< Psaltaren 115 >

1 Icke oss, Herre, icke oss, utan dino Namne, gif ärona, för dina nåde och sannings skull.
Ikke os, o Herre, ikke os, men dit navn, det give du ære for din Miskundheds og Trofastheds Skyld!
2 Hvi skulle Hedningarna säga: Hvar är nu deras Gud?
Hvi skal Folkene sige: "Hvor er dog deres Gud?"
3 Men vår Gud är i himmelen; han kan göra hvad han vill.
Vor Gud, han er i Himlen; alt, hvad han vil, det gør han!
4 Men deras afgudar äro silfver och guld, med menniskors händer gjorde.
Deres Billeder er Sølv og Guld, Værk af Menneskehænder;
5 De hafva mun, och tala intet; de hafva ögon, och se intet.
de har Mund, men taler ikke, Øjne, men ser dog ej;
6 De hafva öron, och höra intet; de hafva näso, och lukta intet.
de har Ører, men hører ikke, Næse men lugter dog ej;
7 De hafva händer, och taga intet; fötter hafva de, och gå intet; och tala intet genom deras hals.
de har Hænder, men føler ikke, Fødder, men går dog ej, deres Strube frembringer ikke en Lyd.
8 De som sådana göra, äro likaså, alle de som hoppas uppå dem.
Som dem skal de, der lavede dem, blive, enhver, som stoler på dem!
9 Men Israel hoppes uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.
Israel stoler på HERREN, han er deres Hjælp og Skjold;
10 Aarons hus hoppes uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.
Arons Hus stoler på HERREN, han er deres Hjælp og Skjold;
11 De der Herran frukta, hoppes ock uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.
de, som frygter HERREN, stoler på ham, han er deres Hjælp og Skjold.
12 Herren tänker uppå oss, och välsignar oss; han välsignar Israels hus, han välsignar Aarons hus.
HERREN kommer os i Hu, velsigner, velsigner Israels Hus, velsigner Arons Hus,
13 Han välsignar dem som frukta Herran, både små och stora.
velsigner dem, der frygter HERREN, og det både små og store.
14 Herren välsigne eder, ju mer och mer, eder och edor barn.
HERREN lader eder vokse i Tal, eder og eders Børn;
15 I ären Herrans välsignade, den himmel och jord gjort hafver.
velsignet er I af HERREN, Himlens og Jordens Skaber.
16 Himmelen allt omkring är Herrans; men jordena hafver han gifvit menniskors barnom.
Himlen er HERRENs Himmel, men Jorden gav han til Menneskens Børn.
17 De döde kunna dig, Herre, intet lofva; ej heller de som nederfara i det stilla;
De døde priser ej HERREN, ingen af dem, der steg ned i det tavse.
18 Utan vi lofve Herran, ifrå nu och i evighet. Halleluja.
Men vi, vi lover HERREN, fra nu og til evig Tid!

< Psaltaren 115 >