Psaltaren 115

1 Icke oss, Herre, icke oss, utan dino Namne, gif ärona, för dina nåde och sannings skull.

Ne mums, ak Kungs! ne mums, bet Savam vārdam dod godu, pēc Savas žēlastības un patiesības.

2 Hvi skulle Hedningarna säga: Hvar är nu deras Gud?

Kāpēc pagāniem būs sacīt: kur nu ir viņu Dievs?

3 Men vår Gud är i himmelen; han kan göra hvad han vill.

Bet mūsu Dievs ir debesīs; visu, ko Viņš grib, to Viņš dara.

4 Men deras afgudar äro silfver och guld, med menniskors händer gjorde.

Viņu dievekļi ir sudrabs un zelts, cilvēku roku darbs.

5 De hafva mun, och tala intet; de hafva ögon, och se intet.

Tiem ir mute, bet tie nerunā, tiem ir acis, bet tie neredz;

6 De hafva öron, och höra intet; de hafva näso, och lukta intet.

Tiem ir ausis un tie nedzird, tiem ir deguns un tie neož;

7 De hafva händer, och taga intet; fötter hafva de, och gå intet; och tala intet genom deras hals.

Rokas tiem ir, bet tie netausta; tiem ir kājas, bet tie nestaigā; tie nerunā ar savu rīkli.

8 De som sådana göra, äro likaså, alle de som hoppas uppå dem.

Kas tos taisa, ir tādi pat kā viņi, tādi pat visi, kas uz tiem paļaujas.

9 Men Israel hoppes uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.

Israēl, cerē uz To Kungu! Viņš tiem ir palīgs un priekšturamās bruņas.

10 Aarons hus hoppes uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.

Ārona nams, cerē uz To Kungu! Viņš tiem ir palīgs un priekšturamās bruņas.

11 De der Herran frukta, hoppes ock uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.

Jūs visi, kas To Kungu bīstaties, cerējiet uz To Kungu! Viņš tiem ir palīgs un priekšturamās bruņas.

12 Herren tänker uppå oss, och välsignar oss; han välsignar Israels hus, han välsignar Aarons hus.

Tas Kungs mūs piemin un mūs svētī; Viņš svētīs Israēla namu, Viņš svētīs Ārona namu.

13 Han välsignar dem som frukta Herran, både små och stora.

Viņš tos svētīs, kas To Kungu bīstas, ir mazus, ir lielus.

14 Herren välsigne eder, ju mer och mer, eder och edor barn.

Tas Kungs lai jūs vairo, jūs un jūsu bērnus.

15 I ären Herrans välsignade, den himmel och jord gjort hafver.

Jūs esat Tā Kunga svētītie; Viņš radījis debesis un zemi.

16 Himmelen allt omkring är Herrans; men jordena hafver han gifvit menniskors barnom.

Debesu debesis Tam Kungam pieder, bet zemi Viņš devis cilvēku bērniem.

17 De döde kunna dig, Herre, intet lofva; ej heller de som nederfara i det stilla;

Nomirušie To Kungu neslavēs nedz tie, kas nogrimuši klusumā.

18 Utan vi lofve Herran, ifrå nu och i evighet. Halleluja.

Bet mēs gribam slavēt To Kungu, no šī laika mūžīgi. Alleluja!