Psaltaren 119
1 Salige äro de som utan vank lefva, de som i Herrans lag vandra.
BOEIPA kah olkhueng bangla cuemthuek longpuei ah, aka pongpa tah a yoethen pai.
2 Salige äro de som hans vittnesbörd hålla; de som af allo hjerta söka honom.
A olphong aka kueinah tih lungbuei boeih neh Amah aka tlap rhoek tah a yoethen pai.
3 Ty de som på hans vägom vandra, de göra intet ondt.
A thae a hu khaw saii uh pawt tih BOEIPA kah longpuei ah pongpa uh.
4 Du hafver budit, att hålla dina befallningar fliteliga.
Na olrhi te rhep ngaithuen sak ham namah loh na uen coeng.
5 O! att mitt lif hölle dina rätter med fullt allvar.
Na oltlueh ngaithuen ham ka longpuei mah cikngae uh koinih.
6 När jag skådar uppå all din bud, så kommer jag icke på skam.
Na olpaek boeih te ka paelki vaengah ka yak mahpawh.
7 Jag tackar dig af rätt hjerta, att du lärer mig dina rättfärdighets rätter.
Na duengnah dongkah tiktamnah te ka awt vanbangla thinko dueng neh nang kan uem eh.
8 Dina rätter vill jag hålla; öfvergif mig dock aldrig.
Na oltlueh te ka ngaithuen vetih kai he nan hnoo tlaih mahpawh.
9 Huru skall en yngling sin väg ostraffeliga gå? När han håller sig efter din ord.
Na olka bangla khosak ham khaw cadong loh a caehlong te ba nen lae a saelh?
10 Jag söker dig af allo hjerta; Låt mig icke fela om din bud.
Ka lungbuei boeih neh nang kan tlap dongah na olpaek lamloh kai nan palang sak moenih.
11 Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det jag icke skall synda emot dig.
Nang taengah laihmuh pawt ham na olthui khaw ka lungbuei ah ka khoem coeng.
12 Lofvad vare du, Herre; lär mig dina rätter.
BOEIPA nang tah na yoethen pai. Na oltlueh te kai n'cang puei lah.
13 Jag vill med mina läppar förtälja alla dins muns rätter.
Na ka lamkah laitloeknah boeih te ka hmui ka lai neh ka tae eh.
14 Jag fröjdar mig af dins vittnesbörds väg, såsom af allahanda rikedomar.
Boeirhaeng cungkuem dongkah vanbangla na olphong longpuei dongah ka ngaingaih.
15 Jag talar det du befallt hafver, och ser på dina vägar.
Na olrhi dongah ka lolmang tih na caehlong te ka paelki.
16 Jag hafver lust till dina rätter, och förgäter icke din ord.
Na khosing dongah ka naepnoi tih, na ol te ka hnilh pawh.
17 Gör väl med din tjenare, att jag må lefva och hålla din ord.
Na sal ham he ham phai lah, ka hing vetih na ol ka ngaithuen bitni.
18 Öppna mig ögonen, att jag må se under i din lag.
Na olkhueng dongah khobaerhambae te ka paelki van ham khaw ka mik ham phen lah.
19 Jag är en gäst på jordene; fördölj icke din bud för mig.
Kai he diklai hmanah yinlai la ka om cakhaw na olpaek te kai taeng lamloh na thuh moenih.
20 Min själ är all sönderkrossad för trängtans skull, efter dina rätter alltid.
Na laitloeknah dongah hnin takuem ah mueihuenah neh ka hinglu khaw mawth.
21 Du näpser de stolta; förbannade äro de som vika ifrå din bud.
Na olpaek lamkah aka palang neh thaephoei thinlen rhoek khaw na tluung.
22 Vänd ifrå mig försmädelse och föraktelse; ty jag håller din vittnesbörd.
Na olphong te ka kueinah dongah kai sokah kokhahnah neh nueihbu he hang khoe lah.
23 Sitta ock Förstarna och tala emot mig; men din tjenare talar om dina rätter.
Kai taengah mangpa rhoek loh ngolhlung uh tih ca uh cakhaw na sal tah na oltlueh dongah ni a. lolmang eh.
24 Jag hafver lust till din vittnesbörd; de äro mine rådgifvare.
Na olphong tah ka hlahmaenah neh ka cilsuep hlang rhoek la om.
25 Min själ ligger i stoft; vederqvick mig efter ditt ord.
Ka hinglu he laipi khuiah kol cakhaw na ol bangla kai n'hing sak.
26 Jag förtäljer mina vägar, och du bönhörer mig; lär mig dina rätter.
Ka longpuei he ka tae vaengah kai nan doo tih na oltlueh neh kai n'tukkil lah.
27 Undervisa mig dina befallningars väg, så vill jag tala om din under.
Na olrhi kah a longpuei te kai n'yakming lamtah namah kah khobaerhambae dongah ni ka lolmang eh.
28 Jag grämer mig så att hjertat mig försmäktas; styrk mig efter ditt ord.
Ka hinglu he pha-ueknah neh yut cakhaw na ol bangla kai n'thoh lah.
29 Vänd ifrå mig den falska vägen, och unna mig din lag.
A honghi kah longpuei te kai lamloh hoep lamtah na olkhueng neh kai n'rhen lah.
30 Jag hafver utvalt sanningenes väg; dina rätter hafver jag mig föresatt.
Uepomnah longpuei te ka coelh tih na laitloeknah te ka mop.
31 Jag håller mig intill din vittnesbörd; Herre, låt mig icke på skam komma.
BOEIPA nang kah olphong dongah ka balak tih kai nan yah sak pawh.
32 När du mitt hjerta tröstar, så löper jag dins buds väg.
Ka lungbuei na dangka sak tih na olpaek longpuei ah ka yong.
33 Lär mig, Herre, dina rätters väg, att jag må bevara dem intill ändan.
BOEIPA aw na oltlueh longpuei te kai n'thuinuet lamtah a bawt due ka kueinah lah eh.
34 Undervisa mig, att jag må bevara din lag, och hålla dem af allo hjerta.
Kai n'yakming sak lamtah na olkhueng te ka kueinah eh. Te vaengah ka lungbuei boeih neh ka ngaithuen bitni.
35 För mig in på din buds stig, ty jag hafver der lust till.
Na olpaek a hawn dongah ka hmae vanbangla te nen te kai n'hoihaeng lah.
36 Böj mitt hjerta till din vittnesbörd, och icke till girighet.
Mueluemnah ham pawt tih na olphong ham ka lungbuei ham maelh lah.
37 Vänd bort min ögon, att de icke se efter onyttig läro; utan vederqvick mig på dinom väg.
A poeyoek la aka hmu lamloh ka mik hang hoi lamtah na longpuei ah kai hing sak.
38 Låt din tjenare hålla din bud stadeliga för din ord, att jag må frukta dig.
Nang hinyahnah ham te na sal taengah na olthui cak sak.
39 Vänd ifrå mig den försmädelse, som jag fruktar; ty dine rätter äro lustige.
Namah kah laitloeknah he then tih kai loh ka rhih kokhahnah te m'poeng sak lah.
40 Si, jag begärar dina befallningar; vederqvick mig med dine rättfärdighet.
Na olrhi te ks hue coeng he, na duengnah dongah kai n'hing sak lah.
41 Herre, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord;
BOEIPA aw na olthui vanbangla na sitlohnah neh namah lamkah loeihnah he kai taengla pawk saeh.
42 Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord.
Na ol dongah ka pangtung coeng dongah kai aka veet kah olka te ka doo van eh.
43 Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter.
Na laitloeknah dongah ka ngaiuep vanbangla oltak ol he ka ka lamloh rhap huul boel mai.
44 Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga.
Te dongah na olkhueng ni kumhal duela ka ngaithuen taitu yoeyah eh.
45 Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar.
Na olrhi te ka toem dongah a mungkung la ka pongpa van bitni.
46 Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet;
Na olphong te manghai rhoek taengah ka thui bal vetih ka yak mahpawh.
47 Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre;
Na olpaek dongah ka naepnoi tih ka lungnah.
48 Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter.
Na olpaek rhoek te ka kut ka phuel. Te te ka lungnah dongah na oltlueh dongah ni ka lolmang eh.
49 Tänk dinom tjenare uppå ditt ord, på hvilket du låter mig hoppas.
Kai nan ngaiuep sak ham khaw na sal taengkah ol he thoelh lah.
50 Det är min tröst i mitt elände; ty ditt ord vederqvicker mig.
Te tah kai kah phacipphabaem vaengah ka hloephloeinah la om tih na olthui long ni kai n'hing sak.
51 De stolte hafva deras gabberi af mig; likväl viker jag icke ifrå din lag.
Thinlen rhoek loh kai n'hnael uh cakhaw na olkhueng lamkah a voel la ka phael moenih.
52 Herre, när jag tänker, huru du af verldenes begynnelse dömt hafver, så varder jag tröstad.
BOEIPA aw khosuen lamkah na laitloeknah te ka poek tih ko ka hlawt.
53 Jag brinner innan, för de ogudaktiges skull, som din lag öfvergifva.
Na olkhueng aka hnoo halang rhoek kongah a ling a lai loh kai n'do coeng.
54 Dine rätter äro min visa i mino huse.
Na oltlueh te kai ham tah ka lampahnah im ah laa la om.
55 Herre, jag tänker om nattena på ditt Namn, och håller din lag.
BOEIPA aw, khoyin ah na ming ka poek tih na olkhueng te ka ngaithuen.
56 Det är min skatt, att jag dina befallningar håller.
Te te kai taengah om coeng tih na olrhi te ka kueinah.
57 Jag hafver sagt, Herre: Det skall mitt arf vara, att jag dina vägar håller.
BOEIPA ka hamsum la na ol ngaithuen ham ni ka thui.
58 Jag beder inför ditt ansigte af allo hjerta; var mig nådelig efter ditt ord.
Lungbuei boeih neh na mikhmuh ah ka nue coeng tih na olthui bangla kai n'rhen lah.
59 Jag betraktar mina vägar, och vänder mina fötter till din vittnesbörd.
Ka longpuei ka moeh tih na olphong taengla ka kho ka hoi.
60 Jag skyndar mig, och dröjer intet, till att hålla din bud.
Ka tawn uh vetih na olpaek ngaithuen ham ka uelh mahpawh.
61 De ogudaktigas rote beröfvar mig; men jag förgäter intet din lag.
Halang kah rhuihet loh kai n'hih cakhaw na olkhueng te ka hnilh mahpawh.
62 Om midnatt står jag upp, till att tacka dig för dina rättfärdighets rätter.
Na duengnah neh tiktamnah dongah nang uem ham khoyin pathung ah ka thoo.
63 Jag håller mig till alla dem som frukta dig, och dina befallningar hålla.
Kai tah nang aka rhih tih na olrhi aka ngaithuen rhoek boeih kah a hui la ka om.
64 Herre, jorden är full af dine godhet; lär mig dina rätter.
BOEIPA nang kah sitlohnah neh diklai khaw hah coeng tih na oltlueh neh kai n'tukkil lah.
65 Du gör dinom tjenare godt, Herre, efter ditt ord.
Na ol bangla BOEIPA na sal taengah a then na saii coeng.
66 Lär mig goda seder och förståndighet; ty jag tror dinom budom.
Na olpaek te ka tangnah dongah, omih thennah neh mingnah te kai n'tukkil lah.
67 Förr än jag späkt vardt, for jag vill; men nu håller jag ditt ord.
Ka poeih uh hlanah ka taengphael cakhaw na olthui ni ka ngaithuen coeng.
68 Du äst mild och god; lär mig dina rätter.
Na then tih na voelphoeng dongah na oltlueh te kai n'tukkil lah.
69 De stolte dikta lögn öfver mig; men jag håller dina befallningar af allt hjerta.
A honghi kah thinlen loh kai n'coe thil cakhaw ka lungbuei boeih neh na olrhi ka kueinah coeng.
70 Deras hjerta är fett vordet, såsom flott; men jag hafver lust till din lag.
Amih lungbuei te maehtha bangla moelh cakhaw kai tah na olkhueng nen ni ka naepnoi.
71 Det är mig ljuft att du hafver späkt mig, att jag må lära dina rätter.
Kai ham tah m'phaep te khaw hoeikhang mai. Te nen ni na oltlueh te n'tukkil eh.
72 Dins muns lag är mig täckare, än mång tusend stycke guld och silfver.
Na ka dongkah olkhueng te kai ham tah sui neh ngun thawngkhat lakah then.
73 Din hand hafver gjort och beredt mig; undervisa mig, att jag må lära din bud.
Na olpaek ka awt ham ni na kut loh kai n'saii tih, kai m'picai tih kai nan yakming sak.
74 De som dig frukta, de se mig, och glädja sig; ty jag hoppas uppå din ord.
Na ol te ka ngaiuep dongah nang aka rhih rhoek loh kai m'hmuh uh vaengah a kohoe uh.
75 Herre, jag vet att dina domar äro rätte, och du hafver troliga späkt mig.
BOEIPA nang kah laitloeknah tah duengnah la om tih uepomnah neh kai nan phaep te ka ming.
76 Din nåd vare min tröst, såsom du dinom tjenare lofvat hafver.
Na sal taengkah na olthui bangla na sitlohnah tah kai aka hloep la om laeh saeh.
77 Låt mig vederfaras dina barmhertighet, att jag må lefva; ty jag hafver lust till din lag.
Na haidamnah te kai taengla ha pawk saeh lamtah na olkhueng te ka hlahmaenah la ka hing puei eh.
78 Ack! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar.
Thinlen rhoek loh a honghi neh kai n'khun sak uh te yak uh saeh. Kai tah na olrhi dongah ni ka lolmang eh.
79 Ack! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna din vittnesbörd.
Nang aka rhih tih na olphong aka ming la aka ming rhoek tah kai taengla ha mael uh saeh.
80 Mitt hjerta blifve rättsinnigt i dinom rättom, att jag icke på skam kommer.
Kai lungbuei he na oltlueh dongah cuemthuek la a om daengah ni ka yah pawt eh.
81 Min själ trängtar efter dina salighet; jag hoppas uppå ditt ord.
Namah kah loeihnah dongah ka hinglu a khum vaengah na ol dongah ka ngaiuep.
82 Min ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig?
Na olthui te ka mik la kha coeng tih, “Me vaengah nim kai nan hloep eh?” ka ti.
83 Ty jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke.
Hmaikhu dongkah tuitang bangla ka om dae na oltlueh te ka hnilh moenih.
84 Huru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare?
Na sal kah khohnin tah mebang nim? Kai aka hloem rhoek soah me vaengah nim laitloeknah na saii ve?
85 De stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag.
Thinlen rhoek loh kai hamla rhom a vueh uh te na olkhueng moenih.
86 Dine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig.
Na olpaek boeih he uepomnah ni, a poeyoek la kai n'hloem he kai m'bom lah.
87 De hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar.
Pacilpahnai la diklai lamloh kai n'khah uh. Tedae na olrhi te ka hnoo moenih.
88 Vederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd.
Na sitlohnah dongah ka hing vetih na ka dongkah olphong te ka ngaithuen bitni.
89 Herre, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är.
BOEIPA namah kah ol tah vaan ah kumhal duela pai.
90 Din sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes.
Na uepomnah tah diklai a soepboe lamloh thawnpuei neh cadilcahma duela cak.
91 Det blifver dagliga efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig.
Na laitloeknah bangla na sal boeih ham khaw tahae khohnin due cak.
92 Om din lag icke hade min tröst varit, så vore jag förgången i mitt elände.
Na olkhueng te ka hlahmaenah pawt koinih kamah kah phacipphabaem dongah ni ka paltham eh.
93 Jag vill aldrig förgäta dina befallningar; ty du vederqvicker mig med dem.
Te rhoek rhangneh kai nan hing sak dongah na olrhi te kumhal duela ka hnilh mahpawh.
94 Jag är din, hjelp mig; ty jag söker dina befallningar.
Kai he namah ham ni. Na olrhi te ka toem dongah kai he n'khang lah.
95 De ogudaktige vakta uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå din vittnesbörd,
Kai phae ham halang rhoek loh kai n'lamtawn uh cakhaw na olphong ni ka yakming eh.
96 Jag hafver på all ting en ända sett; men ditt bud är varaktigt.
Boeih a soepnah he a bawtnah om dae na olpaek tah dangka tangkik tila ka hmuh.
97 Huru hafver jag din lag så kär; dageliga talar jag derom.
Na olkhueng te hnin takuem ka thuepnah ham bahoeng ka lungnah.
98 Du gör mig med ditt bud visare, än mina fiender äro; ty det är evinnerliga min skatt.
Na olpaek te kai taengah kumhal duela om tih ka thunkha rhoek lakah kai n'cueih sak.
99 Jag är lärdare, än alle mine lärare; ty din vittnesbörd äro mitt tal.
Na laipainah te ka thuepnah coeng dongah kai aka tukkil boeih lakah n'cangbam.
100 Jag är förståndigare, än de gamle; ty jag håller dina befallningar.
Na olrhi te ka kueinah dongah patong rhoek lakah khaw ka yakming.
101 Jag förtager minom fotom alla onda vägar, att jag må hålla din ord.
Boethae caehlong boeih lamloh ka kho ka tuem daengah ni na ol te ka ngaithuen thai eh.
102 Jag viker icke ifrå dina rätter; ty du lärer mig.
Namah loh kai nan thuinuet coeng dongah na laitloeknah lamloh ka phaelh moenih.
103 Din ord äro minom mun sötare än hannog.
Na olthui he ka dang dong neh ka ka dongah khoitui lakah khaw bahoeng didip.
104 Ditt ord gör mig förståndigan; derföre hatar jag alla falska vägar.
Na olrhi lamloh ka yakming tangloeng dongah laithae kah caehlong tah boeih ka thiinah.
105 Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på minom vägom.
Na ol tah ka kho ham hmaithoi neh ka hawn ham vangnah la om.
106 Jag svär, och vill hållat, att jag dina rättfärdighets rätter hålla vill.
Na duengnah dongkah laitloeknah te ngaithuen hamla ka toemngam tih ka cak sak coeng.
107 Jag är svårliga plågad; Herre, vederqvick mig efter ditt ord.
Mat ka phaep uh vaengah he BOEIPA aw na ol bangla kai n'hing sak.
108 Låt dig behaga, Herre, mins muns välviljoga offer, och lär mig dina rätter.
BOEIPA aw ka ka dongkah kothoh he doe mai lamtah na laitloeknah te kai n'tukkil lah.
109 Jag bär mina själ i mina händer alltid, och jag förgäter icke din lag.
Ka hinglu he ka kut khuiah om taitu dae na olkhueng te ka hnilh mahpawh.
110 De ogudaktige sätta mig snaror; men jag far icke vill ifrå dina befallningar.
Halang rhoek loh kai hamla pael phoh cakhaw na olrhi lamloh kho ka hmang moenih.
111 Din vittnesbörd äro mitt eviga arf; ty de äro mins hjertas fröjd.
Kumhal due ka lungbuei omngaihnah ham na olphong te ka pang coeng.
112 Jag böjer mitt hjerta till att göra efter dina rätter alltid och evinnerliga.
Na oltloek te kumhal a bawt bawt duela vai ham ni ka lungbuei ka maelh.
113 Jag hatar de ostadiga andar, och älskar din lag.
Cikcoknah te ka hmuhuet tih, na olkhueng te ka lungnah.
114 Du äst mitt beskärm och sköld; jag hoppas uppå ditt ord.
Ka hlipyingnah neh ka photling tah namah tih, na ol dongah ka ngaiuep.
115 Viker ifrå mig, I onde; jag vill hålla min Guds bud.
Thaehuet rhoek te kai lamloh nong lamtah ka Pathen kah olpaek te ka kueinah eh.
116 Uppehåll mig igenom ditt ord, att jag må lefva; och låt mig icke på skam komma med mitt hopp.
Na olthui bangla kai nan talong daengah ni ka hing vetih ka ngaiuepnah lamloh kai nan yah sak pawt eh.
117 Stärk mig, att jag må blifva salig; så vill jag alltid lust hafva till dina rätter.
Kai nan duel daengah ni ka daem vetih na oltloeh te ka mang thil taitu eh.
118 Du förtrampar alla dem som villa gå om dina rätter; ty deras bedrägeri är alltsammans lögn.
Amih kah a huep he a honghi la a om dongah na oltlueh lamloh aka palang rhoek boeih te suntlae.
119 Du bortkastar alla ogudaktiga på jordene som slagg; derföre älskar jag din vittnesbörd.
Diklai halang boeih te aek la na kangkuen sak tangloeng dongah ni na olphong te ka lungnah.
120 Jag fruktar mig för dig, så att mitt kött skälfver; och förskräcker mig for dina rätter.
Na taengah birhihnah neh ka saa khaw poeng hu tih na laitloeknah te ka rhih.
121 Jag aktar uppå rätt och rättfärdighet; öfvergif mig icke dem som mig öfvervåld göra vilja.
Tiktamnah neh duengnah ka saii dongah kai aka hnaemtaek rhoek taengla kai nan voei pawh.
122 Beskärma du din tjenare, och tröst honom, att de stolte icke göra mig öfvervåld.
Na sal kah a then te rhikhang lamtah thinlen loh kai hnaemtaek boel saeh.
123 Mina ögon trängta efter dina salighet, och efter dine rättfärdighets ord.
Namah kah khangnah dong neh na duengnah olthui dongah ka mik kha coeng.
124 Handla med dinom tjenare efter dina nåd; och lär mig dina rätter.
Na sitlohnah bangla na sal taengah saii lamtah na oltlueh te kai n'tukkil lah.
125 Jag är din tjenare; undervisa mig, att jag må känna din vittnesbörd.
Na sal kai he kamah nan yakming sak daengah ni na olphong te ka ming eh.
126 Det är tid, att Herren gör der något till; de hafva omintetgjort din lag.
BOEIPA aw, na olkhueng a phae uh dongah saii ham khaw a tue a pha coeng.
127 Derföre älskar jag din bud, öfver guld och öfver fint guld.
Te dongah na olpaek tah sui lakah khaw suicilh lakah khaw ka lungnah.
128 Derföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar allan falskan väg.
Olrhi boeih he boeih ka dueng sak tangloeng dongah laithae caehlong tah boeih ka thiinah.
129 Underliga äro din vittnesbörd, derföre håller dem min själ.
Na olphong rhoek he khobaerhambae tangloeng dongah ni ka hinglu khaw a kueinah.
130 När ditt ord uppenbaradt varder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga visa.
Na ol kah khohue loh a sae vaengah hlangyoe rhoek pataeng a yakming sak.
131 Jag öppnar min mun, och begärar din bud; ty mig längtar efter dem.
Ka ka te ka ang tih na olpaek te mam ham ka rhingda.
132 Vänd dig till mig, och var mig nådelig, såsom du plägar göra dem som ditt Namn älska.
Na ming aka lungnah rhoek taengkah laitloeknah vanbangla kai taengla ha hooi lamtah kai n'rhen lah.
133 Låt min gång viss vara i dino orde, och låt ingen orätt öfver mig råda.
Na olthui bangla ka khokan he cikngae sak lamtah boethae boeih loh kai soah taemrhai boel saeh.
134 Förlös mig ifrå menniskors orätt; så vill jag hålla dina befallningar.
Hlang kah hnaemtaeknah lamloh kai n'lat lamtah na olrhi te ka ngaithuen eh.
135 Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare, och lär mig dina rätter.
Na maelhmai te na sal taengah sae sak lamtah na oltlueh te kai n'cang puei lah.
136 Mine ögon flyta med vatten, att man icke håller din lag.
Na olkhueng te a ngaithuen uh pawt dongah ka mik dongkah sokca tui loh long.
137 Herre, du äst rättfärdig, och rätt är ditt ord.
BOEIPA nang na dueng dongah na laitloeknah khaw thuem.
138 Du hafver dina rättfärdighets vittnesbörd, och sanningena hårdeliga budit.
Na olphong kah duengnah neh uepomnah tangkik te khaw na uen.
139 Jag hafver när harmats till döds, att mine ovänner hafva din ord förgätit.
Ka rhal rhoek loh na ol a hnilh uh dongah ka thatlainah loh kamah n'thah.
140 Ditt ord är väl bepröfvadt, och din tjenare hafver det kärt.
Na olthui he a cae payik coeng dongah na sal long khaw a lungnah.
141 Jag är ringa och föraktad; men jag förgäter icke dina befallningar.
Kai canoi dongah n'hnaep cakhaw na olrhi te ka hnilh moenih.
142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
Na duengnah tah kumhal ham duengnah la om tih na olkhueng khaw oltak la om.
143 Ångest och nöd hafva drabbat uppå mig; men jag hafver lust till din bud.
Rhal neh a caeknah loh kai soah ha thoeng dae na olpaek tah kai kah hlahmaenah la om.
144 Dins vittnesbörds rättfärdighet är evig; undervisa mig, så lefver jag.
Na olphong kah duengnah te kumhal duela kai m'ming sak lamtah ka hing puei eh.
145 Jag ropar af allo hjerta, bönhör mig, Herre, att jag må hålla dina rätter.
Lungbuei boeih neh kang khue vaengah kai n'doo lamtah BOEIPA nang kah oltlueh te ka kueinah eh.
146 Jag ropar till dig, hjelp mig, att jag må hålla din vittnesbörd.
Nang kang khue vaengah kai n'khang lamtah na olphong te ka ngaithuen eh.
147 Jag kommer bittida, och ropar; uppå ditt ord hoppas jag.
Hlaemhmah hlanah ka kun tih ka pang he na ol dongkah na ol te ni ka ngaiuep.
148 Jag vakar bittida upp, att jag må handla om din ord.
Na olthui dongah lolmang hamla hlaemhmah ah ka mik ca.
149 Hör mina röst efter dina nåde: Herre, vederqvick mig efter dina rätter.
Na sitlohnah bangla ka ol hnatun lamtah BOEIPA aw na laitloeknah bangla kai n'hing sak.
150 Mine arge förföljare vilja till mig, och äro långt ifrå din lag.
Khonuen rhamtat aka hloem rhoek te capit uh cakhaw na olkhueng lamloh lakhla uh.
151 Herre, du äst hardt när, och din bud äro alltsamman sanning.
BOEIPA namah na yoei dongah na olpaek boeih khaw oltak la om.
152 Men jag vet det långt tillförene, att du din vittnesbörd evinnerliga grundat hafver.
Na olphong lamloh kumhal duela na suen te hlamat ah ni ka ming coeng.
153 Se uppå mitt elände, och fräls mig; hjelp mig ut; förty jag förgäter icke din lag.
Na olkhueng te ka hnilh pawt dongah kai kah phacipphabaem he hmu lamtah kai n'pumcum sak lah.
154 Uträtta min sak, och förlossa mig; vederqvick mig igenom ditt ord.
Kai kah tuituknah te rhoe laeh, na olthui bangla kai n'tlan lamtah kai n'hing sak lah.
155 Saligheten är långt ifrå de ogudaktiga; ty de akta intet dina rätter.
Halang taeng lamloh khangnah a hla te khaw na oltlueh a toem uh pawt dongah ni.
156 Herre, din barmhertighet är stor; vederqvick mig efter dina rätter.
Na haidamnah he a len dongah BOEIPA aw na laitloeknah bangla kai n'hing sak.
157 Mine förföljare och ovänner äro månge; men jag viker icke ifrå din vittnesbörd.
Kai aka hloem rhoek neh ka rhal khaw yet dae na olphong lamloh ka phaelh moenih.
158 Jag ser de föraktare, och det gör mig ondt, att de icke hålla din ord.
Na olthui a ngaithuen uh pawt dongah hnukpoh te ka hmuh vaengah ka ko-oek.
159 Si, jag älskar dina befallningar; Herre, vederqvick mig efter din nåd.
Na olrhi ka lungnah te hmu lamtah BOEIPA aw na sitlohnah bangla kai n'hing sak.
160 Ditt ord hafver af begynnelsen varit sanning; alle dine rättfärdighets rätter vara evinnerliga.
Na ol tah oltak boeilu la om tih na duengnah dongkah laitloeknah boeih kumhal duela cak.
161 Förstarna förfölja mig utan sak, och mitt hjerta fruktar sig för din ord.
Mangpa rhoek loh lunglilungla la kai n'hloem uh cakhaw na ol phoeikah na ol dongkah ni ka lungbuei loh a rhih.
162 Jag gläder mig öfver din ord, såsom en den stort byte får.
Na olthui dongah tah kutbuem muep aka dang bangla ka ngaingaih.
163 Lögnene är jag hätsk, och stygges dervid, men din lag hafver jag kär.
Na olkhueng ka lungnah dongah laithae he ka thiinah tih ka tuei.
164 Jag lofvar dig sju resor om dagen, för dine rättfärdighets rätters skull.
Na duengnah dongkah laitloeknah dongah namah te hnin at ah voeirhih kan thangthen.
165 Stor frid hafva de som din lag älska, och de skola icke stappla.
Na olkhueng aka lungnah rhoek ham ngaimongnah yet tih amih taengah hmuitoel khaw om pawh.
166 Herre, jag väntar efter din salighet, och gör efter din bud.
Namah kah khangnah te ka lamso dongah BOEIPA aw na olpaek te ka vai.
167 Min själ håller din vittnesbörd, och hafver dem mycket kär.
Na olphong te muep ka lungnah dongah ka hinglu te a ngaithuen.
168 Jag håller dina befallningar, och dina vittnesbörder; ty alle mine vägar äro för dig.
Namah hmaikah ka longpuei boeih ham na olrhi neh na olphong ni ka ngaithuen.
169 Herre, låt min klagan för dig komma; undervisa mig efter ditt ord.
Ka tamlung loh BOEIPA namah mikhmuh la ha pawk saeh lamtah na ol bangla kai n'yakming sak.
170 Låt mina bön komma för dig; fräls mig efter ditt ord.
Kai kah lungmacil loh na mikhmuh la ha pawk saeh lamtah na olthui bangla kai n'huul lah.
171 Mine läppar skola lofva, när du lärer mig dina rätter.
Na oltlueh te kai nan cang puei dongah ka hmuilai kah koehnah he phuet saeh.
172 Min tunga skall tala om ditt ord; ty all din bud äro rätt.
Namah kah duengnah olpaek boeih dongah na olthui te ka hmuilai loh doo saeh.
173 Låt dina hand vara mig biståndiga; ty jag hafver utkorat dina befallningar.
Na olrhi te ka coelh coeng dongah na kut te kaiaka bom la om saeh.
174 Herre, jag längtar efter din salighet, och hafver lust till din lag.
BOEIPA nang kah khangnah te ka hue dongah na olkhueng ni ka hlahmaenah coeng.
175 Låt mina själ lefva, att hon må lofva dig, och dine rätter hjelpa mig.
Ka hinglu he a hing daengah ni nang n'thangthen vetih na laitloeknah loh kai n'bom eh.
176 Jag är såsom ett villfarande och borttappadt får; sök din tjenare, ty jag förgäter icke din bud.
Tu bangla kho ka hmang tih ka milh dae, na sal he na olpaek ka hnilh pawt dongah n'tlap lah.
