Psaltaren 115
1 Icke oss, Herre, icke oss, utan dino Namne, gif ärona, för dina nåde och sannings skull.
Aua ki a matou, e Ihowa, aua ki a matou, engari me hoatu te kororia ki tou ingoa: whakaaroa tou aroha, tou pono.
2 Hvi skulle Hedningarna säga: Hvar är nu deras Gud?
Kia mea koia nga tauiwi: Kei hea ianei to ratou Atua?
3 Men vår Gud är i himmelen; han kan göra hvad han vill.
Kei te rangi ia to matou Atua; kua meatia e ia nga mea katoa i pai ai ia.
4 Men deras afgudar äro silfver och guld, med menniskors händer gjorde.
He hiriwa a ratou whakapakoko, he koura, he mahi na te ringa tangata.
5 De hafva mun, och tala intet; de hafva ögon, och se intet.
He mangai o ratou, a kahore e korero: he kanohi o ratou, a kahore e kite:
6 De hafva öron, och höra intet; de hafva näso, och lukta intet.
He taringa o ratou, a kahore e rongo: he ihu o ratou, a kahore e hongi:
7 De hafva händer, och taga intet; fötter hafva de, och gå intet; och tala intet genom deras hals.
He ringa o ratou, a kahore e whawha: he waewae o ratou, a kahore e haere: kahore hoki o ratou korokoro e korero.
8 De som sådana göra, äro likaså, alle de som hoppas uppå dem.
Ka rite ki a ratou o ratou kaihanga; ae ra, te hunga katoa ano e whakawhirinaki ana ki a ratou.
9 Men Israel hoppes uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.
E Iharaira, whakawhirinaki ki a Ihowa: ko ia to ratou awhina, to ratou whakangungu rakau.
10 Aarons hus hoppes uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.
E te whare o Arona, whakawhirinaki ki a Ihowa: ko ia to ratou awhina, to ratou whakangungu rakau.
11 De der Herran frukta, hoppes ock uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.
E te hunga e wehi ana i a Ihowa, whakawhirinaki ki a Ihowa: ko ia to ratou awhina, to ratou whakangungu rakau.
12 Herren tänker uppå oss, och välsignar oss; han välsignar Israels hus, han välsignar Aarons hus.
Kua mahara a Ihowa ki a tatou, mana tatou e manaaki: mana e manaaki te whare o Iharaira, mana e manaaki te whare o Arona.
13 Han välsignar dem som frukta Herran, både små och stora.
Ka manaakitia e ia te hunga e wehi ana ki a Ihowa, te iti, te rahi.
14 Herren välsigne eder, ju mer och mer, eder och edor barn.
Ka tapiritia ano e Ihowa ki a koutou, ki a koutou tahi ko a koutou tamariki.
15 I ären Herrans välsignade, den himmel och jord gjort hafver.
He manaakitanga koutou na Ihowa, na te kaihanga o te rangi, o te whenua.
16 Himmelen allt omkring är Herrans; men jordena hafver han gifvit menniskors barnom.
Ko nga rangi, he rangi no Ihowa; ko te whenua ia, he mea homai nana ki nga tama a te tangata.
17 De döde kunna dig, Herre, intet lofva; ej heller de som nederfara i det stilla;
E kore nga tupapaku e whakamoemiti ki a Ihowa: me te hunga katoa ano e heke ana ki te wahangutanga.
18 Utan vi lofve Herran, ifrå nu och i evighet. Halleluja.
Ko matou ia ka whakapai ki a Ihowa aianei a ake ake. Whakamoemititia a Ihowa.
