Psaltaren 115

1 Icke oss, Herre, icke oss, utan dino Namne, gif ärona, för dina nåde och sannings skull.

Bizi değil, ya RAB, bizi değil, Sevgin ve sadakatin uğruna, Kendi adını yücelt!

2 Hvi skulle Hedningarna säga: Hvar är nu deras Gud?

Niçin uluslar: “Hani, nerede onların Tanrısı?” desin.

3 Men vår Gud är i himmelen; han kan göra hvad han vill.

Bizim Tanrımız göklerdedir, Ne isterse yapar.

4 Men deras afgudar äro silfver och guld, med menniskors händer gjorde.

Oysa onların putları altın ve gümüşten yapılmış, İnsan elinin eseridir.

5 De hafva mun, och tala intet; de hafva ögon, och se intet.

Ağızları var, konuşmazlar, Gözleri var, görmezler,

6 De hafva öron, och höra intet; de hafva näso, och lukta intet.

Kulakları var, duymazlar, Burunları var, koku almazlar,

7 De hafva händer, och taga intet; fötter hafva de, och gå intet; och tala intet genom deras hals.

Elleri var, hissetmezler, Ayakları var, yürümezler, Boğazlarından ses çıkmaz.

8 De som sådana göra, äro likaså, alle de som hoppas uppå dem.

Onları yapan, onlara güvenen herkes Onlar gibi olacak!

9 Men Israel hoppes uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.

Ey İsrail halkı, RAB'be güven, O'dur yardımcınız ve kalkanınız!

10 Aarons hus hoppes uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.

Ey Harun soyu, RAB'be güven, O'dur yardımcınız ve kalkanınız!

11 De der Herran frukta, hoppes ock uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.

Ey RAB'den korkanlar, RAB'be güvenin, O'dur yardımcınız ve kalkanınız!

12 Herren tänker uppå oss, och välsignar oss; han välsignar Israels hus, han välsignar Aarons hus.

RAB bizi anımsayıp kutsayacak, İsrail halkını, Harun soyunu kutsayacak.

13 Han välsignar dem som frukta Herran, både små och stora.

Küçük, büyük, Kendisinden korkan herkesi kutsayacak.

14 Herren välsigne eder, ju mer och mer, eder och edor barn.

RAB sizi, Sizi ve çocuklarınızı çoğaltsın!

15 I ären Herrans välsignade, den himmel och jord gjort hafver.

Yeri göğü yaratan RAB Sizleri kutsasın.

16 Himmelen allt omkring är Herrans; men jordena hafver han gifvit menniskors barnom.

Göklerin öteleri RAB'bindir, Ama yeryüzünü insanlara vermiştir.

17 De döde kunna dig, Herre, intet lofva; ej heller de som nederfara i det stilla;

Ölüler, sessizlik diyarına inenler, RAB'be övgüler sunmaz;

18 Utan vi lofve Herran, ifrå nu och i evighet. Halleluja.

Biziz RAB'bi öven, Şimdiden sonsuza dek. RAB'be övgüler sunun!