Psaltaren 115

1 Icke oss, Herre, icke oss, utan dino Namne, gif ärona, för dina nåde och sannings skull.

Tsy zahay ry Iehovà, tsy zahay fa i tahina’oy, ro anolorañe engeñe, ty amy fiferenaiña’o naho ty figahiña’o.

2 Hvi skulle Hedningarna säga: Hvar är nu deras Gud?

Ino ty atao’ o kilakila ‘ndatio ty hoe: Aia t’i Andrianañahare’ iareo?

3 Men vår Gud är i himmelen; han kan göra hvad han vill.

Andindiñe ao t’i Andrianañaharentika; anoe’e iaby ze satrin’ arofo’e.

4 Men deras afgudar äro silfver och guld, med menniskors händer gjorde.

Volamena naho vola-foty ty fitalahoa’ iareo, satam-pità’ ondaty.

5 De hafva mun, och tala intet; de hafva ögon, och se intet.

Amam-bava iereo, fe tsy mivolañe, ama-maso, f’ie tsy mahatrea;

6 De hafva öron, och höra intet; de hafva näso, och lukta intet.

aman-tsofy, f’ie tsy mahatsanoñe; aman’ oroñe, f’ie tsy mahaàntsoñe;

7 De hafva händer, och taga intet; fötter hafva de, och gå intet; och tala intet genom deras hals.

aman-taña, f’ie tsy maharambe, aman-tomboke, f’ie tsy mahalia; tsy mahalefe fiñeoñeoñañe o feo’eo.

8 De som sådana göra, äro likaså, alle de som hoppas uppå dem.

Ho hambañe ama’e ty mamboatse aze, Eka! ze hene mpiato ama’e.

9 Men Israel hoppes uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.

Ry Israele, atokiso Iehovà! Ie ty mpañimba naho kalan-defo’ iareo.

10 Aarons hus hoppes uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.

Ry tarira’ i Aharone, atokiso Iehovà! Ie ty mpañimba naho kalan-defo’ iareo.

11 De der Herran frukta, hoppes ock uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.

Ry mañeveñe am’ Iehovà, atokiso Iehovà! Ie ty mpañimba naho kalan-defo’ iareo.

12 Herren tänker uppå oss, och välsignar oss; han välsignar Israels hus, han välsignar Aarons hus.

Fa nitiahi’ Iehovà tika, ho tahie’e; ho soae’e ty anjomba’ Israele, ho soae’e ty anjomba’ i Aharone,

13 Han välsignar dem som frukta Herran, både små och stora.

ho tahie’e o mañeveñe am’ Iehovào, ndra ty kede ndra ty bey.

14 Herren välsigne eder, ju mer och mer, eder och edor barn.

Hampivangongoe’ Iehovà nahareo, inahareo naho o tiri’ areoo,

15 I ären Herrans välsignade, den himmel och jord gjort hafver.

hampanintsiña’ Iehovà, Andrianamboatse i likerañey naho ty tane toy.

16 Himmelen allt omkring är Herrans; men jordena hafver han gifvit menniskors barnom.

O andikerañeo! a Iehovà o likerañeo, fe natolo’e amo ana’ i Dameo ty tane toy.

17 De döde kunna dig, Herre, intet lofva; ej heller de som nederfara i det stilla;

Tsy mandrenge Ià o vilasio, ndra ia ia mizotso mb’am-bangìñe ao;

18 Utan vi lofve Herran, ifrå nu och i evighet. Halleluja.

Fe hañandriañe Ià tika henane zao ho nainai’e nainai’e. Treño t’Ià!