Psaltaren 115

1 Icke oss, Herre, icke oss, utan dino Namne, gif ärona, för dina nåde och sannings skull.

NON a noi, Signore, non a noi, Anzi al tuo Nome, da' gloria, Per la tua benignità, e verità.

2 Hvi skulle Hedningarna säga: Hvar är nu deras Gud?

Perchè direbbero le genti: Dove [è] ora l'Iddio loro?

3 Men vår Gud är i himmelen; han kan göra hvad han vill.

Or l'Iddio nostro [è] pur ne' cieli [E] fa tutto ciò che gli piace.

4 Men deras afgudar äro silfver och guld, med menniskors händer gjorde.

Gl'idoli di quelle [sono] oro ed argento; Opera di mani d'uomini;

5 De hafva mun, och tala intet; de hafva ögon, och se intet.

Hanno bocca, e non parlano; Hanno occhi, e non veggono;

6 De hafva öron, och höra intet; de hafva näso, och lukta intet.

Hanno orecchie, e non odono; Hanno naso, e non odorano;

7 De hafva händer, och taga intet; fötter hafva de, och gå intet; och tala intet genom deras hals.

Hanno mani, e non toccano; Hanno piedi, e non camminano; E non rendono alcun suono dalla lor gola.

8 De som sådana göra, äro likaså, alle de som hoppas uppå dem.

Simili ad essi sieno quelli che li fanno; Chiunque si confida in essi.

9 Men Israel hoppes uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.

O Israele, confidati nel Signore; Egli [è] l'aiuto, e lo scudo di quelli [che si confidano in lui].

10 Aarons hus hoppes uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.

O casa d'Aaronne, confidatevi, nel Signore; Egli [è] l'aiuto, e lo scudo di quelli [che si confidano in lui].

11 De der Herran frukta, hoppes ock uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.

O [voi] che temete il Signore, confidatevi in lui; Egli [è] l'aiuto, e lo scudo di quelli [che si confidano in lui].

12 Herren tänker uppå oss, och välsignar oss; han välsignar Israels hus, han välsignar Aarons hus.

Il Signore si ricorda di noi; egli [ci] benedirà; Egli benedirà la casa d'Israele; Egli benedirà la casa d'Aaronne.

13 Han välsignar dem som frukta Herran, både små och stora.

Egli benedirà quelli che lo temono, Piccoli e grandi.

14 Herren välsigne eder, ju mer och mer, eder och edor barn.

Il Signore vi accrescerà [le sue grazie], A voi, ed a' vostri figliuoli.

15 I ären Herrans välsignade, den himmel och jord gjort hafver.

Voi [siete] benedetti dal Signore Che ha fatto il cielo e la terra.

16 Himmelen allt omkring är Herrans; men jordena hafver han gifvit menniskors barnom.

Quant'è al cielo, il cielo [è] per lo Signore; Ma egli ha data la terra a' figliuoli degli uomini.

17 De döde kunna dig, Herre, intet lofva; ej heller de som nederfara i det stilla;

I morti non loderanno già il Signore, Nè alcun di quelli che scendono nel [luogo del] silenzio.

18 Utan vi lofve Herran, ifrå nu och i evighet. Halleluja.

Ma noi benediremo il Signore, Da ora in eterno. Alleluia.