Psaltaren 115

1 Icke oss, Herre, icke oss, utan dino Namne, gif ärona, för dina nåde och sannings skull.

2 Hvi skulle Hedningarna säga: Hvar är nu deras Gud?

3 Men vår Gud är i himmelen; han kan göra hvad han vill.

4 Men deras afgudar äro silfver och guld, med menniskors händer gjorde.

5 De hafva mun, och tala intet; de hafva ögon, och se intet.

6 De hafva öron, och höra intet; de hafva näso, och lukta intet.

7 De hafva händer, och taga intet; fötter hafva de, och gå intet; och tala intet genom deras hals.

8 De som sådana göra, äro likaså, alle de som hoppas uppå dem.

9 Men Israel hoppes uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.

10 Aarons hus hoppes uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.

11 De der Herran frukta, hoppes ock uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.

12 Herren tänker uppå oss, och välsignar oss; han välsignar Israels hus, han välsignar Aarons hus.

13 Han välsignar dem som frukta Herran, både små och stora.

14 Herren välsigne eder, ju mer och mer, eder och edor barn.

15 I ären Herrans välsignade, den himmel och jord gjort hafver.

16 Himmelen allt omkring är Herrans; men jordena hafver han gifvit menniskors barnom.

17 De döde kunna dig, Herre, intet lofva; ej heller de som nederfara i det stilla;

18 Utan vi lofve Herran, ifrå nu och i evighet. Halleluja.