Psaltaren 116

1 Det är mig ljuft, att Herren hörer mina röst och mina bön;

Ich liebe Jehova; denn er hörte meine Stimme, mein Flehen;

2 Att han böjer sina öron till mig; derföre vill jag åkalla honom i mina lifsdagar.

denn er hat zu mir geneigt sein Ohr; und ich will ihn anrufen in allen meinen Tagen.

3 Dödsens snaror hade omfattat mig, och helvetes ångest hade råkat uppå mig; jag kom i jämmer och nöd. (Sheol h7585)

Es umfingen mich die Bande des Todes, und die Bedrängnisse des Scheols erreichten mich; ich fand Drangsal und Kummer. (Sheol h7585)

4 Men jag åkallade Herrans Namn: O! Herre, fräls mina själ.

Und ich rief an den Namen Jehovas: Bitte, Jehova, errette meine Seele!

5 Herren är nådelig och rättfärdig, och vår Gud är barmhertig.

Gnädig ist Jehova und gerecht, und unser Gott ist barmherzig.

6 Herren bevarar de enfaldiga; när jag nederligger så hjelper han mig.

Jehova bewahrt die Einfältigen; ich war elend, und er hat mich gerettet.

7 Var nu åter tillfrids, min själ; ty Herren gör dig godt.

Kehre wieder, meine Seele, zu deiner Ruhe! Denn Jehova hat wohlgetan an dir.

8 Ty du hafver uttagit mina själ utu dödenom, mina ögon ifrå tårar, min fot ifrå fall.

Denn du hast meine Seele errettet vom Tode, meine Augen von Tränen, meinen Fuß vom Sturz.

9 Jag vill vandra för Herranom uti de lefvandes lande.

Ich werde wandeln vor Jehova in dem Lande der Lebendigen.

10 Jag tror, derföre talar jag; men jag varder svårliga plågad.

Ich glaubte, darum redete ich. Ich bin sehr gebeugt gewesen.

11 Jag sade i min häpenhet: Alla menniskor äro lögnaktige.

Ich sprach in meiner Bestürzung: Alle Menschen sind Lügner!

12 Huru skall jag vedergälla Herranom alla hans välgerningar, som han mig gör?

Wie soll ich Jehova alle seine Wohltaten an mir vergelten?

13 Jag vill taga den helsosamma kalken, och predika Herrans Namn.

Den Becher der Rettungen will ich nehmen und anrufen den Namen Jehovas.

14 Jag vill betala mina löften Herranom, för allt folk.

Ich will Jehova meine Gelübde bezahlen, ja, in der Gegenwart seines ganzen Volkes.

15 Hans helgons död är dyr hållen för Herranom.

Kostbar ist in den Augen Jehovas der Tod seiner Frommen.

16 O! Herre, jag är din tjenare; jag är din tjenare, dine tjenarinnos son; du hafver sönderslitit mina band.

Bitte, Jehova! Denn ich bin dein Knecht; ich bin dein Knecht, der Sohn deiner Magd; gelöst hast du meine Bande.

17 Dig vill jag offra tacksägelse, och predika Herrans Namn.

Dir will ich Opfer des Lobes opfern, und anrufen den Namen Jehovas.

18 Jag vill betala mina löften Herranom, för allt hans folk;

Ich will Jehova meine Gelübde bezahlen, ja, in der Gegenwart seines ganzen Volkes.

19 Uti gårdarna åt Herrans hus, uti dig, Jerusalem. Halleluja.

In den Vorhöfen des Hauses Jehovas, in deiner Mitte, Jerusalem. Lobet Jehova!