Psaltaren 119
1 Salige äro de som utan vank lefva, de som i Herrans lag vandra.
Alleluia. ALEPH. Beati immaculati in via: qui ambulant in lege Domini.
2 Salige äro de som hans vittnesbörd hålla; de som af allo hjerta söka honom.
Beati, qui scrutantur testimonia eius: in toto corde exquirunt eum.
3 Ty de som på hans vägom vandra, de göra intet ondt.
Non enim qui operantur iniquitatem, in viis eius ambulaverunt.
4 Du hafver budit, att hålla dina befallningar fliteliga.
Tu mandasti mandata tua custodiri nimis.
5 O! att mitt lif hölle dina rätter med fullt allvar.
Utinam dirigantur viæ meæ, ad custodiendas iustificationes tuas.
6 När jag skådar uppå all din bud, så kommer jag icke på skam.
Tunc non confundar, cum perspexero in omnibus mandatis tuis.
7 Jag tackar dig af rätt hjerta, att du lärer mig dina rättfärdighets rätter.
Confitebor tibi in directione cordis: in eo quod didici iudicia iustitiæ tuæ.
8 Dina rätter vill jag hålla; öfvergif mig dock aldrig.
Iustificationes tuas custodiam: non me derelinquas usquequaque.
9 Huru skall en yngling sin väg ostraffeliga gå? När han håller sig efter din ord.
BETH. In quo corrigit adolescentior viam suam? in custodiendo sermones tuos.
10 Jag söker dig af allo hjerta; Låt mig icke fela om din bud.
In toto corde meo exquisivi te: ne repellas me a mandatis tuis.
11 Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det jag icke skall synda emot dig.
In corde meo abscondi eloquia tua: ut non peccem tibi.
12 Lofvad vare du, Herre; lär mig dina rätter.
Benedictus es Domine: doce me iustificationes tuas.
13 Jag vill med mina läppar förtälja alla dins muns rätter.
In labiis meis, pronunciavi omnia iudicia oris tui.
14 Jag fröjdar mig af dins vittnesbörds väg, såsom af allahanda rikedomar.
In via testimoniorum tuorum delectatus sum, sicut in omnibus divitiis.
15 Jag talar det du befallt hafver, och ser på dina vägar.
In mandatis tuis exercebor: et considerabo vias tuas.
16 Jag hafver lust till dina rätter, och förgäter icke din ord.
In iustificationibus tuis meditabor: non obliviscar sermones tuos.
17 Gör väl med din tjenare, att jag må lefva och hålla din ord.
GHIMEL. Retribue servo tuo, vivifica me: et custodiam sermones tuos.
18 Öppna mig ögonen, att jag må se under i din lag.
Revela oculos meos: et considerabo mirabilia de lege tua.
19 Jag är en gäst på jordene; fördölj icke din bud för mig.
Incola ego sum in terra: non abscondas a me mandata tua.
20 Min själ är all sönderkrossad för trängtans skull, efter dina rätter alltid.
Concupivit anima mea desiderare iustificationes tuas, in omni tempore.
21 Du näpser de stolta; förbannade äro de som vika ifrå din bud.
Increpasti superbos: maledicti qui declinant a mandatis tuis.
22 Vänd ifrå mig försmädelse och föraktelse; ty jag håller din vittnesbörd.
Aufer a me opprobrium, et contemptum: quia testimonia tua exquisivi.
23 Sitta ock Förstarna och tala emot mig; men din tjenare talar om dina rätter.
Etenim sederunt principes, et adversum me loquebantur: servus autem tuus exercebatur in iustificationibus tuis.
24 Jag hafver lust till din vittnesbörd; de äro mine rådgifvare.
Nam et testimonia tua meditatio mea est: et consilium meum iustificationes tuæ.
25 Min själ ligger i stoft; vederqvick mig efter ditt ord.
DALETH. Adhæsit pavimento anima mea: vivifica me secundum verbum tuum.
26 Jag förtäljer mina vägar, och du bönhörer mig; lär mig dina rätter.
Vias meas enunciavi, et exaudisti me: doce me iustificationes tuas.
27 Undervisa mig dina befallningars väg, så vill jag tala om din under.
Viam iustificationum tuarum instrue me: et exercebor in mirabilibus tuis.
28 Jag grämer mig så att hjertat mig försmäktas; styrk mig efter ditt ord.
Dormitavit anima mea præ tædio: confirma me in verbis tuis.
29 Vänd ifrå mig den falska vägen, och unna mig din lag.
Viam iniquitatis amove a me: et de lege tua miserere mei.
30 Jag hafver utvalt sanningenes väg; dina rätter hafver jag mig föresatt.
Viam veritatis elegi: iudicia tua non sum oblitus.
31 Jag håller mig intill din vittnesbörd; Herre, låt mig icke på skam komma.
Adhæsi testimoniis tuis Domine: noli me confundere.
32 När du mitt hjerta tröstar, så löper jag dins buds väg.
Viam mandatorum tuorum cucurri, cum dilatasti cor meum.
33 Lär mig, Herre, dina rätters väg, att jag må bevara dem intill ändan.
HE. Legem pone mihi Domine viam iustificationum tuarum: et exquiram eam semper.
34 Undervisa mig, att jag må bevara din lag, och hålla dem af allo hjerta.
Da mihi intellectum, et scrutabor legem tuam: et custodiam illam in toto corde meo.
35 För mig in på din buds stig, ty jag hafver der lust till.
Deduc me in semitam mandatorum tuorum: quia ipsam volui.
36 Böj mitt hjerta till din vittnesbörd, och icke till girighet.
Inclina cor meum in testimonia tua: et non in avaritiam.
37 Vänd bort min ögon, att de icke se efter onyttig läro; utan vederqvick mig på dinom väg.
Averte oculos meos ne videant vanitatem: in via tua vivifica me.
38 Låt din tjenare hålla din bud stadeliga för din ord, att jag må frukta dig.
Statue servo tuo eloquium tuum, in timore tuo.
39 Vänd ifrå mig den försmädelse, som jag fruktar; ty dine rätter äro lustige.
Amputa opprobrium meum, quod suspicatus sum: quia iudicia tua iucunda.
40 Si, jag begärar dina befallningar; vederqvick mig med dine rättfärdighet.
Ecce concupivi mandata tua: in æquitate tua vivifica me.
41 Herre, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord;
VAU. Et veniat super me misericordia tua Domine: salutare tuum secundum eloquium tuum.
42 Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord.
Et respondebo exprobrantibus mihi verbum: quia speravi in sermonibus tuis.
43 Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter.
Et ne auferas de ore meo verbum veritatis usquequaque: quia in iudiciis tuis supersperavi.
44 Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga.
Et custodiam legem tuam semper: in sæculum et in sæculum sæculi.
45 Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar.
Et ambulabam in latitudine: quia mandata tua exquisivi.
46 Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet;
Et loquebar in testimoniis tuis in conspectu regum: et non confundebar.
47 Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre;
Et meditabar in mandatis tuis, quæ dilexi.
48 Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter.
Et levavi manus meas ad mandata tua, quæ dilexi: et exercebar in iustificationibus tuis.
49 Tänk dinom tjenare uppå ditt ord, på hvilket du låter mig hoppas.
ZAIN. Memor esto verbi tui servo tuo, in quo mihi spem dedisti.
50 Det är min tröst i mitt elände; ty ditt ord vederqvicker mig.
Hæc me consolata est in humilitate mea: quia eloquium tuum vivificavit me.
51 De stolte hafva deras gabberi af mig; likväl viker jag icke ifrå din lag.
Superbi inique agebant usquequaque: a lege autem tua non declinavi.
52 Herre, när jag tänker, huru du af verldenes begynnelse dömt hafver, så varder jag tröstad.
Memor fui iudiciorum tuorum a sæculo Domine: et consolatus sum.
53 Jag brinner innan, för de ogudaktiges skull, som din lag öfvergifva.
Defectio tenuit me, pro peccatoribus derelinquentibus legem tuam.
54 Dine rätter äro min visa i mino huse.
Cantabiles mihi erant iustificationes tuæ, in loco peregrinationis meæ.
55 Herre, jag tänker om nattena på ditt Namn, och håller din lag.
Memor fui nocte nominis tui Domine: et custodivi legem tuam.
56 Det är min skatt, att jag dina befallningar håller.
Hæc facta est mihi: quia iustificationes tuas exquisivi.
57 Jag hafver sagt, Herre: Det skall mitt arf vara, att jag dina vägar håller.
HETH. Portio mea Domine, dixi custodire legem tuam.
58 Jag beder inför ditt ansigte af allo hjerta; var mig nådelig efter ditt ord.
Deprecatus sum faciem tuam in toto corde meo: miserere mei secundum eloquium tuum.
59 Jag betraktar mina vägar, och vänder mina fötter till din vittnesbörd.
Cogitavi vias meas: et converti pedes meos in testimonia tua.
60 Jag skyndar mig, och dröjer intet, till att hålla din bud.
Paratus sum, et non sum turbatus: ut custodiam mandata tua.
61 De ogudaktigas rote beröfvar mig; men jag förgäter intet din lag.
Funes peccatorum circumplexi sunt me: et legem tuam non sum oblitus.
62 Om midnatt står jag upp, till att tacka dig för dina rättfärdighets rätter.
Media nocte surgebam ad confitendum tibi, super iudicia iustificationis tuæ.
63 Jag håller mig till alla dem som frukta dig, och dina befallningar hålla.
Particeps ego sum omnium timentium te: et custodientium mandata tua.
64 Herre, jorden är full af dine godhet; lär mig dina rätter.
Misericordia tua Domine plena est terra: iustificationes tuas doce me.
65 Du gör dinom tjenare godt, Herre, efter ditt ord.
TETH. Bonitatem fecisti cum servo tuo Domine, secundum verbum tuum.
66 Lär mig goda seder och förståndighet; ty jag tror dinom budom.
Bonitatem, et disciplinam, et scientiam doce me: quia mandatis tuis credidi.
67 Förr än jag späkt vardt, for jag vill; men nu håller jag ditt ord.
Priusquam humiliarer ego deliqui: propterea eloquium tuum custodivi.
68 Du äst mild och god; lär mig dina rätter.
Bonus es tu: et in bonitate tua doce me iustificationes tuas.
69 De stolte dikta lögn öfver mig; men jag håller dina befallningar af allt hjerta.
Multiplicata est super me iniquitas superborum: ego autem in toto corde meo scrutabor mandata tua.
70 Deras hjerta är fett vordet, såsom flott; men jag hafver lust till din lag.
Coagulatum est sicut lac cor eorum: ego vero legem tuam meditatus sum.
71 Det är mig ljuft att du hafver späkt mig, att jag må lära dina rätter.
Bonum mihi quia humiliasti me: ut discam iustificationes tuas.
72 Dins muns lag är mig täckare, än mång tusend stycke guld och silfver.
Bonum mihi lex oris tui, super millia auri, et argenti.
73 Din hand hafver gjort och beredt mig; undervisa mig, att jag må lära din bud.
IOD. Manus tuæ fecerunt me, et plasmaverunt me: da mihi intellectum, et discam mandata tua.
74 De som dig frukta, de se mig, och glädja sig; ty jag hoppas uppå din ord.
Qui timent te videbunt me, et lætabuntur: quia in verba tua supersperavi.
75 Herre, jag vet att dina domar äro rätte, och du hafver troliga späkt mig.
Cognovi Domine quia æquitas iudicia tua: et in veritate tua humiliasti me.
76 Din nåd vare min tröst, såsom du dinom tjenare lofvat hafver.
Fiat misericordia tua ut consoletur me, secundum eloquium tuum servo tuo.
77 Låt mig vederfaras dina barmhertighet, att jag må lefva; ty jag hafver lust till din lag.
Veniant mihi miserationes tuæ, et vivam: quia lex tua meditatio mea est.
78 Ack! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar.
Confundantur superbi, quia iniuste iniquitatem fecerunt in me: ego autem exercebor in mandatis tuis.
79 Ack! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna din vittnesbörd.
Convertantur mihi timentes te: et qui noverunt testimonia tua.
80 Mitt hjerta blifve rättsinnigt i dinom rättom, att jag icke på skam kommer.
Fiat cor meum immaculatum in iustificationibus tuis, ut non confundar.
81 Min själ trängtar efter dina salighet; jag hoppas uppå ditt ord.
CAPH. Defecit in salutare tuum anima mea: et in verbum tuum supersperavi.
82 Min ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig?
Defecerunt oculi mei in eloquium tuum, dicentes: Quando consolaberis me?
83 Ty jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke.
Quia factus sum sicut uter in pruina: iustificationes tuas non sum oblitus.
84 Huru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare?
Quot sunt dies servi tui: quando facies de persequentibus me iudicium?
85 De stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag.
Narraverunt mihi iniqui fabulationes: sed non ut lex tua.
86 Dine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig.
Omnia mandata tua veritas: inique persecuti sunt me, adiuva me.
87 De hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar.
Paulominus consummaverunt me in terra: ego autem non dereliqui mandata tua.
88 Vederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd.
Secundum misericordiam tuam vivifica me: et custodiam testimonia oris tui.
89 Herre, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är.
LAMED. In æternum Domine, verbum tuum permanet in cælo.
90 Din sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes.
In generationem et generationem veritas tua: fundasti terram, et permanet.
91 Det blifver dagliga efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig.
Ordinatione tua perseverat dies: quoniam omnia serviunt tibi.
92 Om din lag icke hade min tröst varit, så vore jag förgången i mitt elände.
Nisi quod lex tua meditatio mea est: tunc forte periissem in humilitate mea.
93 Jag vill aldrig förgäta dina befallningar; ty du vederqvicker mig med dem.
In æternum non obliviscar iustificationes tuas: quia in ipsis vivificasti me.
94 Jag är din, hjelp mig; ty jag söker dina befallningar.
Tuus sum ego, salvum me fac: quoniam iustificationes tuas exquisivi.
95 De ogudaktige vakta uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå din vittnesbörd,
Me expectaverunt peccatores ut perderent me: testimonia tua intellexi.
96 Jag hafver på all ting en ända sett; men ditt bud är varaktigt.
Omnis consummationis vidi finem: latum mandatum tuum nimis.
97 Huru hafver jag din lag så kär; dageliga talar jag derom.
MEM. Quomodo dilexi legem tuam Domine? tota die meditatio mea est.
98 Du gör mig med ditt bud visare, än mina fiender äro; ty det är evinnerliga min skatt.
Super inimicos meos prudentem me fecisti mandato tuo: quia in æternum mihi est.
99 Jag är lärdare, än alle mine lärare; ty din vittnesbörd äro mitt tal.
Super omnes docentes me intellexi: quia testimonia tua meditatio mea est.
100 Jag är förståndigare, än de gamle; ty jag håller dina befallningar.
Super senes intellexi: quia mandata tua quæsivi.
101 Jag förtager minom fotom alla onda vägar, att jag må hålla din ord.
Ab omni via mala prohibui pedes meos: ut custodiam verba tua.
102 Jag viker icke ifrå dina rätter; ty du lärer mig.
A iudiciis tuis non declinavi: quia tu legem posuisti mihi.
103 Din ord äro minom mun sötare än hannog.
Quam dulcia faucibus meis eloquia tua, super mel ori meo!
104 Ditt ord gör mig förståndigan; derföre hatar jag alla falska vägar.
A mandatis tuis intellexi: propterea odivi omnem viam iniquitatis.
105 Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på minom vägom.
NUN. Lucerna pedibus meis verbum tuum, et lumen semitis meis.
106 Jag svär, och vill hållat, att jag dina rättfärdighets rätter hålla vill.
Iuravi, et statui custodire iudicia iustitiæ tuæ.
107 Jag är svårliga plågad; Herre, vederqvick mig efter ditt ord.
Humiliatus sum usquequaque Domine: vivifica me secundum verbum tuum.
108 Låt dig behaga, Herre, mins muns välviljoga offer, och lär mig dina rätter.
Voluntaria oris mei beneplacita fac Domine: et iudicia tua doce me.
109 Jag bär mina själ i mina händer alltid, och jag förgäter icke din lag.
Anima mea in manibus meis semper: et legem tuam non sum oblitus.
110 De ogudaktige sätta mig snaror; men jag far icke vill ifrå dina befallningar.
Posuerunt peccatores laqueum mihi: et de mandatis tuis non erravi.
111 Din vittnesbörd äro mitt eviga arf; ty de äro mins hjertas fröjd.
Hereditate acquisivi testimonia tua in æternum: quia exultatio cordis mei sunt.
112 Jag böjer mitt hjerta till att göra efter dina rätter alltid och evinnerliga.
Inclinavi cor meum ad faciendas iustificationes tuas in æternum, propter retributionem.
113 Jag hatar de ostadiga andar, och älskar din lag.
SAMECH. Iniquos odio habui: et legem tuam dilexi.
114 Du äst mitt beskärm och sköld; jag hoppas uppå ditt ord.
Adiutor, et susceptor meus es tu: et in verbum tuum supersperavi.
115 Viker ifrå mig, I onde; jag vill hålla min Guds bud.
Declinate a me maligni: et scrutabor mandata Dei mei.
116 Uppehåll mig igenom ditt ord, att jag må lefva; och låt mig icke på skam komma med mitt hopp.
Suscipe me secundum eloquium tuum, et vivam: et non confundas me ab expectatione mea.
117 Stärk mig, att jag må blifva salig; så vill jag alltid lust hafva till dina rätter.
Adiuva me, et salvus ero: et meditabor in iustificationibus tuis semper.
118 Du förtrampar alla dem som villa gå om dina rätter; ty deras bedrägeri är alltsammans lögn.
Sprevisti omnes discedentes a iudiciis tuis: quia iniusta cogitatio eorum.
119 Du bortkastar alla ogudaktiga på jordene som slagg; derföre älskar jag din vittnesbörd.
Prævaricantes reputavi omnes peccatores terræ: ideo dilexi testimonia tua.
120 Jag fruktar mig för dig, så att mitt kött skälfver; och förskräcker mig for dina rätter.
Confige timore tuo carnes meas: a iudiciis enim tuis timui.
121 Jag aktar uppå rätt och rättfärdighet; öfvergif mig icke dem som mig öfvervåld göra vilja.
AIN. Feci iudicium et iustitiam: non tradas me calumniantibus me.
122 Beskärma du din tjenare, och tröst honom, att de stolte icke göra mig öfvervåld.
Suscipe servum tuum in bonum: non calumnientur me superbi.
123 Mina ögon trängta efter dina salighet, och efter dine rättfärdighets ord.
Oculi mei defecerunt in salutare tuum: et in eloquium iustitiæ tuæ.
124 Handla med dinom tjenare efter dina nåd; och lär mig dina rätter.
Fac cum servo tuo secundum misericordiam tuam: et iustificationes tuas doce me.
125 Jag är din tjenare; undervisa mig, att jag må känna din vittnesbörd.
Servus tuus sum ego: da mihi intellectum, ut sciam testimonia tua.
126 Det är tid, att Herren gör der något till; de hafva omintetgjort din lag.
Tempus faciendi Domine: dissipaverunt legem tuam.
127 Derföre älskar jag din bud, öfver guld och öfver fint guld.
Ideo dilexi mandata tua, super aurum et topazion.
128 Derföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar allan falskan väg.
Propterea ad omnia mandata tua dirigebar: omnem viam iniquam odio habui.
129 Underliga äro din vittnesbörd, derföre håller dem min själ.
PHE. Mirabilia testimonia tua: ideo scrutata est ea anima mea.
130 När ditt ord uppenbaradt varder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga visa.
Declaratio sermonum tuorum illuminat: et intellectum dat parvulis.
131 Jag öppnar min mun, och begärar din bud; ty mig längtar efter dem.
Os meum aperui, et attraxi spiritum: quia mandata tua desiderabam.
132 Vänd dig till mig, och var mig nådelig, såsom du plägar göra dem som ditt Namn älska.
Aspice in me, et miserere mei, secundum iudicium diligentium nomen tuum.
133 Låt min gång viss vara i dino orde, och låt ingen orätt öfver mig råda.
Gressus meos dirige secundum eloquium tuum: et non dominetur mei omnis iniustitia.
134 Förlös mig ifrå menniskors orätt; så vill jag hålla dina befallningar.
Redime me a calumniis hominum: ut custodiam mandata tua.
135 Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare, och lär mig dina rätter.
Faciem tuam illumina super servum tuum: et doce me iustificationes tuas.
136 Mine ögon flyta med vatten, att man icke håller din lag.
Exitus aquarum deduxerunt oculi mei: quia non custodierunt legem tuam.
137 Herre, du äst rättfärdig, och rätt är ditt ord.
SADE. Iustus es Domine: et rectum iudicium tuum.
138 Du hafver dina rättfärdighets vittnesbörd, och sanningena hårdeliga budit.
Mandasti iustitiam testimonia tua: et veritatem tuam nimis.
139 Jag hafver när harmats till döds, att mine ovänner hafva din ord förgätit.
Tabescere me fecit zelus meus: quia obliti sunt verba tua inimici mei.
140 Ditt ord är väl bepröfvadt, och din tjenare hafver det kärt.
Ignitum eloquium tuum vehementer: et servus tuus dilexit illud.
141 Jag är ringa och föraktad; men jag förgäter icke dina befallningar.
Adolescentulus sum ego, et contemptus: iustificationes tuas non sum oblitus.
142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
Iustitia tua, iustitia in æternum: et lex tua veritas.
143 Ångest och nöd hafva drabbat uppå mig; men jag hafver lust till din bud.
Tribulatio, et angustia invenerunt me: mandata tua meditatio mea est.
144 Dins vittnesbörds rättfärdighet är evig; undervisa mig, så lefver jag.
Æquitas testimonia tua in æternum: intellectum da mihi, et vivam.
145 Jag ropar af allo hjerta, bönhör mig, Herre, att jag må hålla dina rätter.
COPH. Clamavi in toto corde meo, exaudi me Domine: iustificationes tuas requiram.
146 Jag ropar till dig, hjelp mig, att jag må hålla din vittnesbörd.
Clamavi ad te, salvum me fac: ut custodiam mandata tua.
147 Jag kommer bittida, och ropar; uppå ditt ord hoppas jag.
Præveni in maturitate, et clamavi: quia in verba tua supersperavi.
148 Jag vakar bittida upp, att jag må handla om din ord.
Prævenerunt oculi mei ad te diluculo: ut meditarer eloquia tua.
149 Hör mina röst efter dina nåde: Herre, vederqvick mig efter dina rätter.
Vocem meam audi secundum misericordiam tuam Domine: et secundum iudicium tuum vivifica me.
150 Mine arge förföljare vilja till mig, och äro långt ifrå din lag.
Appropinquaverunt persequentes me iniquitati: a lege autem tua longe facti sunt.
151 Herre, du äst hardt när, och din bud äro alltsamman sanning.
Prope es tu Domine: et omnes viæ tuæ veritas.
152 Men jag vet det långt tillförene, att du din vittnesbörd evinnerliga grundat hafver.
Initio cognovi de testimoniis tuis: quia in æternum fundasti ea.
153 Se uppå mitt elände, och fräls mig; hjelp mig ut; förty jag förgäter icke din lag.
RES. Vide humilitatem meam, et eripe me: quia legem tuam non sum oblitus.
154 Uträtta min sak, och förlossa mig; vederqvick mig igenom ditt ord.
Iudica iudicium meum, et redime me: propter eloquium tuum vivifica me.
155 Saligheten är långt ifrå de ogudaktiga; ty de akta intet dina rätter.
Longe a peccatoribus salus: quia iustificationes tuas non exquisierunt.
156 Herre, din barmhertighet är stor; vederqvick mig efter dina rätter.
Misericordiæ tuæ multæ Domine: secundum iudicium tuum vivifica me.
157 Mine förföljare och ovänner äro månge; men jag viker icke ifrå din vittnesbörd.
Multi qui persequuntur me, et tribulant me: a testimoniis tuis non declinavi.
158 Jag ser de föraktare, och det gör mig ondt, att de icke hålla din ord.
Vidi prævaricantes, et tabescebam: quia eloquia tua non custodierunt.
159 Si, jag älskar dina befallningar; Herre, vederqvick mig efter din nåd.
Vide quoniam mandata tua dilexi Domine: in misericordia tua vivifica me.
160 Ditt ord hafver af begynnelsen varit sanning; alle dine rättfärdighets rätter vara evinnerliga.
Principium verborum tuorum, veritas: in æternum omnia iudicia iustitiæ tuæ.
161 Förstarna förfölja mig utan sak, och mitt hjerta fruktar sig för din ord.
SIN. Principes persecuti sunt me gratis: et a verbis tuis formidavit cor meum.
162 Jag gläder mig öfver din ord, såsom en den stort byte får.
Lætabor ego super eloquia tua: sicut qui invenit spolia multa.
163 Lögnene är jag hätsk, och stygges dervid, men din lag hafver jag kär.
Iniquitatem odio habui, et abominatus sum: legem autem tuam dilexi.
164 Jag lofvar dig sju resor om dagen, för dine rättfärdighets rätters skull.
Septies in die laudem dixi tibi, super iudicia iustitiæ tuæ.
165 Stor frid hafva de som din lag älska, och de skola icke stappla.
Pax multa diligentibus legem tuam: et non est illis scandalum.
166 Herre, jag väntar efter din salighet, och gör efter din bud.
Expectabam salutare tuum Domine: et mandata tua dilexi.
167 Min själ håller din vittnesbörd, och hafver dem mycket kär.
Custodivit anima mea testimonia tua: et dilexit ea vehementer.
168 Jag håller dina befallningar, och dina vittnesbörder; ty alle mine vägar äro för dig.
Servavi mandata tua, et testimonia tua: quia omnes viæ meæ in conspectu tuo.
169 Herre, låt min klagan för dig komma; undervisa mig efter ditt ord.
TAU. Appropinquet deprecatio mea in conspectu tuo Domine: iuxta eloquium tuum da mihi intellectum.
170 Låt mina bön komma för dig; fräls mig efter ditt ord.
Intret postulatio mea in conspectu tuo: secundum eloquium tuum eripe me.
171 Mine läppar skola lofva, när du lärer mig dina rätter.
Eructabunt labia mea hymnum, cum docueris me iustificationes tuas.
172 Min tunga skall tala om ditt ord; ty all din bud äro rätt.
Pronunciabit lingua mea eloquium tuum: quia omnia mandata tua æquitas.
173 Låt dina hand vara mig biståndiga; ty jag hafver utkorat dina befallningar.
Fiat manus tua ut salvet me: quoniam mandata tua elegi.
174 Herre, jag längtar efter din salighet, och hafver lust till din lag.
Concupivi salutare tuum Domine: et lex tua meditatio mea est.
175 Låt mina själ lefva, att hon må lofva dig, och dine rätter hjelpa mig.
Vivet anima mea, et laudabit te: et iudicia tua adiuvabunt me.
176 Jag är såsom ett villfarande och borttappadt får; sök din tjenare, ty jag förgäter icke din bud.
Erravi, sicut ovis, quæ periit: quære servum tuum, quia mandata tua non sum oblitus.
