Psaltaren 119
1 Salige äro de som utan vank lefva, de som i Herrans lag vandra.
Salige de, hvis Vandel er fulde, som vandrer i HERRENs Lov.
2 Salige äro de som hans vittnesbörd hålla; de som af allo hjerta söka honom.
Salige de, der agter på hans Vidnesbyrd, søger ham af hele deres Hjerte.
3 Ty de som på hans vägom vandra, de göra intet ondt.
de, som ikke gør Uret, men vandrer på hans Veje.
4 Du hafver budit, att hålla dina befallningar fliteliga.
Du har givet dine Befalinger, for at de nøje skal holdes.
5 O! att mitt lif hölle dina rätter med fullt allvar.
O, måtte jeg vandre med faste Skridt, så jeg holder dine Vedtægter!
6 När jag skådar uppå all din bud, så kommer jag icke på skam.
Da skulde jeg ikke blive til - Skamme, thi jeg så hen til alle dine Bud.
7 Jag tackar dig af rätt hjerta, att du lärer mig dina rättfärdighets rätter.
Jeg vil takke dig af oprigtigt Hjerte, når jeg lærer din Retfærds Lovbud.
8 Dina rätter vill jag hålla; öfvergif mig dock aldrig.
Jeg vil holde dine Vedtægter, svigt mig dog ikke helt!
9 Huru skall en yngling sin väg ostraffeliga gå? När han håller sig efter din ord.
Hvorledes holder en ung sin Vej ren? Ved at bolde sig efter dit Ord.
10 Jag söker dig af allo hjerta; Låt mig icke fela om din bud.
Af hele mit Hjerte søger jeg dig, lad mig ikke fare vild fra dine Bud!
11 Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det jag icke skall synda emot dig.
Jeg gemmer dit Ord i mit Hjerte for ikke at synde imod dig.
12 Lofvad vare du, Herre; lär mig dina rätter.
Lovet være du, HERRE, lær mig dine Vedtægter!
13 Jag vill med mina läppar förtälja alla dins muns rätter.
Jeg kundgør med mine Læber alle din Munds Lovbud.
14 Jag fröjdar mig af dins vittnesbörds väg, såsom af allahanda rikedomar.
Jeg glæder mig over dine Vidnesbyrds Vej, som var det al Verdens Rigdom.
15 Jag talar det du befallt hafver, och ser på dina vägar.
Jeg vil grunde på dine Befalinger og se til dine Stier.
16 Jag hafver lust till dina rätter, och förgäter icke din ord.
I dine Vedtægter har jeg min Lyst, jeg glemmer ikke dit Ord.
17 Gör väl med din tjenare, att jag må lefva och hålla din ord.
Und din Tjener at leve, at jeg kan holde dit Ord.
18 Öppna mig ögonen, att jag må se under i din lag.
Oplad mine Øjne, at jeg må skue de underfulde Ting i din Lov.
19 Jag är en gäst på jordene; fördölj icke din bud för mig.
Fremmed er jeg på Jorden, skjul ikke dine Bud for mig!
20 Min själ är all sönderkrossad för trängtans skull, efter dina rätter alltid.
Altid hentæres min Sjæl af Længsel efter dine Lovbud.
21 Du näpser de stolta; förbannade äro de som vika ifrå din bud.
Du truer de frække; forbandede er de, der viger fra dine Bud.
22 Vänd ifrå mig försmädelse och föraktelse; ty jag håller din vittnesbörd.
Vælt Hån og Ringeagt fra mig, thi jeg agter på dine Vidnesbyrd.
23 Sitta ock Förstarna och tala emot mig; men din tjenare talar om dina rätter.
Om Fyrster oplægger Råd imod mig, grunder din Tjener på dine Vedtægter.
24 Jag hafver lust till din vittnesbörd; de äro mine rådgifvare.
Ja, dine Vidnesbyrd er min Lyst, det er dem, der giver mig Råd.
25 Min själ ligger i stoft; vederqvick mig efter ditt ord.
I Støvet ligger min Sjæl, hold mig i Live efter dit Ord!
26 Jag förtäljer mina vägar, och du bönhörer mig; lär mig dina rätter.
Mine Veje lagde jeg frem, og du bønhørte mig, dine Vedtægter lære du mig.
27 Undervisa mig dina befallningars väg, så vill jag tala om din under.
Lad mig fatte dine Befalingers Vej og grunde på dine Undere.
28 Jag grämer mig så att hjertat mig försmäktas; styrk mig efter ditt ord.
Af Kummer græder. min Sjæl, oprejs mig efter dit Ord!
29 Vänd ifrå mig den falska vägen, och unna mig din lag.
Lad Løgnens Vej være langt fra mig og skænk mig i Nåde din Lov!
30 Jag hafver utvalt sanningenes väg; dina rätter hafver jag mig föresatt.
Troskabs Vej har jeg valgt, dine Lovbud attrår jeg.
31 Jag håller mig intill din vittnesbörd; Herre, låt mig icke på skam komma.
Jeg hænger ved dine Vidnesbyrd, lad mig ikke beskæmmes, HERRE!
32 När du mitt hjerta tröstar, så löper jag dins buds väg.
Jeg vil løbe dine Buds Vej, thi du giver mit Hjerte at ånde frit.
33 Lär mig, Herre, dina rätters väg, att jag må bevara dem intill ändan.
Lær mig, HERRE, dine Vedtægters Vej, så jeg agter derpå til Enden.
34 Undervisa mig, att jag må bevara din lag, och hålla dem af allo hjerta.
Giv mig Kløgt, så jeg agter på din Lov og holder den af hele mit Hjerte.
35 För mig in på din buds stig, ty jag hafver der lust till.
Før mig ad dine Buds Sti, thi jeg har Lyst til dem.
36 Böj mitt hjerta till din vittnesbörd, och icke till girighet.
Bøj mit Hjerte til dine Vidnesbyrd og ej til uredelig Vinding.
37 Vänd bort min ögon, att de icke se efter onyttig läro; utan vederqvick mig på dinom väg.
Vend mine Øjne bort fra Tant, hold mig i Live ved dit Ord!
38 Låt din tjenare hålla din bud stadeliga för din ord, att jag må frukta dig.
Stadfæst for din Tjener dit Ord, så jeg lærer at frygte dig.
39 Vänd ifrå mig den försmädelse, som jag fruktar; ty dine rätter äro lustige.
Hold borte fra mig den Skændsel, jeg frygter, thi dine Lovbud er gode.
40 Si, jag begärar dina befallningar; vederqvick mig med dine rättfärdighet.
Se, dine Befalinger længes jeg efter, hold mig i Live ved din Retfærd!
41 Herre, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord;
Lad din Miskundhed komme over mig, HERRE, din Frelse efter dit Ord,
42 Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord.
så jeg har Svar til dem, der spotter mig, thi jeg stoler på dit Ord.
43 Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter.
Tag ikke ganske Sandheds Ord fra min Mund, thi jeg bier på dine Lovbud.
44 Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga.
Jeg vil stadig holde din Lov, ja evigt og altid;
45 Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar.
jeg vil vandre i åbent Land, thi dine Befalinger ligger mig på Sinde.
46 Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet;
Jeg vil tale om dine Vidnesbyrd for Konger uden at blues;
47 Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre;
jeg vil fryde mig over dine Bud, som jeg højlige elsker;
48 Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter.
jeg vil udrække Hænderne mod dine Bud og grunde på dine Vedtægter.
49 Tänk dinom tjenare uppå ditt ord, på hvilket du låter mig hoppas.
Kom Ordet til din Tjener i Hu, fordi du har ladet mig håbe.
50 Det är min tröst i mitt elände; ty ditt ord vederqvicker mig.
Det er min Trøst i Nød, at dit Ord har holdt mig i Live.
51 De stolte hafva deras gabberi af mig; likväl viker jag icke ifrå din lag.
De frække hånede mig såre, dog veg jeg ej fra din Lov.
52 Herre, när jag tänker, huru du af verldenes begynnelse dömt hafver, så varder jag tröstad.
Dine Lovbud fra fordum, HERRE, kom jeg i Hu og fandt Trøst.
53 Jag brinner innan, för de ogudaktiges skull, som din lag öfvergifva.
Harme greb mig over de gudløse, dem, der slipper din Lov.
54 Dine rätter äro min visa i mino huse.
Dine vedtægter blev mig til Sange i min Udlændigheds Hus.
55 Herre, jag tänker om nattena på ditt Namn, och håller din lag.
Om Natten kom jeg dit Navn i Hu, HERRE, jeg holdt din Lov.
56 Det är min skatt, att jag dina befallningar håller.
Det blev min lykkelige Lod: at agte på dine Befalinger.
57 Jag hafver sagt, Herre: Det skall mitt arf vara, att jag dina vägar håller.
Min Del er HERREN, jeg satte mig for at holde dine Ord.
58 Jag beder inför ditt ansigte af allo hjerta; var mig nådelig efter ditt ord.
Jeg bønfaldt dig af hele mit Hjerte, vær mig nådig efter dit Ord!
59 Jag betraktar mina vägar, och vänder mina fötter till din vittnesbörd.
Jeg overtænkte mine Veje og styred min Fod tilbage til dine Vidnesbyrd.
60 Jag skyndar mig, och dröjer intet, till att hålla din bud.
Jeg hasted og tøved ikke med at holde dine Bud.
61 De ogudaktigas rote beröfvar mig; men jag förgäter intet din lag.
De gudløses Snarer omgav mig, men jeg glemte ikke din Lov.
62 Om midnatt står jag upp, till att tacka dig för dina rättfärdighets rätter.
Jeg, står op ved Midnat og takker dig for dine retfærdige Lovbud.
63 Jag håller mig till alla dem som frukta dig, och dina befallningar hålla.
Jeg er Fælle med alle, der frygter dig og holder dine Befalinger.
64 Herre, jorden är full af dine godhet; lär mig dina rätter.
Jorden er fuld af din Miskundhed, HERRE, lær mig dine Vedtægter!
65 Du gör dinom tjenare godt, Herre, efter ditt ord.
Du gjorde vel mod din Tjener, HERRE, efter dit Ord.
66 Lär mig goda seder och förståndighet; ty jag tror dinom budom.
Giv mig Forstand og indsigt, thi jeg tror på dine Bud.
67 Förr än jag späkt vardt, for jag vill; men nu håller jag ditt ord.
For jeg blev ydmyget, for jeg vild, nu holder jeg dit Ord.
68 Du äst mild och god; lär mig dina rätter.
God er du og gør godt, lær mig dine Vedtægter!
69 De stolte dikta lögn öfver mig; men jag håller dina befallningar af allt hjerta.
De frække tilsøler mig med Løgn, men på dine Bud tager jeg hjerteligt Vare.
70 Deras hjerta är fett vordet, såsom flott; men jag hafver lust till din lag.
Deres Hjerte er dorskt som Fedt, jeg har min Lyst i din Lov.
71 Det är mig ljuft att du hafver späkt mig, att jag må lära dina rätter.
Det var godt, at jeg blev ydmyget, så jeg kunde lære dine Vedtægter.
72 Dins muns lag är mig täckare, än mång tusend stycke guld och silfver.
Din Munds Lov er mig mere værd end Guld og Sølv i Dynger.
73 Din hand hafver gjort och beredt mig; undervisa mig, att jag må lära din bud.
Dine Hænder skabte og dannede mig, giv mig Indsigt; så jeg kan lære dine Bud!
74 De som dig frukta, de se mig, och glädja sig; ty jag hoppas uppå din ord.
De, der frygter dig, ser mig og glædes, thi jeg bier på dit Ord.
75 Herre, jag vet att dina domar äro rätte, och du hafver troliga späkt mig.
HERRE, jeg ved, at dine Bud er retfærdige, i Trofasthed har du ydmyget mig.
76 Din nåd vare min tröst, såsom du dinom tjenare lofvat hafver.
Lad din Miskundhed være min Trøst efter dit Ord til din Tjener!
77 Låt mig vederfaras dina barmhertighet, att jag må lefva; ty jag hafver lust till din lag.
Din Barmhjertighed finde mig, at jeg må leve, thi din Lov er min Lyst.
78 Ack! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar.
Lad de frække beskæmmes, thi de gør mig skammelig Uret, jeg grunder på dine Befalinger.
79 Ack! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna din vittnesbörd.
Lad dem, der frygter dig, vende sig til mig, de, der kender dine Vidnesbyrd.
80 Mitt hjerta blifve rättsinnigt i dinom rättom, att jag icke på skam kommer.
Lad mit Hjerte være fuldkomment i dine Vedtægter, at jeg ikke skal blive til Skamme.
81 Min själ trängtar efter dina salighet; jag hoppas uppå ditt ord.
Efter din Frelse længes min Sjæl, jeg bier på dit Ord.
82 Min ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig?
Mine Øjne længes efter dit Ord og siger: "Hvornår mon du trøster mig?"
83 Ty jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke.
Thi jeg er som en Lædersæk i Røg, men dine Vedtægter glemte jeg ikke.
84 Huru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare?
Hvor langt er vel din Tjeners Liv? Når vil du dømme dem, der forfølger mig?
85 De stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag.
De frække grov mig Grave, de, som ej følger din Lov.
86 Dine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig.
Alle dine Bud er trofaste, med Løgn forfølger man mig, o hjælp mig!
87 De hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar.
De har næsten tilintetgjort mig på Jorden, men dine Befalinger slipper jeg ikke.
88 Vederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd.
Hold mig i Live efter din Miskundhed, at jeg kan holde din Munds Vidnesbyrd.
89 Herre, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är.
HERRE, dit Ord er evigt, står fast i Himlen.
90 Din sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes.
Din Trofasthed varer fra Slægt til Slægt, du grundfæsted Jorden, og den står fast.
91 Det blifver dagliga efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig.
Dine Lovbud står fast, de holder dine Tjenere oppe.
92 Om din lag icke hade min tröst varit, så vore jag förgången i mitt elände.
Havde din Lov ej været min Lyst, da var jeg omkommet i min Elende.
93 Jag vill aldrig förgäta dina befallningar; ty du vederqvicker mig med dem.
Aldrig i Evighed glemmer jeg dine Befalinger, thi ved dem holdt du mig i Live.
94 Jag är din, hjelp mig; ty jag söker dina befallningar.
Din er jeg, frels mig, thi dine Befalinger ligger mig på Sinde.
95 De ogudaktige vakta uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå din vittnesbörd,
De gudløse lurer på at lægge mig øde, dine Vidnesbyrd mærker jeg mig.
96 Jag hafver på all ting en ända sett; men ditt bud är varaktigt.
For alting så jeg en Grænse, men såre vidt rækker dit Bud.
97 Huru hafver jag din lag så kär; dageliga talar jag derom.
Hvor elsker jeg dog din Lov! Hele Dagen grunder jeg på den.
98 Du gör mig med ditt bud visare, än mina fiender äro; ty det är evinnerliga min skatt.
Dit Bud har gjort mig visere end mine Fjender, thi det er for stedse mit.
99 Jag är lärdare, än alle mine lärare; ty din vittnesbörd äro mitt tal.
Jeg er klogere end alle mine Lærere, thi jeg grunder på dine Vidnesbyrd.
100 Jag är förståndigare, än de gamle; ty jag håller dina befallningar.
Jeg har mere Forstand end de gamle; jeg agter på dine Bud.
101 Jag förtager minom fotom alla onda vägar, att jag må hålla din ord.
Jeg holder min Fod fra hver Vej, som er ond, at jeg kan holde dit Ord.
102 Jag viker icke ifrå dina rätter; ty du lärer mig.
Fra dine Lovbud veg jeg ikke, thi du underviste mig.
103 Din ord äro minom mun sötare än hannog.
Hvor sødt er dit Ord for min Gane, sødere end Honning for min Mund.
104 Ditt ord gör mig förståndigan; derföre hatar jag alla falska vägar.
Ved dine Befalinger fik jeg Forstand, så jeg hader al Løgnens Vej.
105 Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på minom vägom.
Dit Ord er en Lygte for min Fod, et Lys på min Sti.
106 Jag svär, och vill hållat, att jag dina rättfärdighets rätter hålla vill.
Jeg svor en Ed og holdt den: at følge dine retfærdige Lovbud.
107 Jag är svårliga plågad; Herre, vederqvick mig efter ditt ord.
Jeg er såre ydmyget, HERRE, hold mig i Live efter dit Ord!
108 Låt dig behaga, Herre, mins muns välviljoga offer, och lär mig dina rätter.
Lad min Munds frivillige Ofre behage dig, HERRE, og lær mig dine Lovbud!
109 Jag bär mina själ i mina händer alltid, och jag förgäter icke din lag.
Altid går jeg med Livet i Hænderne, men jeg glemte ikke din Lov.
110 De ogudaktige sätta mig snaror; men jag far icke vill ifrå dina befallningar.
De gudløse lægger Snarer for mig, men fra dine Befalinger for jeg ej vild.
111 Din vittnesbörd äro mitt eviga arf; ty de äro mins hjertas fröjd.
Dine Vidnesbyrd fik jeg til evigt Eje, thi de er mit Hjertes Glæde.
112 Jag böjer mitt hjerta till att göra efter dina rätter alltid och evinnerliga.
Jeg bøjed mit Hjerte til at holde dine Vedtægter for evigt til Enden.
113 Jag hatar de ostadiga andar, och älskar din lag.
Jeg hader tvesindet Mand, men jeg elsker din Lov.
114 Du äst mitt beskärm och sköld; jag hoppas uppå ditt ord.
Mit Skjul og mit Skjold er du, jeg bier på dit Ord.
115 Viker ifrå mig, I onde; jag vill hålla min Guds bud.
Vig fra mig, I, som gør ondt, jeg vil holde min Guds Bud.
116 Uppehåll mig igenom ditt ord, att jag må lefva; och låt mig icke på skam komma med mitt hopp.
Støt mig efter dit Ord, at jeg må leve, lad mig ikke beskæmmes i mit Håb!
117 Stärk mig, att jag må blifva salig; så vill jag alltid lust hafva till dina rätter.
Hold mig oppe, at jeg må frelses og altid have min Lyst i dine Vedtægter!
118 Du förtrampar alla dem som villa gå om dina rätter; ty deras bedrägeri är alltsammans lögn.
Du forkaster alle, der farer vild fra dine Vedtægter, thi de higer efter Løgn.
119 Du bortkastar alla ogudaktiga på jordene som slagg; derföre älskar jag din vittnesbörd.
For Slagger regner du alle Jordens gudløse, derfor elsker jeg dine Vidnesbyrd.
120 Jag fruktar mig för dig, så att mitt kött skälfver; och förskräcker mig for dina rätter.
Af Rædsel for dig gyser mit Kød, og jeg frygter for dine Lovbud.
121 Jag aktar uppå rätt och rättfärdighet; öfvergif mig icke dem som mig öfvervåld göra vilja.
Ret og Skel har jeg gjort, giv mig ikke hen til dem, der trænger mig!
122 Beskärma du din tjenare, och tröst honom, att de stolte icke göra mig öfvervåld.
Gå i Borgen for din Tjener, lad ikke de frække trænge mig!
123 Mina ögon trängta efter dina salighet, och efter dine rättfärdighets ord.
Mine Øjne vansmægter efter din Frelse og efter dit Retfærds Ord.
124 Handla med dinom tjenare efter dina nåd; och lär mig dina rätter.
Gør med din Tjener efter din Miskundhed og lær mig dine Vedtægter!
125 Jag är din tjenare; undervisa mig, att jag må känna din vittnesbörd.
Jeg er din Tjener, giv mig Indsigt, at jeg må kende dine Vidnesbyrd!
126 Det är tid, att Herren gör der något till; de hafva omintetgjort din lag.
Det er Tid for HERREN at gribe ind, de har krænket din Lov.
127 Derföre älskar jag din bud, öfver guld och öfver fint guld.
Derfor elsker jeg dine Bud fremfor Guld og Skatte.
128 Derföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar allan falskan väg.
Derfor følger jeg oprigtigt alle dine Befalinger og hader hver Løgnens Sti.
129 Underliga äro din vittnesbörd, derföre håller dem min själ.
Underfulde er dine Vidnesbyrd, derfor agted min Sjæl på dem.
130 När ditt ord uppenbaradt varder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga visa.
Tydes dine Ord, så bringer de Lys, de giver enfoldige Indsigt.
131 Jag öppnar min mun, och begärar din bud; ty mig längtar efter dem.
Jeg åbned begærligt min Mund, thi min Attrå stod til dine Bud.
132 Vänd dig till mig, och var mig nådelig, såsom du plägar göra dem som ditt Namn älska.
Vend dig til mig og vær mig nådig, som Ret er for dem, der elsker dit Navn!
133 Låt min gång viss vara i dino orde, och låt ingen orätt öfver mig råda.
Lad ved dit Ord mine Skridt blive faste og ingen Uret få Magten over mig!
134 Förlös mig ifrå menniskors orätt; så vill jag hålla dina befallningar.
Udløs mig fra Menneskers Vold, at jeg må holde dine Befalinger!
135 Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare, och lär mig dina rätter.
Lad dit Ansigt lyse over din Tjener og lær mig dine Vedtægter!
136 Mine ögon flyta med vatten, att man icke håller din lag.
Vand i Strømme græder mine Øjne, fordi man ej holder din Lov.
137 Herre, du äst rättfärdig, och rätt är ditt ord.
Du er retfærdig, HERRE, og retvise er dine Lovbud.
138 Du hafver dina rättfärdighets vittnesbörd, och sanningena hårdeliga budit.
Du slog dine Vidnesbyrd fast ved Retfærd og Troskab så såre.
139 Jag hafver när harmats till döds, att mine ovänner hafva din ord förgätit.
Min Nidkærhed har fortæret mig, thi mine Fjender har glemt dine Ord.
140 Ditt ord är väl bepröfvadt, och din tjenare hafver det kärt.
Dit Ord er fuldkommen rent, din Tjener elsker det.
141 Jag är ringa och föraktad; men jag förgäter icke dina befallningar.
Ringe og ussel er jeg, men dine Befalinger glemte jeg ikke.
142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
Din Retfærd er Ret for evigt, din Lov er Sandhed.
143 Ångest och nöd hafva drabbat uppå mig; men jag hafver lust till din bud.
Trængsel og Angst har ramt mig, men dine Bud er min Lyst.
144 Dins vittnesbörds rättfärdighet är evig; undervisa mig, så lefver jag.
Dine Vidnesbyrd er Ret for evigt, giv mig indsigt, at jeg må leve!
145 Jag ropar af allo hjerta, bönhör mig, Herre, att jag må hålla dina rätter.
Jeg råber af hele mit Hjerte, svar mig, HERRE, jeg agter på dine Vedtægter.
146 Jag ropar till dig, hjelp mig, att jag må hålla din vittnesbörd.
Jeg råber til dig, o frels mig, at jeg kan holde dine Vidnesbyrd!
147 Jag kommer bittida, och ropar; uppå ditt ord hoppas jag.
Årle råber jeg til dig om Hjælp, og bier på dine Ord.
148 Jag vakar bittida upp, att jag må handla om din ord.
Før Nattevagtstimerne våger mine Øjne for at grunde på dit Ord.
149 Hör mina röst efter dina nåde: Herre, vederqvick mig efter dina rätter.
Hør mig efter din Miskundhed, HERRE, hold mig i Live efter dit Lovbud!
150 Mine arge förföljare vilja till mig, och äro långt ifrå din lag.
De, der skændigt forfølger mig, er mig nær, men de er langt fra din Lov.
151 Herre, du äst hardt när, och din bud äro alltsamman sanning.
Nær er du, o HERRE, og alle dine Bud er Sandhed.
152 Men jag vet det långt tillförene, att du din vittnesbörd evinnerliga grundat hafver.
For længst vandt jeg Indsigt af dine Vidnesbyrd, thi du har grundfæstet dem for evigt.
153 Se uppå mitt elände, och fräls mig; hjelp mig ut; förty jag förgäter icke din lag.
Se min Elende og fri mig, thi jeg glemte ikke din Lov.
154 Uträtta min sak, och förlossa mig; vederqvick mig igenom ditt ord.
Før min Sag og udløs mig, hold mig i Live efter dit Ord!
155 Saligheten är långt ifrå de ogudaktiga; ty de akta intet dina rätter.
Frelsen er langt fra de gudløse, thi dine Vedtægter ligger dem ikke, på Sinde.
156 Herre, din barmhertighet är stor; vederqvick mig efter dina rätter.
Din Barmhjertighed er stor, o HERRE, hold mig i Live efter dine Lovbud!
157 Mine förföljare och ovänner äro månge; men jag viker icke ifrå din vittnesbörd.
Mange forfølger mig og er mig fjendske, fra dine Vidnesbyrd veg jeg ikke.
158 Jag ser de föraktare, och det gör mig ondt, att de icke hålla din ord.
Jeg væmmes ved Synet af troløse, der ikke holder dit Ord.
159 Si, jag älskar dina befallningar; Herre, vederqvick mig efter din nåd.
Se til mig, thi jeg elsker dine Befalinger, HERRE, hold mig i Live efter din Miskundhed!
160 Ditt ord hafver af begynnelsen varit sanning; alle dine rättfärdighets rätter vara evinnerliga.
Summen af dit Ord er Sandhed, og alt dit retfærdige Lovbud varer evigt.
161 Förstarna förfölja mig utan sak, och mitt hjerta fruktar sig för din ord.
Fyrster forfulgte mig uden Grund, men mit Hjerte frygted dine Ord.
162 Jag gläder mig öfver din ord, såsom en den stort byte får.
Jeg glæder mig over dit Ord som en, der har gjort et vældigt Bytte.
163 Lögnene är jag hätsk, och stygges dervid, men din lag hafver jag kär.
Jeg hader og afskyr Løgn, din Lov har jeg derimod kær.
164 Jag lofvar dig sju resor om dagen, för dine rättfärdighets rätters skull.
Jeg priser dig syv Gange daglig for dine retfærdige Lovbud.
165 Stor frid hafva de som din lag älska, och de skola icke stappla.
Megen Fred har de, der elsker din Lov, og intet bliver til Anstød for dem.
166 Herre, jag väntar efter din salighet, och gör efter din bud.
Jeg håber på din Frelse, HERRE, og jeg har holdt dine Bud.
167 Min själ håller din vittnesbörd, och hafver dem mycket kär.
Min Sjæl har holdt dine Vidnesbyrd, jeg har dem såre kære.
168 Jag håller dina befallningar, och dina vittnesbörder; ty alle mine vägar äro för dig.
Jeg holder dine Befalinger og Vidnesbyrd, thi du kender alle mine Veje.
169 Herre, låt min klagan för dig komma; undervisa mig efter ditt ord.
Lad min Klage nå frem for dit Åsyn, HERRE, giv mig Indsigt efter dit Ord!
170 Låt mina bön komma för dig; fräls mig efter ditt ord.
Lad min Bøn komme frem for dit Åsyn, frels mig efter dit Ord!
171 Mine läppar skola lofva, när du lärer mig dina rätter.
Mine Læber skal synge din Pris, thi du lærer mig dine Vedtægter.
172 Min tunga skall tala om ditt ord; ty all din bud äro rätt.
Min Tunge skal synge om dit Ord, thi alle dine Bud er Retfærd.
173 Låt dina hand vara mig biståndiga; ty jag hafver utkorat dina befallningar.
Lad din Hånd være mig til Hjælp, thi jeg valgte dine Befalinger.
174 Herre, jag längtar efter din salighet, och hafver lust till din lag.
Jeg længes efter din Frelse, HERRE, og din Lov er min Lyst.
175 Låt mina själ lefva, att hon må lofva dig, och dine rätter hjelpa mig.
Gid min Sjæl må leve, at den kan prise dig, og lad dine Lovbud være min Hjælp!
176 Jag är såsom ett villfarande och borttappadt får; sök din tjenare, ty jag förgäter icke din bud.
Farer jeg vild som det tabte Får, så opsøg din Tjener, thi jeg glemte ikke dine Bud.
