< Psaltaren 116 >

1 Det är mig ljuft, att Herren hörer mina röst och mina bön;
Halleluja! Ik heb Jahweh lief, Want Hij hoort naar mijn smeken!
2 Att han böjer sina öron till mig; derföre vill jag åkalla honom i mina lifsdagar.
Hij luisterde naar mij, toen ik riep
3 Dödsens snaror hade omfattat mig, och helvetes ångest hade råkat uppå mig; jag kom i jämmer och nöd. (Sheol h7585)
En de strikken des doods mij omknelden; Toen doodsangst mij kwelde, Nood en jammer mij troffen. (Sheol h7585)
4 Men jag åkallade Herrans Namn: O! Herre, fräls mina själ.
Ik riep de Naam van Jahweh aan: "Ach, Jahweh, spaar toch mijn leven!"
5 Herren är nådelig och rättfärdig, och vår Gud är barmhertig.
En Jahweh was genadig en trouw, Onze God vol ontferming:
6 Herren bevarar de enfaldiga; när jag nederligger så hjelper han mig.
Jahweh waakt over de zwakken; Ik was uitgeput, maar Jahweh heeft mij gered!
7 Var nu åter tillfrids, min själ; ty Herren gör dig godt.
Wees dan gelaten, mijn ziel; Want Jahweh blijft voor u zorgen:
8 Ty du hafver uttagit mina själ utu dödenom, mina ögon ifrå tårar, min fot ifrå fall.
Hij heeft mij gered van de dood, Mijn ogen van tranen, mijn voeten van stoten;
9 Jag vill vandra för Herranom uti de lefvandes lande.
Nog mag ik voor Jahweh’s aanschijn wandelen In de landen der levenden!
10 Jag tror, derföre talar jag; men jag varder svårliga plågad.
Ik blijf dus vertrouwen, al roep ik ook uit: "Ik ben diep ongelukkig!"
11 Jag sade i min häpenhet: Alla menniskor äro lögnaktige.
Al zou ik in mijn ellende ook zeggen: "Er is geen mens te vertrouwen!"
12 Huru skall jag vedergälla Herranom alla hans välgerningar, som han mig gör?
Hoe zal ik Jahweh kunnen vergelden Al het goede, dat Hij mij deed?
13 Jag vill taga den helsosamma kalken, och predika Herrans Namn.
De kelk der redding hef ik omhoog, En roep de Naam van Jahweh aan;
14 Jag vill betala mina löften Herranom, för allt folk.
Ik zal mijn gelofte aan Jahweh volbrengen Ten overstaan van heel het volk:
15 Hans helgons död är dyr hållen för Herranom.
Want te duur was in de ogen van Jahweh De dood zijner vromen.
16 O! Herre, jag är din tjenare; jag är din tjenare, dine tjenarinnos son; du hafver sönderslitit mina band.
Ach Jahweh, ik ben maar uw knecht, de zoon van uw dienstmaagd, Toch hebt Gij mijn boeien verbroken:
17 Dig vill jag offra tacksägelse, och predika Herrans Namn.
Ik breng U dan een offer van dank, En roep de Naam van Jahweh aan,
18 Jag vill betala mina löften Herranom, för allt hans folk;
19 Uti gårdarna åt Herrans hus, uti dig, Jerusalem. Halleluja.
In de voorhoven van Jahweh’s huis, Binnen uw muren, Jerusalem!

< Psaltaren 116 >