< Psaltaren 116 >
1 Det är mig ljuft, att Herren hörer mina röst och mina bön;
Das ist mir lieb, daß der HERR meine Stimme und mein Flehen hört;
2 Att han böjer sina öron till mig; derföre vill jag åkalla honom i mina lifsdagar.
daß er sein Ohr zu mir geneigt; darum will ich mein Leben lang ihn anrufen.
3 Dödsens snaror hade omfattat mig, och helvetes ångest hade råkat uppå mig; jag kom i jämmer och nöd. (Sheol )
Als mich des Todes Bande umfingen, und Ängste der Unterwelt mich trafen und ich nur Not und Jammer fand, (Sheol )
4 Men jag åkallade Herrans Namn: O! Herre, fräls mina själ.
da rief ich an den Namen des HERRN: «O HERR, errette meine Seele!»
5 Herren är nådelig och rättfärdig, och vår Gud är barmhertig.
Der HERR ist gnädig und gerecht, und unser Gott ist voll Erbarmen.
6 Herren bevarar de enfaldiga; när jag nederligger så hjelper han mig.
Der HERR behütet die Einfältigen; ich war ganz elend, aber er half mir.
7 Var nu åter tillfrids, min själ; ty Herren gör dig godt.
Kehre wieder, meine Seele, zu deiner Ruhe; denn der HERR hat dir wohlgetan!
8 Ty du hafver uttagit mina själ utu dödenom, mina ögon ifrå tårar, min fot ifrå fall.
Denn du hast meine Seele vom Tode errettet, mein Auge von den Tränen, meinen Fuß vom Fall.
9 Jag vill vandra för Herranom uti de lefvandes lande.
Ich werde wandeln vor dem HERRN im Lande der Lebendigen.
10 Jag tror, derföre talar jag; men jag varder svårliga plågad.
Ich glaubte, was ich sagte; ich war sehr gebeugt.
11 Jag sade i min häpenhet: Alla menniskor äro lögnaktige.
Ich sprach in meinem Zagen: «Alle Menschen sind Lügner!»
12 Huru skall jag vedergälla Herranom alla hans välgerningar, som han mig gör?
Wie soll ich dem HERRN vergelten alle seine Wohltaten an mir?
13 Jag vill taga den helsosamma kalken, och predika Herrans Namn.
Den Kelch des Heils will ich nehmen und den Namen des HERRN anrufen;
14 Jag vill betala mina löften Herranom, för allt folk.
meine Gelübde will ich dem HERRN bezahlen vor all seinem Volk.
15 Hans helgons död är dyr hållen för Herranom.
Teuer ist in den Augen des HERRN der Tod seiner Frommen.
16 O! Herre, jag är din tjenare; jag är din tjenare, dine tjenarinnos son; du hafver sönderslitit mina band.
Wohlan HERR, weil ich dein Knecht bin, deiner Magd Sohn, und du meine Bande gelöst hast,
17 Dig vill jag offra tacksägelse, och predika Herrans Namn.
so will ich dir Dankopfer darbringen und den Namen des HERRN anrufen;
18 Jag vill betala mina löften Herranom, för allt hans folk;
meine Gelübde will ich dem HERRN bezahlen vor all seinem Volk,
19 Uti gårdarna åt Herrans hus, uti dig, Jerusalem. Halleluja.
in den Vorhöfen des Hauses des HERRN, in dir, Jerusalem, Hallelujah!