Psaltaren 119
1 Salige äro de som utan vank lefva, de som i Herrans lag vandra.
Salige ere de fuldkomne i Vandel, de, som vandre i Herrens Lov.
2 Salige äro de som hans vittnesbörd hålla; de som af allo hjerta söka honom.
Salige ere de, som bevare hans Vidnesbyrd, de, som søge ham af ganske Hjerte;
3 Ty de som på hans vägom vandra, de göra intet ondt.
og de, som ikke øve Uretfærdighed, men vandre paa hans Veje.
4 Du hafver budit, att hålla dina befallningar fliteliga.
Du har givet dine Bud, for at de nøje skulle holdes.
5 O! att mitt lif hölle dina rätter med fullt allvar.
Gid mine Veje maatte stadfæstes, at jeg kan holde dine Skikke;
6 När jag skådar uppå all din bud, så kommer jag icke på skam.
da skal jeg ikke beskæmmes, naar jeg ser hen til alle dine Bud.
7 Jag tackar dig af rätt hjerta, att du lärer mig dina rättfärdighets rätter.
Jeg vil prise dig af et oprigtigt Hjerte, naar jeg lærer din Retfærdigheds Domme at kende.
8 Dina rätter vill jag hålla; öfvergif mig dock aldrig.
Jeg vil holde dine Skikke, forlad mig ikke aldeles.
9 Huru skall en yngling sin väg ostraffeliga gå? När han håller sig efter din ord.
Hvormed skal en ung holde sin Sti ren? Derved at han holder sig efter dit Ord.
10 Jag söker dig af allo hjerta; Låt mig icke fela om din bud.
Jeg søgte dig af mit ganske Hjerte, lad mig ikke fare vild fra dine Bud!
11 Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det jag icke skall synda emot dig.
Jeg gemte dit Ord i mit Hjerte, paa det jeg ikke skulde synde imod dig.
12 Lofvad vare du, Herre; lär mig dina rätter.
Lovet være du, Herre! lær mig dine Skikke.
13 Jag vill med mina läppar förtälja alla dins muns rätter.
Jeg forkyndte med mine Læber alle din Munds retfærdige Domme.
14 Jag fröjdar mig af dins vittnesbörds väg, såsom af allahanda rikedomar.
Jeg glædede mig ved dine Vidnesbyrds Vej som over alle Skatte.
15 Jag talar det du befallt hafver, och ser på dina vägar.
Jeg vil grunde paa dine Befalinger og se til dine Stier.
16 Jag hafver lust till dina rätter, och förgäter icke din ord.
Jeg finder min Lyst i dine Skikke, jeg vir ikke glemme dit Ord.
17 Gör väl med din tjenare, att jag må lefva och hålla din ord.
Gør vel imod din Tjener, at jeg maa leve, og jeg vil holde dit Ord.
18 Öppna mig ögonen, att jag må se under i din lag.
Aabn mine Øjne, at jeg maa se de underfulde Ting i din Lov.
19 Jag är en gäst på jordene; fördölj icke din bud för mig.
Jeg er fremmed paa Jorden, skjul ikke dine Bud for mig!
20 Min själ är all sönderkrossad för trängtans skull, efter dina rätter alltid.
Min Sjæl er knust, saa at jeg længes efter dine Domme alle Tider.
21 Du näpser de stolta; förbannade äro de som vika ifrå din bud.
Du skældte paa de hovmodige, de bleve forbandede, de, som fore vild fra dine Bud.
22 Vänd ifrå mig försmädelse och föraktelse; ty jag håller din vittnesbörd.
Vælt Forhaanelse og Foragt fra mig; thi jeg har bevaret dine Vidnesbyrd.
23 Sitta ock Förstarna och tala emot mig; men din tjenare talar om dina rätter.
Endog Fyrster have sat sig ned og holdt Raad imod mig; men din Tjener grunder paa dine Skikke.
24 Jag hafver lust till din vittnesbörd; de äro mine rådgifvare.
Jeg finder min Lyst i dine Vidnesbyrd, de ere mit Raads Mænd.
25 Min själ ligger i stoft; vederqvick mig efter ditt ord.
Min Sjæl hænger ved Støvet; hold mig i Live efter dit Ord!
26 Jag förtäljer mina vägar, och du bönhörer mig; lär mig dina rätter.
Jeg opregnede mine Veje, og du bønhørte mig; lær mig dine Skikke!
27 Undervisa mig dina befallningars väg, så vill jag tala om din under.
Lad mig forstaa dine Befalingers Vej, og jeg vil grunde paa dine underfulde Gerninger.
28 Jag grämer mig så att hjertat mig försmäktas; styrk mig efter ditt ord.
Min Sjæl svinder hen af Bedrøvelse; oprejs mig efter dit Ord!
29 Vänd ifrå mig den falska vägen, och unna mig din lag.
Vend Løgnens Vej fra mig, og skænk mig Naade i din Lov!
30 Jag hafver utvalt sanningenes väg; dina rätter hafver jag mig föresatt.
Jeg udvalgte Trofastheds Vej; jeg satte dine Domme for mig.
31 Jag håller mig intill din vittnesbörd; Herre, låt mig icke på skam komma.
Jeg hang ved dine Vidnesbyrd; Herre! lad mig ikke beskæmmes.
32 När du mitt hjerta tröstar, så löper jag dins buds väg.
Jeg vil løbe dine Buds Vej; thi du giver mit Hjerte at aande frit.
33 Lär mig, Herre, dina rätters väg, att jag må bevara dem intill ändan.
Lær mig, Herre! dine Skikkes Vej, og jeg vil bevare den indtil Enden.
34 Undervisa mig, att jag må bevara din lag, och hålla dem af allo hjerta.
Undervis mig, at jeg maa bevare din Lov og holde den af ganske Hjerte.
35 För mig in på din buds stig, ty jag hafver der lust till.
Led mig frem ad dine Buds Sti; thi til den har jeg Lyst;
36 Böj mitt hjerta till din vittnesbörd, och icke till girighet.
Bøj mit Hjerte til dine Vidnesbyrd og ikke til ulovlig Vinding.
37 Vänd bort min ögon, att de icke se efter onyttig läro; utan vederqvick mig på dinom väg.
Bortvend mine Øjne, at de ikke se til Forfængelighed; hold mig i Live paa din Vej!
38 Låt din tjenare hålla din bud stadeliga för din ord, att jag må frukta dig.
Opfyld for din Tjener dit Ord, som er knyttet til Frygt for dig.
39 Vänd ifrå mig den försmädelse, som jag fruktar; ty dine rätter äro lustige.
Bortvend min Forsmædelse, som jeg frygtede for; thi dine Domme ere gode.
40 Si, jag begärar dina befallningar; vederqvick mig med dine rättfärdighet.
Se, jeg har Længsel efter dine Befalinger; hold mig i Live ved din Retfærdighed!
41 Herre, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord;
Lad din Miskundhed, o Herre! komme over mig, din Frelse, efter dit Ord.
42 Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord.
Og jeg vil svare den, som forhaaner mig, et Ord; thi jeg har sat min Lid til dit Ord.
43 Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter.
Og tag ikke Sandheds Ord aldeles fra min Mund; thi jeg har ventet paa dine Domme.
44 Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga.
Og jeg vil stedse holde din Lov, evindelig og altid.
45 Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar.
Og lad mig vandre i det fri; thi jeg har søgt dine Befalinger.
46 Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet;
Og jeg vil tale om dine Vidnesbyrd for Konger og skal ikke beskæmmes.
47 Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre;
Og jeg vil søge min Lyst i dine Bud, hvilke jeg elsker.
48 Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter.
Og jeg vil opløfte mine Hænder til dine Bud, hvilke jeg elsker, og grunde paa dine Skikke.
49 Tänk dinom tjenare uppå ditt ord, på hvilket du låter mig hoppas.
Kom Ordet til din Tjener i Hu, efterdi du lod mig haabe.
50 Det är min tröst i mitt elände; ty ditt ord vederqvicker mig.
Dette er min Trøst i min Elendighed; thi dit Ord har holdt mig i Live.
51 De stolte hafva deras gabberi af mig; likväl viker jag icke ifrå din lag.
De hovmodige have spottet mig saa saare, jeg bøjede ikke af fra din Lov.
52 Herre, när jag tänker, huru du af verldenes begynnelse dömt hafver, så varder jag tröstad.
Herre! dine Domme af Evighed kom jeg i Hu og blev trøstet.
53 Jag brinner innan, för de ogudaktiges skull, som din lag öfvergifva.
Der betog mig en heftig Harme over de ugudelige, som forlade din Lov.
54 Dine rätter äro min visa i mino huse.
Dine Bud have været mine Sange i min Udlændigheds Hus.
55 Herre, jag tänker om nattena på ditt Namn, och håller din lag.
Om Natten kom jeg dit Navn i Hu, o Herre! og holdt din Lov.
56 Det är min skatt, att jag dina befallningar håller.
Dette skete mig; thi dine Befalinger har jeg holdt.
57 Jag hafver sagt, Herre: Det skall mitt arf vara, att jag dina vägar håller.
Jeg sagde: Herren er min Del, jeg vil holde dine Ord.
58 Jag beder inför ditt ansigte af allo hjerta; var mig nådelig efter ditt ord.
Jeg bad ydmygt for dit Ansigt af ganske Hjerte: Vær mig naadig efter dit Ord!
59 Jag betraktar mina vägar, och vänder mina fötter till din vittnesbörd.
Jeg betænkte mine Veje, og jeg vil vende mine Fødder tilbage til dine Vidnesbyrd.
60 Jag skyndar mig, och dröjer intet, till att hålla din bud.
Jeg hastede og tøvede ikke med at holde dine Bud.
61 De ogudaktigas rote beröfvar mig; men jag förgäter intet din lag.
De ugudeliges Garn omspændte mig; din Lov glemte jeg ikke.
62 Om midnatt står jag upp, till att tacka dig för dina rättfärdighets rätter.
Midt om Natten staar jeg op, at prise dig for din Retfærdigheds Domme.
63 Jag håller mig till alla dem som frukta dig, och dina befallningar hålla.
Jeg har Samkvem med alle dem, som frygte dig, og med dem, som holde dine Befalinger.
64 Herre, jorden är full af dine godhet; lär mig dina rätter.
Jorden er fuld af din Miskundhed, Herre! lær mig dine Skikke.
65 Du gör dinom tjenare godt, Herre, efter ditt ord.
Du gjorde vel imod din Tjener, Herre! efter dit Ord.
66 Lär mig goda seder och förståndighet; ty jag tror dinom budom.
Lær mig at faa god Sans og Forstand; thi jeg tror paa dine Bud.
67 Förr än jag späkt vardt, for jag vill; men nu håller jag ditt ord.
Før jeg blev ydmyget, for jeg vild, men nu holder jeg dit Ord.
68 Du äst mild och god; lär mig dina rätter.
Du er god og gør godt; lær mig dine Skikke!
69 De stolte dikta lögn öfver mig; men jag håller dina befallningar af allt hjerta.
De hovmodige have opspundet Løgn imod mig; men jeg vil holde dine Befalinger af ganske Hjerte.
70 Deras hjerta är fett vordet, såsom flott; men jag hafver lust till din lag.
Deres Hjerte er følesløst som Fedt; men jeg forlyster mig ved din Lov.
71 Det är mig ljuft att du hafver späkt mig, att jag må lära dina rätter.
Det var mig godt, at jeg blev ydmyget, at jeg kunde lære dine Skikke.
72 Dins muns lag är mig täckare, än mång tusend stycke guld och silfver.
Din Munds Lov er mig bedre end tusinde Stykker Guld og Sølv.
73 Din hand hafver gjort och beredt mig; undervisa mig, att jag må lära din bud.
Dine Hænder have skabt mig og beredt mig; giv mig Forstand, at jeg kan lære at kende dine Bud.
74 De som dig frukta, de se mig, och glädja sig; ty jag hoppas uppå din ord.
De, som frygte dig, skulle se mig og glæde sig; thi jeg haaber paa dit Ord.
75 Herre, jag vet att dina domar äro rätte, och du hafver troliga späkt mig.
Herre! jeg ved, at dine Domme ere Retfærdighed, og at du af Trofasthed ydmygede mig.
76 Din nåd vare min tröst, såsom du dinom tjenare lofvat hafver.
Lad dog din Miskundhed være mig til Trøst efter dit Ord til din Tjener.
77 Låt mig vederfaras dina barmhertighet, att jag må lefva; ty jag hafver lust till din lag.
Lad din Barmhjertighed komme over mig, at jeg maa leve; thi din Lov er min Lyst.
78 Ack! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar.
Lad de hovmodige beskæmmes, thi uden Skel have de forurettet mig; men jeg vil grunde paa dine Befalinger.
79 Ack! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna din vittnesbörd.
Lad dem vende tilbage til mig, som frygte dig, og som kende dine Vidnesbyrd.
80 Mitt hjerta blifve rättsinnigt i dinom rättom, att jag icke på skam kommer.
Lad mit Hjerte være fuldkomment efter dine Skikke, at jeg ikke skal beskæmmes.
81 Min själ trängtar efter dina salighet; jag hoppas uppå ditt ord.
Min Sjæl forsmægter af Længsel efter din Frelse; jeg haaber paa dit Ord.
82 Min ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig?
Mine Øjne forsmægtede af Længsel efter dit Ord, idet jeg sagde: Naar vil du trøste mig?
83 Ty jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke.
Thi jeg var ligesom en Læderflaske i Røg; dine Skikke glemte jeg ikke.
84 Huru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare?
Hvor mange ere vel din Tjeners Dage? naar vil du holde Dom over dem, som forfølge mig?
85 De stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag.
De hovmodige grove Grave for mig, og de skikke sig ikke efter din Lov.
86 Dine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig.
Alle dine Bud ere Trofasthed; uden Grund forfølger man mig; hjælp mig!
87 De hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar.
De havde paa et lidet nær ødelagt mig i Landet; men jeg forlod ikke dine Befalinger.
88 Vederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd.
Hold mig i Live efter din Miskundhed, saa vil jeg bevare din Munds Vidnesbyrd.
89 Herre, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är.
Herre! dit Ord bestaar evindelig i Himlene.
90 Din sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes.
Din Trofasthed varer fra Slægt til Slægt; du befæstede Jorden, og den stod fast.
91 Det blifver dagliga efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig.
De bestaa endnu denne Dag efter dine Domme; thi de ere alle dine Tjenere.
92 Om din lag icke hade min tröst varit, så vore jag förgången i mitt elände.
Dersom ikke din Lov havde været min Lyst, da var jeg omkommen udi min Elendighed.
93 Jag vill aldrig förgäta dina befallningar; ty du vederqvicker mig med dem.
Jeg skal i Evighed ikke forglemme dine Befalinger; thi ved dem holdt du mig i Live.
94 Jag är din, hjelp mig; ty jag söker dina befallningar.
Din er jeg; frels mig; thi jeg søger efter dine Befalinger.
95 De ogudaktige vakta uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå din vittnesbörd,
De ugudelige biede paa mig for at lægge mig øde; jeg vil give Agt paa dine Vidnesbyrd.
96 Jag hafver på all ting en ända sett; men ditt bud är varaktigt.
Jeg har set Ende paa al Fuldkommenhed; men dit Bud strækker sig saare vidt.
97 Huru hafver jag din lag så kär; dageliga talar jag derom.
Hvor kær har jeg din Lov! den er min Tanke den ganske Dag.
98 Du gör mig med ditt bud visare, än mina fiender äro; ty det är evinnerliga min skatt.
Dine Bud gøre mig visere end mine Fjender; thi de ere for mig evindelig.
99 Jag är lärdare, än alle mine lärare; ty din vittnesbörd äro mitt tal.
Jeg blev klogere end alle mine Lærere; thi dine Vidnesbyrd ere min Tanke.
100 Jag är förståndigare, än de gamle; ty jag håller dina befallningar.
Jeg er bleven forstandigere end de gamle; thi jeg har bevaret dine Befalinger.
101 Jag förtager minom fotom alla onda vägar, att jag må hålla din ord.
Jeg holdt mine Fødder tilbage fra al Ondskabens Sti, at jeg kunde holde dit Ord.
102 Jag viker icke ifrå dina rätter; ty du lärer mig.
Jeg afveg ikke fra dine Domme; thi du har lært mig det.
103 Din ord äro minom mun sötare än hannog.
Hvor vare dine Ord søde for min Gane, mere end Honning for min Mund.
104 Ditt ord gör mig förståndigan; derföre hatar jag alla falska vägar.
Jeg er bleven forstandig af dine Befalinger; derfor hader jeg al Løgnens Sti.
105 Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på minom vägom.
Dit Ord er en Lygte for min Fod og et Lys paa min Sti.
106 Jag svär, och vill hållat, att jag dina rättfärdighets rätter hålla vill.
Jeg har svoret og holdt det, at jeg vilde bevare din Retfærdigheds Domme.
107 Jag är svårliga plågad; Herre, vederqvick mig efter ditt ord.
Jeg er saare plaget; Herre! hold mig i Live efter dit Ord.
108 Låt dig behaga, Herre, mins muns välviljoga offer, och lär mig dina rätter.
Lad min Munds frivillige Ofre behage dig, Herre! og lær mig dine Domme.
109 Jag bär mina själ i mina händer alltid, och jag förgäter icke din lag.
Jeg gaar altid med Livet i Hænderne; dog har jeg ikke glemt din Lov.
110 De ogudaktige sätta mig snaror; men jag far icke vill ifrå dina befallningar.
De ugudelige lagde Snarer for mig; dog for jeg ikke vild fra dine Befalinger.
111 Din vittnesbörd äro mitt eviga arf; ty de äro mins hjertas fröjd.
Jeg fik dine Vidnesbyrd til Arv evindelig; thi de ere mit Hjertes Glæde.
112 Jag böjer mitt hjerta till att göra efter dina rätter alltid och evinnerliga.
Jeg bøjede mit Hjerte til at gøre efter dine Skikke evindelig indtil Enden.
113 Jag hatar de ostadiga andar, och älskar din lag.
De tvesindede hader jeg; men din Lov elsker jeg.
114 Du äst mitt beskärm och sköld; jag hoppas uppå ditt ord.
Du er mit Skjul og mit Skjold; jeg haaber paa dit Ord.
115 Viker ifrå mig, I onde; jag vill hålla min Guds bud.
Viger fra mig, I onde! og jeg vil bevare min Guds Bud.
116 Uppehåll mig igenom ditt ord, att jag må lefva; och låt mig icke på skam komma med mitt hopp.
Ophold mig efter dit Ord, at jeg maa leve, og lad mig ikke blive til Skamme med mit Haab!
117 Stärk mig, att jag må blifva salig; så vill jag alltid lust hafva till dina rätter.
Styrk mig, at jeg maa blive frelst, og jeg vil altid se hen til dine Skikke.
118 Du förtrampar alla dem som villa gå om dina rätter; ty deras bedrägeri är alltsammans lögn.
Du forkaster alle dem, som fare vild fra dine Skikke; thi deres Svig er Løgn.
119 Du bortkastar alla ogudaktiga på jordene som slagg; derföre älskar jag din vittnesbörd.
Du lod alle de ugudelige paa Jorden svinde bort som Skum; derfor elsker jeg dine Vidnesbyrd.
120 Jag fruktar mig för dig, så att mitt kött skälfver; och förskräcker mig for dina rätter.
Af Frygt for dig gyste min Krop, og jeg frygtede for dine Domme.
121 Jag aktar uppå rätt och rättfärdighet; öfvergif mig icke dem som mig öfvervåld göra vilja.
Jeg gjorde Ret og Retfærdighed; du vil ikke overgive mig til dem, som gøre mig Vold!
122 Beskärma du din tjenare, och tröst honom, att de stolte icke göra mig öfvervåld.
Vær Borgen for din Tjener, ham til Bedste; lad de hovmodige ikke gøre mig Vold.
123 Mina ögon trängta efter dina salighet, och efter dine rättfärdighets ord.
Mine Øjne forsmægte af Længsel efter din Frelse og efter din Retfærdigheds Ord.
124 Handla med dinom tjenare efter dina nåd; och lär mig dina rätter.
Gør med din Tjener efter din Miskundhed, og lær mig dine Skikke!
125 Jag är din tjenare; undervisa mig, att jag må känna din vittnesbörd.
Jeg er din Tjener; undervis mig, at jeg maa kende dine Vidnesbyrd.
126 Det är tid, att Herren gör der något till; de hafva omintetgjort din lag.
Det er Tid, at Herren gør noget; de have brudt din Lov.
127 Derföre älskar jag din bud, öfver guld och öfver fint guld.
Derfor elsker jeg dine Bud mere end Guld og mere end fint Guld.
128 Derföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar allan falskan väg.
Derfor holder jeg alle dine Befalinger om alle Ting for at være rette; jeg hader al Løgnens Vej.
129 Underliga äro din vittnesbörd, derföre håller dem min själ.
Dine Vidnesbyrd ere underfulde; derfor bevarer min Sjæl dem.
130 När ditt ord uppenbaradt varder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga visa.
Dine Ords Aabenbaring spreder Lys og gør de enfoldige forstandige.
131 Jag öppnar min mun, och begärar din bud; ty mig längtar efter dem.
Jeg oplod min Mund og higede; thi jeg havde Længsel efter dine Bud.
132 Vänd dig till mig, och var mig nådelig, såsom du plägar göra dem som ditt Namn älska.
Vend dig til mig, og vær mig naadig efter din Vis imod dem, der elske dit Navn.
133 Låt min gång viss vara i dino orde, och låt ingen orätt öfver mig råda.
Befæst mine Trin ved dit Ord, og lad ingen Uret herske over mig!
134 Förlös mig ifrå menniskors orätt; så vill jag hålla dina befallningar.
Udløs mig af Menneskers Vold, saa vil jeg holde dine Befalinger.
135 Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare, och lär mig dina rätter.
Lad dit Ansigt lyse over din Tjener, og lær mig dine Skikke!
136 Mine ögon flyta med vatten, att man icke håller din lag.
Der nedflød Vandstrømme af mine Øjne, fordi man ikke holdt din Lov.
137 Herre, du äst rättfärdig, och rätt är ditt ord.
Du er retfærdig, Herre! og dine Domme ere retvise.
138 Du hafver dina rättfärdighets vittnesbörd, och sanningena hårdeliga budit.
Du har sat dine Vidnesbyrd som Retfærdighed og Trofasthed overmaade.
139 Jag hafver när harmats till döds, att mine ovänner hafva din ord förgätit.
Min Nidkærhed har lagt mig øde; thi mine Modstandere have glemt dine Ord.
140 Ditt ord är väl bepröfvadt, och din tjenare hafver det kärt.
Dit Ord er saare lutret, og din Tjener elsker det.
141 Jag är ringa och föraktad; men jag förgäter icke dina befallningar.
Jeg er liden og foragtet; men jeg glemmer ikke dine Befalinger.
142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
Din Retfærdighed er Ret evindelig, og din Lov er Sandhed.
143 Ångest och nöd hafva drabbat uppå mig; men jag hafver lust till din bud.
Angest og Trængsel ramte mig; dine Bud ere min Lyst.
144 Dins vittnesbörds rättfärdighet är evig; undervisa mig, så lefver jag.
Dine Vidnesbyrd ere Ret evindelig; undervis mig, saa lever jeg.
145 Jag ropar af allo hjerta, bönhör mig, Herre, att jag må hålla dina rätter.
Jeg har raabt af ganske Hjerte; bønhør mig, Herre! jeg vil bevare dine Skikke.
146 Jag ropar till dig, hjelp mig, att jag må hålla din vittnesbörd.
Jeg har raabt til dig; frels mig, og jeg vil holde fast ved dine Vidnesbyrd.
147 Jag kommer bittida, och ropar; uppå ditt ord hoppas jag.
Jeg kom aarle i Daggry og raabte; jeg har haabet paa dit Ord.
148 Jag vakar bittida upp, att jag må handla om din ord.
Mine Øjne vare vaagne før Nattevagterne for at grunde paa dit Ord.
149 Hör mina röst efter dina nåde: Herre, vederqvick mig efter dina rätter.
Hør min Røst efter din Miskundhed; Herre! hold mig i Live efter dine Domme;
150 Mine arge förföljare vilja till mig, och äro långt ifrå din lag.
De nærmede sig, som jage efter Skændselsgerninger; de vare langt borte fra din Lov.
151 Herre, du äst hardt när, och din bud äro alltsamman sanning.
Nær er du, o Herre! og alle dine Bud ere Sandhed.
152 Men jag vet det långt tillförene, att du din vittnesbörd evinnerliga grundat hafver.
Jeg har forlængst hentet Kundskab af dine Vidnesbyrd; thi du har grundfæstet dem evindelig.
153 Se uppå mitt elände, och fräls mig; hjelp mig ut; förty jag förgäter icke din lag.
Se min Elendighed, og udfri mig; thi din Lov har jeg ikke glemt.
154 Uträtta min sak, och förlossa mig; vederqvick mig igenom ditt ord.
Udfør min Sag, og genløs mig; hold mig i Live efter dit Ord.
155 Saligheten är långt ifrå de ogudaktiga; ty de akta intet dina rätter.
Frelsen er fjern fra de ugudelige; thi de søge ikke dine Skikke.
156 Herre, din barmhertighet är stor; vederqvick mig efter dina rätter.
Stor er din Barmhjertighed, o Herre! hold mig i Live efter dine Domme!
157 Mine förföljare och ovänner äro månge; men jag viker icke ifrå din vittnesbörd.
Mine Forfølgere og Modstandere ere mange; jeg har ikke bøjet mig fra dine Vidnesbyrd.
158 Jag ser de föraktare, och det gör mig ondt, att de icke hålla din ord.
Jeg har set de troløse og væmmedes ved dem; thi de holde ikke dit Ord.
159 Si, jag älskar dina befallningar; Herre, vederqvick mig efter din nåd.
Se, hvor jeg har elsket dine Befalinger; Herre! hold mig i Live efter din Miskundhed.
160 Ditt ord hafver af begynnelsen varit sanning; alle dine rättfärdighets rätter vara evinnerliga.
Summen af dit Ord er Sandhed, og evig er al din Retfærdigheds Dom.
161 Förstarna förfölja mig utan sak, och mitt hjerta fruktar sig för din ord.
Fyrster forfulgte mig uden Aarsag, men mit Hjerte frygtede for dit Ord.
162 Jag gläder mig öfver din ord, såsom en den stort byte får.
Jeg glæder mig over dit Ord som den, der finder et stort Bytte.
163 Lögnene är jag hätsk, och stygges dervid, men din lag hafver jag kär.
Jeg hader Løgn og har Vederstyggelighed dertil; din Lov elsker jeg.
164 Jag lofvar dig sju resor om dagen, för dine rättfärdighets rätters skull.
Jeg lovede dig syv Gange om Dagen for din Retfærdigheds Dommes Skyld.
165 Stor frid hafva de som din lag älska, och de skola icke stappla.
Der er stor Fred for dem, som elske din Lov, og der er ikke Anstød for dem.
166 Herre, jag väntar efter din salighet, och gör efter din bud.
Jeg ventede paa din Frelse, Herre! og jeg udførte dine Bud.
167 Min själ håller din vittnesbörd, och hafver dem mycket kär.
Min Sjæl holdt dine Vidnesbyrd, og jeg elskede dem saare.
168 Jag håller dina befallningar, och dina vittnesbörder; ty alle mine vägar äro för dig.
Jeg holdt dine Befalinger og dine Vidnesbyrd; thi alle mine Veje ere aabenbare for dig.
169 Herre, låt min klagan för dig komma; undervisa mig efter ditt ord.
Lad mit Raab komme nær for dit Ansigt, Herre! og undervis mig efter dit Ord!
170 Låt mina bön komma för dig; fräls mig efter ditt ord.
Lad min ydmyge Begæring komme for dit Ansigt; fri mig efter dit Ord!
171 Mine läppar skola lofva, när du lärer mig dina rätter.
Mine Læber skulle udgyde Lovsang; thi du lærer mig dine Skikke.
172 Min tunga skall tala om ditt ord; ty all din bud äro rätt.
Min Tunge skal genlyde af dit Ord; thi alle dine Bud ere Retfærdighed.
173 Låt dina hand vara mig biståndiga; ty jag hafver utkorat dina befallningar.
Lad din Haand være mig til Hjælp; thi jeg har udvalgt dine Befalinger.
174 Herre, jag längtar efter din salighet, och hafver lust till din lag.
Jeg har Længsel efter din Frelse, Herre! og din Lov er min Lyst.
175 Låt mina själ lefva, att hon må lofva dig, och dine rätter hjelpa mig.
Maatte min Sjæl dog leve og love dig, og dine Domme hjælpe mig!
176 Jag är såsom ett villfarande och borttappadt får; sök din tjenare, ty jag förgäter icke din bud.
Jeg har faret vild; opsøg din Tjener som det fortabte Faar; thi dine Bud har jeg ikke glemt.
