Psaltaren 119
1 Salige äro de som utan vank lefva, de som i Herrans lag vandra.
Ndị a gọziri agọzi ka ha bụ, bụ ndị ụzọ ha na-enweghị ihe ịta ụta ọbụla, ndị na-ejegharị dịka iwu Onyenwe anyị si dị.
2 Salige äro de som hans vittnesbörd hålla; de som af allo hjerta söka honom.
Ndị a gọziri agọzi ka ha bụ, bụ ndị na-edebe ụkpụrụ ya ma jirikwa obi ha niile na-achọsi ya ike.
3 Ty de som på hans vägom vandra, de göra intet ondt.
Ha adịghị eme ihe ọjọọ ọbụla; ha na-ejegharị nʼụzọ ya niile.
4 Du hafver budit, att hålla dina befallningar fliteliga.
I doola ụkpụrụ ndị a ga-erubekwara isi.
5 O! att mitt lif hölle dina rätter med fullt allvar.
Ọ ga-adị m mma ma ọ bụrụ na m anọgidesie ike na-erube isi nye iwu gị niile!
6 När jag skådar uppå all din bud, så kommer jag icke på skam.
Mgbe ahụ, ihere agaghị eme m mgbe m tulere uche nʼiwu gị niile.
7 Jag tackar dig af rätt hjerta, att du lärer mig dina rättfärdighets rätter.
Aga m eji obi ziri ezi too gị dịka m na-amụ ihe banyere iwu gị ziri ezi.
8 Dina rätter vill jag hålla; öfvergif mig dock aldrig.
Aga m erubere iwu gị niile isi; biko ahapụkwala m.
9 Huru skall en yngling sin väg ostraffeliga gå? När han håller sig efter din ord.
Olee ụzọ nwa okorobịa ga-esi bie ndụ dị nsọ? Ọ bụ site nʼibi ndụ dịka okwu gị si dị.
10 Jag söker dig af allo hjerta; Låt mig icke fela om din bud.
Eji m obi m niile na-achọsi gị ike. Ekwela ka m kpafuo site nʼihe niile i nyere nʼiwu.
11 Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det jag icke skall synda emot dig.
Ezoola m okwu gị niile nʼobi m, igbochi m imehie imegide gị.
12 Lofvad vare du, Herre; lär mig dina rätter.
Otuto dịrị gị, o Onyenwe anyị; kuziere m iwu gị niile.
13 Jag vill med mina läppar förtälja alla dins muns rätter.
Aga m eji egbugbere ọnụ m gụgharịa iwu niile nke si nʼọnụ gị.
14 Jag fröjdar mig af dins vittnesbörds väg, såsom af allahanda rikedomar.
Ana m aṅụrị ọṅụ nʼịgbaso iwu gị niile dịka mmadụ si aṅụrị ọṅụ nʼime oke ịba ụba.
15 Jag talar det du befallt hafver, och ser på dina vägar.
Ana m atụgharị uche nʼụkpụrụ gị na-atulekwa uche nʼụzọ gị niile.
16 Jag hafver lust till dina rätter, och förgäter icke din ord.
Iwu gị na-amasị m; agaghị m elefu okwu gị anya.
17 Gör väl med din tjenare, att jag må lefva och hålla din ord.
Meere ohu gị ihe ọma, ka m nwe ike dị ndụ; aga m erubere okwu gị isi.
18 Öppna mig ögonen, att jag må se under i din lag.
Kpughee anya m abụọ ka m hụ oke ihe ebube niile dị iche iche dị nʼime okwu gị.
19 Jag är en gäst på jordene; fördölj icke din bud för mig.
Abụ m onye ọbịa nʼelu ụwa; ezonarịla m iwu gị niile.
20 Min själ är all sönderkrossad för trängtans skull, efter dina rätter alltid.
Nʼoge niile, ihe banyere iwu gị niile na-agụ mkpụrụobi m agụụ.
21 Du näpser de stolta; förbannade äro de som vika ifrå din bud.
Ị na-abara ndị mpako mba, ha bụ ndị a bụrụ ọnụ na ndị na-anaghị agbaso iwu gị.
22 Vänd ifrå mig försmädelse och föraktelse; ty jag håller din vittnesbörd.
Site nʼebe m nọ wepụ ịchị ọchị na nlelị, nʼihi na m na-edebe ụkpụrụ gị niile.
23 Sitta ock Förstarna och tala emot mig; men din tjenare talar om dina rätter.
Nʼagbanyeghị na ndịisi nọkọrọ na-ekwulu m, ohu gị ga-atụgharị uche nʼiwu gị.
24 Jag hafver lust till din vittnesbörd; de äro mine rådgifvare.
Ụkpụrụ gị niile bụ ihe na-amasị m; ha bụ ndị ndụmọdụ m.
25 Min själ ligger i stoft; vederqvick mig efter ditt ord.
Mkpụrụobi m na-arapara nʼuzuzu; kpọghachite ndụ m dịka okwu gị si dị.
26 Jag förtäljer mina vägar, och du bönhörer mig; lär mig dina rätter.
Akọwaara m gị ụzọ m niile, ị zakwara m; ugbu a, kuziere m iwu gị.
27 Undervisa mig dina befallningars väg, så vill jag tala om din under.
Mee ka m ghọta ozizi ụkpụrụ gị; ka m nwe ike tụgharịa uche nʼọrụ ebube gị niile.
28 Jag grämer mig så att hjertat mig försmäktas; styrk mig efter ditt ord.
Iru ụjụ emeela ka mkpụrụobi m daa mba; gbaa m ume dịka okwu gị si dị.
29 Vänd ifrå mig den falska vägen, och unna mig din lag.
Chebe m pụọ nʼụzọ aghụghọ niile; site nʼiwu gị meere m amara.
30 Jag hafver utvalt sanningenes väg; dina rätter hafver jag mig föresatt.
Ahọrọla m ụzọ ikwesi ntụkwasị obi; e kpebiela m idebe obi m nʼiwu gị niile.
31 Jag håller mig intill din vittnesbörd; Herre, låt mig icke på skam komma.
O Onyenwe anyị, ana m ejigidesi iwu gị niile aka ike; ekwela ka ihere mee m.
32 När du mitt hjerta tröstar, så löper jag dins buds väg.
Aga m agbaso iwu gị niile nʼihi na i meela ka obi m nwere onwe ya.
33 Lär mig, Herre, dina rätters väg, att jag må bevara dem intill ändan.
O Onyenwe anyị, zi m ụzọ m ga-esi gbasoo iwu gị niile; mgbe ahụ, aga m edebe ha ruo nʼọgwụgwụ.
34 Undervisa mig, att jag må bevara din lag, och hålla dem af allo hjerta.
Nye m nghọta, aga m edebe iwu gị ma jiri obi m niile rubere ya isi.
35 För mig in på din buds stig, ty jag hafver der lust till.
Duo m nʼụzọ nke iwu gị niile, nʼihi na ọ bụ nʼime ha ka m na-achọta obi ụtọ.
36 Böj mitt hjerta till din vittnesbörd, och icke till girighet.
Mee ka obi m chee ihu nʼiwu gị niile ọ bụghị nye uru na-esite nʼọchịchọ nke onwe.
37 Vänd bort min ögon, att de icke se efter onyttig läro; utan vederqvick mig på dinom väg.
Wepụ anya m site nʼihe na-abaghị uru; chebe ndụ m dịka okwu gị si dị.
38 Låt din tjenare hålla din bud stadeliga för din ord, att jag må frukta dig.
Mezuo nkwa i kwere ohu gị, ka a tụọ egwu gị.
39 Vänd ifrå mig den försmädelse, som jag fruktar; ty dine rätter äro lustige.
Wepụ nkọcha nke m na-atụ egwu ya, nʼihi na iwu gị niile ziri ezi.
40 Si, jag begärar dina befallningar; vederqvick mig med dine rättfärdighet.
Ụkpụrụ gị na-agụsị m agụụ ike! Chebe ndụ m site nʼezi omume gị.
41 Herre, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord;
O Onyenwe anyị, ka ịhụnanya gị nke na-adịgide bịakwasị m, nzọpụta gị dịka nkwa i kwere si dị;
42 Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord.
mgbe ahụ, aga m azaghachi onye ahụ na-achị m ọchị, nʼihi na ana m atụkwasị obi m nʼokwu gị.
43 Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter.
Esitela nʼọnụ m napụ okwu nke eziokwu, nʼihi na olileanya m dị nʼiwu gị niile.
44 Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga.
Aga m anọgide na-erubere iwu gị isi ruo mgbe ebighị ebi.
45 Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar.
Aga m ejegharị nʼọnọdụ inwere onwe nʼihi na achọpụtala m ụkpụrụ gị niile.
46 Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet;
Aga m ekwupụta banyere ụkpụrụ gị nʼihu ndị eze ma ihere agaghị eme m,
47 Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre;
nʼihi na iwu gị na-amasị m nʼihi na ahụrụ m ha nʼanya.
48 Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter.
Ana m eweliri iwu gị niile aka elu, bụ ndị m hụrụ nʼanya, ana m atụgharịkwa uche nʼiwu gị niile.
49 Tänk dinom tjenare uppå ditt ord, på hvilket du låter mig hoppas.
Cheta okwu i nyere ohu gị, nʼihi na i nyela m olileanya.
50 Det är min tröst i mitt elände; ty ditt ord vederqvicker mig.
Nkasiobi m nʼime ịta ahụhụ m bụ nke a: nkwa gị na-echebe ndụ m.
51 De stolte hafva deras gabberi af mig; likväl viker jag icke ifrå din lag.
Ndị mpako na-akwa m emo na-esepụghị aka, ma anaghị m esite nʼiwu gị wezuga onwe m.
52 Herre, när jag tänker, huru du af verldenes begynnelse dömt hafver, så varder jag tröstad.
O Onyenwe anyị, ana m echeta iwu gị niile, ndị dị site na mgbe ochie, ha na-ewetara m nkasiobi.
53 Jag brinner innan, för de ogudaktiges skull, som din lag öfvergifva.
Ana m ewe iwe nke ukwu nʼihi ndị ajọ omume, ndị gbakụtara iwu gị azụ.
54 Dine rätter äro min visa i mino huse.
Iwu gị niile bụ isi okwu abụ m ebe ọbụla m na-anọ.
55 Herre, jag tänker om nattena på ditt Namn, och håller din lag.
Nʼabalị, o Onyenwe anyị, ana m echeta aha gị, aga m edebekwa iwu gị.
56 Det är min skatt, att jag dina befallningar håller.
Nke a bụrịị ihe m na-eme oge niile: ana m erubere ụkpụrụ gị isi.
57 Jag hafver sagt, Herre: Det skall mitt arf vara, att jag dina vägar håller.
O Onyenwe anyị, ị bụ ihe nketa m; ekweela m nkwa irube isi nye okwu gị niile.
58 Jag beder inför ditt ansigte af allo hjerta; var mig nådelig efter ditt ord.
Ejirila m obi m niile chọọ ihu gị; meere m ebere dịka nkwa gị si dị.
59 Jag betraktar mina vägar, och vänder mina fötter till din vittnesbörd.
Echeela m echiche banyere ụzọ m niile, chigharịakwa na-agbaso ụkpụrụ gị niile.
60 Jag skyndar mig, och dröjer intet, till att hålla din bud.
Aga m eme ngwangwa, agaghị atụfu oge irubere iwu gị niile isi.
61 De ogudaktigas rote beröfvar mig; men jag förgäter intet din lag.
A sịkwarị na ndị ajọ omume ejiri ụdọ kee m agbụ, agaghị m echefu iwu gị.
62 Om midnatt står jag upp, till att tacka dig för dina rättfärdighets rätter.
Nʼetiti abalị, aga m ebili nye gị ekele nʼihi iwu gị niile ziri ezi.
63 Jag håller mig till alla dem som frukta dig, och dina befallningar hålla.
Abụ m enyi ndị niile na-atụ egwu gị, ndị niile na-agbaso ụkpụrụ gị.
64 Herre, jorden är full af dine godhet; lär mig dina rätter.
O Onyenwe anyị, ụwa niile jupụtara nʼịhụnanya gị; kuziere m iwu gị niile.
65 Du gör dinom tjenare godt, Herre, efter ditt ord.
Meere ohu gị ihe ọma dịka okwu gị si dị, o Onyenwe anyị.
66 Lär mig goda seder och förståndighet; ty jag tror dinom budom.
Zi m ihe ọmụma na ikpe ziri ezi nʼihi na ekwenyere m nʼiwu gị niile.
67 Förr än jag späkt vardt, for jag vill; men nu håller jag ditt ord.
Tupu m nwee nsogbu, a kpafuru m, ma ugbu a, ana m erubere okwu gị isi.
68 Du äst mild och god; lär mig dina rätter.
I dị mma, ihe i na-eme ziri ezi; kuziere m iwu gị niile.
69 De stolte dikta lögn öfver mig; men jag håller dina befallningar af allt hjerta.
Nʼagbanyeghị na ndị mpako a gbasaala okwu ụgha techie m, ana m eji obi m niile na-edebe ụkpụrụ gị.
70 Deras hjerta är fett vordet, såsom flott; men jag hafver lust till din lag.
Obi ha siri ike, ọ dịghị ihe na-emetụta ha, ma ana m enwe mmasị nʼiwu gị.
71 Det är mig ljuft att du hafver späkt mig, att jag må lära dina rätter.
Ọ dị mma na m tara ahụhụ ka m nwee ike mụta iwu gị niile.
72 Dins muns lag är mig täckare, än mång tusend stycke guld och silfver.
Iwu si nʼọnụ gị pụta dị oke ọnụahịa nye m karịa imerime puku ọlaọcha na ọlaedo.
73 Din hand hafver gjort och beredt mig; undervisa mig, att jag må lära din bud.
Aka gị kere m, kpụọkwa m; nye m nghọta ka m mụta iwu gị niile.
74 De som dig frukta, de se mig, och glädja sig; ty jag hoppas uppå din ord.
Ka ndị na-atụ egwu gị ṅụrịa mgbe ha hụrụ m, nʼihi na olileanya m dị nʼokwu gị.
75 Herre, jag vet att dina domar äro rätte, och du hafver troliga späkt mig.
O Onyenwe anyị, amaara m na iwu gị niile ziri ezi, ọ bụkwa nʼikwesị ntụkwasị obi ka ị tara m ahụhụ.
76 Din nåd vare min tröst, såsom du dinom tjenare lofvat hafver.
Ka ịhụnanya gị nke na-adịghị agwụ agwụ kasịe m obi, dịka nkwa i kwere ohu gị si dị.
77 Låt mig vederfaras dina barmhertighet, att jag må lefva; ty jag hafver lust till din lag.
Ka ọmịiko gị bịakwasị m, ka m nwee ike dị ndụ, nʼihi na iwu gị na-amasị m.
78 Ack! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar.
Ka ihere mee ndị mpako nʼihi ihe ọjọọ ha mere m na-enweghị ihe m mere; ma aga m atụgharị uche nʼụkpụrụ gị.
79 Ack! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna din vittnesbörd.
Ka ndị niile na-atụ egwu gị bịakwute m, ndị na-aghọta ụkpụrụ gị niile.
80 Mitt hjerta blifve rättsinnigt i dinom rättom, att jag icke på skam kommer.
Ka m were obi zuruoke na-agbaso ụkpụrụ gị niile, ka ihere ghara ime m.
81 Min själ trängtar efter dina salighet; jag hoppas uppå ditt ord.
Mkpụrụobi m na-ada mba site nʼọchịchọ ya maka nzọpụta gị, ma olileanya m dị nʼokwu gị.
82 Min ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig?
Anya na-egbu m mgbu ebe m na-ele anya nkwa gị; ana m asị, “Olee mgbe ị ga-akasị m obi?”
83 Ty jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke.
Nʼagbanyeghị na adị m ka karama akpụkpọ nke dị nʼanwụrụ ọkụ, anaghị m echefu iwu gị niile.
84 Huru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare?
Ruo olee mgbe ka ohu gị ga-anọgide na-eche? Olee mgbe ka ị ga-ata ndị na-akpagbu m ahụhụ?
85 De stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag.
Ndị mpako na-egwuru m olulu, bụ ihe nke na-adịghị ka iwu gị si dị.
86 Dine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig.
Iwu gị niile kwesiri ntụkwasị obi; nyere m aka, nʼihi na ndị mmadụ na-akpagbu m ma o nweghị ihe m mere ha.
87 De hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar.
Ọ fọdụrụ ntakịrị ihe, ha gaara ala m nʼiyi, ma agbakụtaghị m ụkpụrụ gị azụ.
88 Vederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd.
Site nʼịhụnanya gị nke na-adịgide chebe ndụ m, ka m nwe ike rube isi nʼiwu nke ọnụ gị.
89 Herre, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är.
O Onyenwe anyị, okwu gị na-adịgide ruo mgbe ebighị ebi; ọ na-eguzosi ike nʼeluigwe.
90 Din sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes.
Ikwesi ntụkwasị obi gị na-adịgide site nʼọgbọ ruo nʼọgbọ; ọ bụ gị kere ụwa, ọ na-eguzosikwa ike.
91 Det blifver dagliga efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig.
Ruo taa, iwu gị niile na-eguzosi ike, nʼihi na ihe niile na-ejere gị ozi.
92 Om din lag icke hade min tröst varit, så vore jag förgången i mitt elände.
A sịkwarị na iwu gị anaghị amasị m, agaara m anwụ nʼime nsogbu m.
93 Jag vill aldrig förgäta dina befallningar; ty du vederqvicker mig med dem.
Agaghị m echefu ụkpụrụ gị niile, nʼihi na ọ bụ ha ka i ji chebe ndụ m.
94 Jag är din, hjelp mig; ty jag söker dina befallningar.
Zọpụta m, nʼihi na abụ m nke gị; achọpụtala m ụkpụrụ gị niile.
95 De ogudaktige vakta uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå din vittnesbörd,
Ndị ajọ omume na-eche ịla m nʼiyi, ma aga m atụgharị uche nʼụkpụrụ gị.
96 Jag hafver på all ting en ända sett; men ditt bud är varaktigt.
Ana m ahụ nsọtụ ihe niile zuruoke, ma iwu gị niile enweghị nsọtụ.
97 Huru hafver jag din lag så kär; dageliga talar jag derom.
O, otu m si hụ iwu gị nʼanya! Ana m atụgharị uche na ya ogologo ụbọchị niile.
98 Du gör mig med ditt bud visare, än mina fiender äro; ty det är evinnerliga min skatt.
Iwu gị na-eme ka amamihe m karịa nke ndị iro m, ha na-anọnyere m oge niile.
99 Jag är lärdare, än alle mine lärare; ty din vittnesbörd äro mitt tal.
Enwere m nghọta karịa ndị na-ezi m ihe, nʼihi na ana m atụgharịa uche nʼiwu gị niile.
100 Jag är förståndigare, än de gamle; ty jag håller dina befallningar.
Enwere m nghọta karịa ndị okenye nʼihi na ana m erubere ụkpụrụ gị niile isi.
101 Jag förtager minom fotom alla onda vägar, att jag må hålla din ord.
Ajụrụ m ajụ ije ije nʼụzọ ọjọọ ọbụla ka m nwee ike rubere okwu gị isi
102 Jag viker icke ifrå dina rätter; ty du lärer mig.
Ewezugaghị m onwe m nʼiwu gị niile, nʼihi na ọ bụ gị onwe gị ziri m ha.
103 Din ord äro minom mun sötare än hannog.
Lee ka okwu gị niile si atọ m ụtọ, ha dị ụtọ nʼọnụ m karịa mmanụ aṅụ!
104 Ditt ord gör mig förståndigan; derföre hatar jag alla falska vägar.
A na-enweta nghọta site nʼụkpụrụ gị niile; ya mere ana m akpọ ụzọ ọjọọ ọbụla asị.
105 Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på minom vägom.
Okwu gị bụ oriọna dịrị ụkwụ m bụrụkwa ìhè nʼụzọ m.
106 Jag svär, och vill hållat, att jag dina rättfärdighets rätter hålla vill.
Aṅụọla m iyi, mee ka o guzosie ike, na aga m agbaso iwu ezi omume gị niile.
107 Jag är svårliga plågad; Herre, vederqvick mig efter ditt ord.
Ataala m ahụhụ nke ukwuu; chebe ndụ m, o Onyenwe anyị, dịka okwu gị si dị.
108 Låt dig behaga, Herre, mins muns välviljoga offer, och lär mig dina rätter.
O Onyenwe anyị, nabata otuto afọ ofufu niile nke si nʼọnụ m, kuziekwara m iwu gị niile.
109 Jag bär mina själ i mina händer alltid, och jag förgäter icke din lag.
Mkpụrụobi m na-adị m nʼọbụaka m oge niile, ma echezọghị m iwu gị.
110 De ogudaktige sätta mig snaror; men jag far icke vill ifrå dina befallningar.
Ndị ajọ omume esielera m ọnya, ma esitebeghị m nʼụkpụrụ gị kpafuo.
111 Din vittnesbörd äro mitt eviga arf; ty de äro mins hjertas fröjd.
Iwu gị niile bụ ihe nketa m ruo mgbe ebighị ebi; ha bụ ihe na-enye obi m ọṅụ.
112 Jag böjer mitt hjerta till att göra efter dina rätter alltid och evinnerliga.
Obi m ekpebiela idebe ụkpụrụ gị ruo na ngwụcha.
113 Jag hatar de ostadiga andar, och älskar din lag.
Ana m akpọ ndị na-enwe obi abụọ asị, ma ahụrụ m iwu gị nʼanya.
114 Du äst mitt beskärm och sköld; jag hoppas uppå ditt ord.
Ị bụ ebe mgbaba m na ọta m; olileanya m dị nʼokwu gị.
115 Viker ifrå mig, I onde; jag vill hålla min Guds bud.
Sitenụ nʼebe m nọ pụọ, unu ndị na-eme ihe ọjọọ, ka m nwee ike idebe iwu niile nke Chineke m!
116 Uppehåll mig igenom ditt ord, att jag må lefva; och låt mig icke på skam komma med mitt hopp.
Gbaa m ume dịka nkwa gị si dị, aga m adịkwa ndụ; ekwekwala ka olileanya m daa.
117 Stärk mig, att jag må blifva salig; så vill jag alltid lust hafva till dina rätter.
Kwagide m, aga m abụ onye a gbapụtara; aga m anọgide na-asọpụrụ iwu gị niile.
118 Du förtrampar alla dem som villa gå om dina rätter; ty deras bedrägeri är alltsammans lögn.
Ị na-ajụ ndị niile na-adịghị edebe iwu gị, nzube aghụghọ ha niile bụ ihe na-enweghị isi.
119 Du bortkastar alla ogudaktiga på jordene som slagg; derföre älskar jag din vittnesbörd.
Ị na-ekpochapụ ndị ajọ omume dịka unyi a na-ekpofu ekpofu; nʼihi ya, ahụrụ m ụkpụrụ gị niile nʼanya.
120 Jag fruktar mig för dig, så att mitt kött skälfver; och förskräcker mig for dina rätter.
Anụ ahụ m na-ama jijiji nʼihi ịtụ egwu gị; ana m eguzo nʼoke egwu nʼihi iwu gị niile.
121 Jag aktar uppå rätt och rättfärdighet; öfvergif mig icke dem som mig öfvervåld göra vilja.
Emeela m ihe dị mma na ihe ziri ezi; ahapụkwala m nʼaka ndị na-emegbu m.
122 Beskärma du din tjenare, och tröst honom, att de stolte icke göra mig öfvervåld.
Kwee ohu gị nkwa na ị ga-elekọta ya; ekwela ka ndị mpako kpagbuo m.
123 Mina ögon trängta efter dina salighet, och efter dine rättfärdighets ord.
Anya na-egbu m mgbu ebe m na-ele anya nzọpụta gị ebe m na-ele anya nkwa gị ziri ezi.
124 Handla med dinom tjenare efter dina nåd; och lär mig dina rätter.
Biko mesoo ohu gị mmeso dịka ịhụnanya gị si dị ma kuziekwara m ụkpụrụ gị niile.
125 Jag är din tjenare; undervisa mig, att jag må känna din vittnesbörd.
Abụ m ohu gị, nye m nghọta, ka m nwee ike mara ụkpụrụ gị niile.
126 Det är tid, att Herren gör der något till; de hafva omintetgjort din lag.
O Onyenwe anyị, oge eruola mgbe ị ga-arụ ọrụ, nʼihi na a na-emebi iwu gị.
127 Derföre älskar jag din bud, öfver guld och öfver fint guld.
Nʼihi na ahụrụ m iwu gị niile nʼanya karịa ọlaedo, e karịa ọlaedo a nụchara anụcha,
128 Derföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar allan falskan väg.
nʼihi na m na-ahụta ụkpụrụ gị niile ka ihe ziri ezi, akpọrọ m ụzọ niile na-ezighị ezi asị.
129 Underliga äro din vittnesbörd, derföre håller dem min själ.
Iwu gị niile dị ịtụnanya; ya mere, ana m erubere ha isi.
130 När ditt ord uppenbaradt varder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga visa.
Mkpughepụ na nkọwa nke okwu gị na-enye ìhè; ọ na-eme ka ndị na-enweghị uche ghọta ihe.
131 Jag öppnar min mun, och begärar din bud; ty mig längtar efter dem.
Ana m asaghe ọnụ m na-ekupụ ume ike ike, na-achọsi iwu gị niile ike.
132 Vänd dig till mig, och var mig nådelig, såsom du plägar göra dem som ditt Namn älska.
Chee m ihu, meere m ebere, dịka i si emere ndị niile hụrụ aha gị nʼanya ebere.
133 Låt min gång viss vara i dino orde, och låt ingen orätt öfver mig råda.
Mee ka nzọ ụkwụ m niile na-aga dịka okwu gị si dị; ekwela ka mmehie chịa m.
134 Förlös mig ifrå menniskors orätt; så vill jag hålla dina befallningar.
Gbapụta m site nʼaka ndị na-emegbu m, ka m nwee ike debe iwu gị.
135 Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare, och lär mig dina rätter.
Mee ka ihuọma gị dịkwasị nʼahụ ohu gị. Kuziere m ụkpụrụ gị niile.
136 Mine ögon flyta med vatten, att man icke håller din lag.
Anya mmiri akwa na-agba m nke ukwuu nʼihi na ndị mmadụ adịghị erube isi nye iwu gị.
137 Herre, du äst rättfärdig, och rätt är ditt ord.
O Onyenwe anyị, ị bụ onye ezi omume, iwu gị niile zikwara ezi.
138 Du hafver dina rättfärdighets vittnesbörd, och sanningena hårdeliga budit.
Ụkpụrụ gị niile ziri ezi; ha kwesiri ntụkwasị obi.
139 Jag hafver när harmats till döds, att mine ovänner hafva din ord förgätit.
Nʼihi na ndị iro m na-elefu okwu gị anya, ịnụ ọkụ nʼobi m na-ada mba.
140 Ditt ord är väl bepröfvadt, och din tjenare hafver det kärt.
Nkwa gị niile bụ ihe enyochara nke ọma, ohu gị na-ahụkwa ha nʼanya.
141 Jag är ringa och föraktad; men jag förgäter icke dina befallningar.
Ọ bụ ezie na m bụ onye dị ala, na onye a na-eleda anya, ma adịghị m eleda ụkpụrụ gị niile anya.
142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
Ezi omume gị na-adị ruo mgbe ebighị ebi. Iwu gị niile bụkwa eziokwu.
143 Ångest och nöd hafva drabbat uppå mig; men jag hafver lust till din bud.
Nsogbu na ihe mgbu adakwasịla m, ma iwu gị niile bụ ihe na-amasị m.
144 Dins vittnesbörds rättfärdighet är evig; undervisa mig, så lefver jag.
Iwu gị niile bụ ezi omume ruo mgbe ebighị ebi; nye m nghọta, ka m nwe ike dị ndụ.
145 Jag ropar af allo hjerta, bönhör mig, Herre, att jag må hålla dina rätter.
Eji m obi m niile na-akpọ oku; zaa m o Onyenwe anyị, aga m erubekwa isi nye ụkpụrụ gị niile.
146 Jag ropar till dig, hjelp mig, att jag må hålla din vittnesbörd.
Ana m akpọku gị; zọpụta m aga m erube isi nye ụkpụrụ gị niile.
147 Jag kommer bittida, och ropar; uppå ditt ord hoppas jag.
Tupu chị na-abọ, ana m ebili, na-akwa akwa maka enyemaka; olileanya m dị nʼokwu gị.
148 Jag vakar bittida upp, att jag må handla om din ord.
Ana m amụ anya abalị nʼelu ihe ndina m, nʼihi ịtụgharị uche na nkwa gị niile.
149 Hör mina röst efter dina nåde: Herre, vederqvick mig efter dina rätter.
Nụrụ olu m dịka ịhụnanya gị si dị; chebe ndụ m, o Onyenwe anyị, dịka iwu gị niile si dị.
150 Mine arge förföljare vilja till mig, och äro långt ifrå din lag.
Ndị na-atụpụta atụmatụ ọjọọ nọ nso ma ha nọ iwu gị niile nʼebe dị anya.
151 Herre, du äst hardt när, och din bud äro alltsamman sanning.
Ma ị nọ nso, Onyenwe anyị; ihe niile i nyere nʼiwu bụ eziokwu.
152 Men jag vet det långt tillförene, att du din vittnesbörd evinnerliga grundat hafver.
Site na mgbe ochie ka m mụtara site nʼụkpụrụ gị, na i mere ka ha guzosie ike ruo mgbe ebighị ebi.
153 Se uppå mitt elände, och fräls mig; hjelp mig ut; förty jag förgäter icke din lag.
Ledata anya ka ị hụ ịta ahụhụ m ma gbapụta m, nʼihi na echefughị m iwu gị.
154 Uträtta min sak, och förlossa mig; vederqvick mig igenom ditt ord.
Kpepụta m, gbapụta m, chebe ndụ m dịka nkwa gị si dị.
155 Saligheten är långt ifrå de ogudaktiga; ty de akta intet dina rätter.
Nzọpụta dị anya nʼebe ndị na-eme ihe ọjọọ nọ, nʼihi na ha anaghị agbaso ụkpụrụ gị niile.
156 Herre, din barmhertighet är stor; vederqvick mig efter dina rätter.
O Onyenwe anyị, ọmịiko gị dị ukwuu; chebe ndụ m dịka iwu gị niile si dị.
157 Mine förföljare och ovänner äro månge; men jag viker icke ifrå din vittnesbörd.
Ndị iro m na ndị na-akpagbu m dị ọtụtụ, ma aga m anọgide na-edebe iwu gị.
158 Jag ser de föraktare, och det gör mig ondt, att de icke hålla din ord.
Ana m asọ ndị niile na-enweghị okwukwe nʼime gị oyi, nʼihi na ha anaghị erubere okwu gị isi.
159 Si, jag älskar dina befallningar; Herre, vederqvick mig efter din nåd.
Lee ka m si hụ ụkpụrụ gị niile nʼanya; chebe ndụ m, o Onyenwe anyị, dịka ịhụnanya gị si dị.
160 Ditt ord hafver af begynnelsen varit sanning; alle dine rättfärdighets rätter vara evinnerliga.
Okwu gị niile bụ eziokwu; iwu gị niile ziri ezi na-adịgide ruo mgbe ebighị ebi.
161 Förstarna förfölja mig utan sak, och mitt hjerta fruktar sig för din ord.
Ndịisi na-emegbu m na-enweghị ihe m mere, ma obi m na-ama jijiji nʼihi okwu gị.
162 Jag gläder mig öfver din ord, såsom en den stort byte får.
Ana m aṅụrị ọṅụ nʼime nkwa gị dịka onye chọtara ọtụtụ ihe nkwata nʼagha.
163 Lögnene är jag hätsk, och stygges dervid, men din lag hafver jag kär.
Akpọrọ m okwu ụgha asị, ọ bụkwa ihe arụ nʼebe m nọ, ma ahụrụ m iwu gị nʼanya.
164 Jag lofvar dig sju resor om dagen, för dine rättfärdighets rätters skull.
Aga m eto gị ugboro asaa nʼụbọchị, nʼihi iwu gị ziri ezi.
165 Stor frid hafva de som din lag älska, och de skola icke stappla.
Ndị hụrụ iwu gị nʼanya nwere udo dị ukwuu, ọ dịghị ihe ga-eme ka ha sụọ ngọngọ.
166 Herre, jag väntar efter din salighet, och gör efter din bud.
Ana m echere nzọpụta gị, o Onyenwe anyị, na-agbasokwa iwu gị niile.
167 Min själ håller din vittnesbörd, och hafver dem mycket kär.
Ana m erubere ụkpụrụ gị niile isi nʼihi na m hụrụ ha nʼanya nke ukwuu.
168 Jag håller dina befallningar, och dina vittnesbörder; ty alle mine vägar äro för dig.
Ana m erubere ụkpụrụ na iwu gị niile isi, nʼihi na ị maara ụzọ m niile.
169 Herre, låt min klagan för dig komma; undervisa mig efter ditt ord.
Ka akwa m ruo gị ntị, o Onyenwe anyị; nye m nghọta dịka okwu gị si dị.
170 Låt mina bön komma för dig; fräls mig efter ditt ord.
Ka arịrịọ m ruo gị ntị; gbapụta m dịka nkwa gị si dị.
171 Mine läppar skola lofva, när du lärer mig dina rätter.
Ka ọnụ m jupụta nʼotuto, nʼihi na ị na-ezi m iwu gị niile.
172 Min tunga skall tala om ditt ord; ty all din bud äro rätt.
Ka m jiri ire m bụọ abụ banyere okwu gị, nʼihi na iwu gị niile ziri ezi.
173 Låt dina hand vara mig biståndiga; ty jag hafver utkorat dina befallningar.
Nọọ na njikere oge niile inyere m aka, nʼihi na ahọrọla m ụkpụrụ gị niile.
174 Herre, jag längtar efter din salighet, och hafver lust till din lag.
Ana m ele anya nzọpụta gị, o Onyenwe anyị, iwu gị bụ ihe na-amasị m.
175 Låt mina själ lefva, att hon må lofva dig, och dine rätter hjelpa mig.
Kwere ka m dịrị ndụ ka m nwee ike ito gị, ka iwu gị niile gbaa m ume.
176 Jag är såsom ett villfarande och borttappadt får; sök din tjenare, ty jag förgäter icke din bud.
Akpafuola m dịka atụrụ nke furu efu, chọọ ohu gị, nʼihi na echefubeghị m iwu gị niile.
