag ser de föraktare, och det gör mig ondt, att de icke hålla din ord.
Treako o mivalikeo, toe hejeko; amy te tsy ambena’ iareo o fetse’oo.
159 Si, jag älskar dina befallningar; Herre, vederqvick mig efter din nåd.
Vetsevetseo ty fikokoako o fepè’oo; velomo iraho ry Iehovà, ty amo fiferenaiña’oo.
160 Ditt ord hafver af begynnelsen varit sanning; alle dine rättfärdighets rätter vara evinnerliga.
Ty jabajaba amo Tsara’oo, le t’ie vañoñe, hene mijadoñe nainai’e o fizakà’o vantañeo.
161 Förstarna förfölja mig utan sak, och mitt hjerta fruktar sig för din ord.
Mampisoañ’ahy tsy aman-tali’e o roandriañeo, fe mañeveñe amo tsara’oo ty troko.
162 Jag gläder mig öfver din ord, såsom en den stort byte får.
Firebehako o fetse’oo, manahake t’ie anjòam-bara bey.
163 Lögnene är jag hätsk, och stygges dervid, men din lag hafver jag kär.
Hejeko naho mañalik’ahy o lañitseo, kokoako o Tsara’oo.
164 Jag lofvar dig sju resor om dagen, för dine rättfärdighets rätters skull.
Mandrenge Azo im-pito ami’ty andro iraho ty amo fizakà’o mahitio.
165 Stor frid hafva de som din lag älska, och de skola icke stappla.
Fañanintsin-tsoa amo mikoko o Tsara’oo, tsy eo ty hahatsikapy iareo.
166 Herre, jag väntar efter din salighet, och gör efter din bud.
Salalaeko i fandrombaha’oy, ry Iehovà, hene ambenako o fandilia’oo.
167 Min själ håller din vittnesbörd, och hafver dem mycket kär.
Ambena’ ty fiaiko o taro’oo, le toe kokoako.
168 Jag håller dina befallningar, och dina vittnesbörder; ty alle mine vägar äro för dig.
Tanako o fepè’oo naho o taro’oo, aolo’o eo iaby o liakoo.
169 Herre, låt min klagan för dig komma; undervisa mig efter ditt ord.
Ehe te hiatreke azo o toreokoo, ry Iehovà; andrendreho te fahareko o tsara’oo.
170 Låt mina bön komma för dig; fräls mig efter ditt ord.
Hiheo añatrefa’o eo abey o halalikoo; avotsoro ty amo fetse’oo.
171 Mine läppar skola lofva, när du lärer mig dina rätter.
Hampipoñake fandrengeañe o soñikoo, amy te anare’o ahy o fañè’oo.
172 Min tunga skall tala om ditt ord; ty all din bud äro rätt.
Hisaboe’ ty lelako o nafè’oo, amy te hene vantañe o fepè’oo.
173 Låt dina hand vara mig biståndiga; ty jag hafver utkorat dina befallningar.
Ee te ho veka’e hañimba ahiko ty fità’o, fa jinoboko o lili’oo.
174 Herre, jag längtar efter din salighet, och hafver lust till din lag.
Fisalalàko i fandrombaha’oy, ry Iehovà, mampinembanembañ’ahy o Tsara’oo.
175 Låt mina själ lefva, att hon må lofva dig, och dine rätter hjelpa mig.
Sotrafo ty fiaiko handrenge azo, vaho ampañimbao ahy o fizakà’oo.
176 Jag är såsom ett villfarande och borttappadt får; sök din tjenare, ty jag förgäter icke din bud.
Nivike hoe añondry motso iraho; tsoeho o mpitoro’oo, fa tsy likofeko o fepè’oo.
