Psaltaren 115
1 Icke oss, Herre, icke oss, utan dino Namne, gif ärona, för dina nåde och sannings skull.
KAIDIN kit Ieowa, kaidin kit, pwe mar omui, kom kotiki on waui, pweki omui kalanan o melel!
2 Hvi skulle Hedningarna säga: Hvar är nu deras Gud?
Menda men liki kan en inda: Ia arail Kot?
3 Men vår Gud är i himmelen; han kan göra hvad han vill.
Atail Kot kotikot nanlan, a kak kotin wia karoj, me a kupura.
4 Men deras afgudar äro silfver och guld, med menniskors händer gjorde.
Arail dikedik en ani kan, me wia kidar jilper de kold, iei dodok en pa en aramaj.
5 De hafva mun, och tala intet; de hafva ögon, och se intet.
Au arail mia, ap jaja lokaia, por en maj arail mia, ap jota kak kilan waja.
6 De hafva öron, och höra intet; de hafva näso, och lukta intet.
Jalon arail mia, ap jota ron waja; tum arail mia, ap jota ned waja.
7 De hafva händer, och taga intet; fötter hafva de, och gå intet; och tala intet genom deras hals.
Pa arail mia, ap jota kak koledi meakot; na arail mia, ap jota kak alu; re jota kak lokaiaki kapin wor arail.
8 De som sådana göra, äro likaså, alle de som hoppas uppå dem.
Me kin wiada pukat, me duet a irail, o pil karoj, me kin liki irail.
9 Men Israel hoppes uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.
A koe Ijrael, liki Ieowa; i jauaj o pere parail.
10 Aarons hus hoppes uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.
Komail, kadaudok en Aron, liki Ieowa, i jauaj o pere parail.
11 De der Herran frukta, hoppes ock uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.
Komail, me kin majak Ieowa, liki Ieowa, i jauaj o pere parail.
12 Herren tänker uppå oss, och välsignar oss; han välsignar Israels hus, han välsignar Aarons hus.
Ieowa kotin kupura kitail er, o a pan kotin kapai kitail la; a pan kotin kapaida kadaudok en Ijrael, kapaida kadaudok en Aron;
13 Han välsignar dem som frukta Herran, både små och stora.
A pan kotin kapaida, me majak Ieowa, me tikitik o me laud akan.
14 Herren välsigne eder, ju mer och mer, eder och edor barn.
Ieowa en kotin kapai komail da kokolata, pein komail o nou mail jeri kan!
15 I ären Herrans välsignade, den himmel och jord gjort hafver.
Komail me kapaidar ren leowa, me kotin kapikadar lan o jappa.
16 Himmelen allt omkring är Herrans; men jordena hafver han gifvit menniskors barnom.
Lan me japwilim en leowa, a jappa me a kotiki oner aramaj akan.
17 De döde kunna dig, Herre, intet lofva; ej heller de som nederfara i det stilla;
Me melar akan jolar pan kapina leowa, pil karoj, me kodi wajan kaporemen.
18 Utan vi lofve Herran, ifrå nu och i evighet. Halleluja.
A kitail pan kapina leowa jan met o kokolata. Aleluia!
