< Psaltaren 119 >
1 Salige äro de som utan vank lefva, de som i Herrans lag vandra.
2 Salige äro de som hans vittnesbörd hålla; de som af allo hjerta söka honom.
3 Ty de som på hans vägom vandra, de göra intet ondt.
4 Du hafver budit, att hålla dina befallningar fliteliga.
5 O! att mitt lif hölle dina rätter med fullt allvar.
6 När jag skådar uppå all din bud, så kommer jag icke på skam.
7 Jag tackar dig af rätt hjerta, att du lärer mig dina rättfärdighets rätter.
8 Dina rätter vill jag hålla; öfvergif mig dock aldrig.
9 Huru skall en yngling sin väg ostraffeliga gå? När han håller sig efter din ord.
10 Jag söker dig af allo hjerta; Låt mig icke fela om din bud.
11 Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det jag icke skall synda emot dig.
12 Lofvad vare du, Herre; lär mig dina rätter.
13 Jag vill med mina läppar förtälja alla dins muns rätter.
14 Jag fröjdar mig af dins vittnesbörds väg, såsom af allahanda rikedomar.
15 Jag talar det du befallt hafver, och ser på dina vägar.
16 Jag hafver lust till dina rätter, och förgäter icke din ord.
17 Gör väl med din tjenare, att jag må lefva och hålla din ord.
18 Öppna mig ögonen, att jag må se under i din lag.
19 Jag är en gäst på jordene; fördölj icke din bud för mig.
20 Min själ är all sönderkrossad för trängtans skull, efter dina rätter alltid.
21 Du näpser de stolta; förbannade äro de som vika ifrå din bud.
22 Vänd ifrå mig försmädelse och föraktelse; ty jag håller din vittnesbörd.
23 Sitta ock Förstarna och tala emot mig; men din tjenare talar om dina rätter.
24 Jag hafver lust till din vittnesbörd; de äro mine rådgifvare.
25 Min själ ligger i stoft; vederqvick mig efter ditt ord.
26 Jag förtäljer mina vägar, och du bönhörer mig; lär mig dina rätter.
27 Undervisa mig dina befallningars väg, så vill jag tala om din under.
28 Jag grämer mig så att hjertat mig försmäktas; styrk mig efter ditt ord.
29 Vänd ifrå mig den falska vägen, och unna mig din lag.
30 Jag hafver utvalt sanningenes väg; dina rätter hafver jag mig föresatt.
31 Jag håller mig intill din vittnesbörd; Herre, låt mig icke på skam komma.
32 När du mitt hjerta tröstar, så löper jag dins buds väg.
33 Lär mig, Herre, dina rätters väg, att jag må bevara dem intill ändan.
34 Undervisa mig, att jag må bevara din lag, och hålla dem af allo hjerta.
35 För mig in på din buds stig, ty jag hafver der lust till.
36 Böj mitt hjerta till din vittnesbörd, och icke till girighet.
37 Vänd bort min ögon, att de icke se efter onyttig läro; utan vederqvick mig på dinom väg.
38 Låt din tjenare hålla din bud stadeliga för din ord, att jag må frukta dig.
39 Vänd ifrå mig den försmädelse, som jag fruktar; ty dine rätter äro lustige.
40 Si, jag begärar dina befallningar; vederqvick mig med dine rättfärdighet.
41 Herre, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord;
42 Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord.
43 Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter.
44 Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga.
45 Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar.
46 Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet;
47 Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre;
48 Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter.
49 Tänk dinom tjenare uppå ditt ord, på hvilket du låter mig hoppas.
50 Det är min tröst i mitt elände; ty ditt ord vederqvicker mig.
51 De stolte hafva deras gabberi af mig; likväl viker jag icke ifrå din lag.
52 Herre, när jag tänker, huru du af verldenes begynnelse dömt hafver, så varder jag tröstad.
53 Jag brinner innan, för de ogudaktiges skull, som din lag öfvergifva.
54 Dine rätter äro min visa i mino huse.
55 Herre, jag tänker om nattena på ditt Namn, och håller din lag.
56 Det är min skatt, att jag dina befallningar håller.
57 Jag hafver sagt, Herre: Det skall mitt arf vara, att jag dina vägar håller.
58 Jag beder inför ditt ansigte af allo hjerta; var mig nådelig efter ditt ord.
59 Jag betraktar mina vägar, och vänder mina fötter till din vittnesbörd.
60 Jag skyndar mig, och dröjer intet, till att hålla din bud.
61 De ogudaktigas rote beröfvar mig; men jag förgäter intet din lag.
62 Om midnatt står jag upp, till att tacka dig för dina rättfärdighets rätter.
63 Jag håller mig till alla dem som frukta dig, och dina befallningar hålla.
64 Herre, jorden är full af dine godhet; lär mig dina rätter.
65 Du gör dinom tjenare godt, Herre, efter ditt ord.
66 Lär mig goda seder och förståndighet; ty jag tror dinom budom.
67 Förr än jag späkt vardt, for jag vill; men nu håller jag ditt ord.
68 Du äst mild och god; lär mig dina rätter.
69 De stolte dikta lögn öfver mig; men jag håller dina befallningar af allt hjerta.
70 Deras hjerta är fett vordet, såsom flott; men jag hafver lust till din lag.
71 Det är mig ljuft att du hafver späkt mig, att jag må lära dina rätter.
72 Dins muns lag är mig täckare, än mång tusend stycke guld och silfver.
73 Din hand hafver gjort och beredt mig; undervisa mig, att jag må lära din bud.
74 De som dig frukta, de se mig, och glädja sig; ty jag hoppas uppå din ord.
75 Herre, jag vet att dina domar äro rätte, och du hafver troliga späkt mig.
76 Din nåd vare min tröst, såsom du dinom tjenare lofvat hafver.
77 Låt mig vederfaras dina barmhertighet, att jag må lefva; ty jag hafver lust till din lag.
78 Ack! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar.
79 Ack! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna din vittnesbörd.
80 Mitt hjerta blifve rättsinnigt i dinom rättom, att jag icke på skam kommer.
81 Min själ trängtar efter dina salighet; jag hoppas uppå ditt ord.
82 Min ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig?
83 Ty jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke.
84 Huru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare?
85 De stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag.
86 Dine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig.
87 De hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar.
88 Vederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd.
89 Herre, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är.
90 Din sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes.
91 Det blifver dagliga efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig.
92 Om din lag icke hade min tröst varit, så vore jag förgången i mitt elände.
93 Jag vill aldrig förgäta dina befallningar; ty du vederqvicker mig med dem.
94 Jag är din, hjelp mig; ty jag söker dina befallningar.
95 De ogudaktige vakta uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå din vittnesbörd,
96 Jag hafver på all ting en ända sett; men ditt bud är varaktigt.
97 Huru hafver jag din lag så kär; dageliga talar jag derom.
98 Du gör mig med ditt bud visare, än mina fiender äro; ty det är evinnerliga min skatt.
99 Jag är lärdare, än alle mine lärare; ty din vittnesbörd äro mitt tal.
100 Jag är förståndigare, än de gamle; ty jag håller dina befallningar.
101 Jag förtager minom fotom alla onda vägar, att jag må hålla din ord.
102 Jag viker icke ifrå dina rätter; ty du lärer mig.
103 Din ord äro minom mun sötare än hannog.
104 Ditt ord gör mig förståndigan; derföre hatar jag alla falska vägar.
105 Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på minom vägom.
106 Jag svär, och vill hållat, att jag dina rättfärdighets rätter hålla vill.
107 Jag är svårliga plågad; Herre, vederqvick mig efter ditt ord.
108 Låt dig behaga, Herre, mins muns välviljoga offer, och lär mig dina rätter.
109 Jag bär mina själ i mina händer alltid, och jag förgäter icke din lag.
110 De ogudaktige sätta mig snaror; men jag far icke vill ifrå dina befallningar.
111 Din vittnesbörd äro mitt eviga arf; ty de äro mins hjertas fröjd.
112 Jag böjer mitt hjerta till att göra efter dina rätter alltid och evinnerliga.
113 Jag hatar de ostadiga andar, och älskar din lag.
114 Du äst mitt beskärm och sköld; jag hoppas uppå ditt ord.
115 Viker ifrå mig, I onde; jag vill hålla min Guds bud.
116 Uppehåll mig igenom ditt ord, att jag må lefva; och låt mig icke på skam komma med mitt hopp.
117 Stärk mig, att jag må blifva salig; så vill jag alltid lust hafva till dina rätter.
118 Du förtrampar alla dem som villa gå om dina rätter; ty deras bedrägeri är alltsammans lögn.
119 Du bortkastar alla ogudaktiga på jordene som slagg; derföre älskar jag din vittnesbörd.
120 Jag fruktar mig för dig, så att mitt kött skälfver; och förskräcker mig for dina rätter.
121 Jag aktar uppå rätt och rättfärdighet; öfvergif mig icke dem som mig öfvervåld göra vilja.
122 Beskärma du din tjenare, och tröst honom, att de stolte icke göra mig öfvervåld.
123 Mina ögon trängta efter dina salighet, och efter dine rättfärdighets ord.
124 Handla med dinom tjenare efter dina nåd; och lär mig dina rätter.
125 Jag är din tjenare; undervisa mig, att jag må känna din vittnesbörd.
126 Det är tid, att Herren gör der något till; de hafva omintetgjort din lag.
127 Derföre älskar jag din bud, öfver guld och öfver fint guld.
128 Derföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar allan falskan väg.
129 Underliga äro din vittnesbörd, derföre håller dem min själ.
130 När ditt ord uppenbaradt varder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga visa.
131 Jag öppnar min mun, och begärar din bud; ty mig längtar efter dem.
132 Vänd dig till mig, och var mig nådelig, såsom du plägar göra dem som ditt Namn älska.
133 Låt min gång viss vara i dino orde, och låt ingen orätt öfver mig råda.
134 Förlös mig ifrå menniskors orätt; så vill jag hålla dina befallningar.
135 Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare, och lär mig dina rätter.
136 Mine ögon flyta med vatten, att man icke håller din lag.
137 Herre, du äst rättfärdig, och rätt är ditt ord.
138 Du hafver dina rättfärdighets vittnesbörd, och sanningena hårdeliga budit.
139 Jag hafver när harmats till döds, att mine ovänner hafva din ord förgätit.
140 Ditt ord är väl bepröfvadt, och din tjenare hafver det kärt.
141 Jag är ringa och föraktad; men jag förgäter icke dina befallningar.
142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
143 Ångest och nöd hafva drabbat uppå mig; men jag hafver lust till din bud.
144 Dins vittnesbörds rättfärdighet är evig; undervisa mig, så lefver jag.
145 Jag ropar af allo hjerta, bönhör mig, Herre, att jag må hålla dina rätter.
146 Jag ropar till dig, hjelp mig, att jag må hålla din vittnesbörd.
147 Jag kommer bittida, och ropar; uppå ditt ord hoppas jag.
148 Jag vakar bittida upp, att jag må handla om din ord.
149 Hör mina röst efter dina nåde: Herre, vederqvick mig efter dina rätter.
150 Mine arge förföljare vilja till mig, och äro långt ifrå din lag.
151 Herre, du äst hardt när, och din bud äro alltsamman sanning.
152 Men jag vet det långt tillförene, att du din vittnesbörd evinnerliga grundat hafver.
153 Se uppå mitt elände, och fräls mig; hjelp mig ut; förty jag förgäter icke din lag.
154 Uträtta min sak, och förlossa mig; vederqvick mig igenom ditt ord.
155 Saligheten är långt ifrå de ogudaktiga; ty de akta intet dina rätter.
156 Herre, din barmhertighet är stor; vederqvick mig efter dina rätter.
157 Mine förföljare och ovänner äro månge; men jag viker icke ifrå din vittnesbörd.
158 Jag ser de föraktare, och det gör mig ondt, att de icke hålla din ord.
159 Si, jag älskar dina befallningar; Herre, vederqvick mig efter din nåd.
160 Ditt ord hafver af begynnelsen varit sanning; alle dine rättfärdighets rätter vara evinnerliga.
161 Förstarna förfölja mig utan sak, och mitt hjerta fruktar sig för din ord.
162 Jag gläder mig öfver din ord, såsom en den stort byte får.
163 Lögnene är jag hätsk, och stygges dervid, men din lag hafver jag kär.
164 Jag lofvar dig sju resor om dagen, för dine rättfärdighets rätters skull.
165 Stor frid hafva de som din lag älska, och de skola icke stappla.
166 Herre, jag väntar efter din salighet, och gör efter din bud.
167 Min själ håller din vittnesbörd, och hafver dem mycket kär.
168 Jag håller dina befallningar, och dina vittnesbörder; ty alle mine vägar äro för dig.
169 Herre, låt min klagan för dig komma; undervisa mig efter ditt ord.
170 Låt mina bön komma för dig; fräls mig efter ditt ord.
171 Mine läppar skola lofva, när du lärer mig dina rätter.
172 Min tunga skall tala om ditt ord; ty all din bud äro rätt.
173 Låt dina hand vara mig biståndiga; ty jag hafver utkorat dina befallningar.
174 Herre, jag längtar efter din salighet, och hafver lust till din lag.
175 Låt mina själ lefva, att hon må lofva dig, och dine rätter hjelpa mig.
176 Jag är såsom ett villfarande och borttappadt får; sök din tjenare, ty jag förgäter icke din bud.
