< Psaltaren 114 >
1 Då Israel ut ur Egypten drog, Jacobs hus ifrå främmande folk.
Israil Misirdin, Yaⱪup jǝmǝti yat tilliⱪ ǝllǝrdin qiⱪⱪanda,
2 Då vardt Juda hans helgedom, Israel hans välde.
Xu qaƣda Yǝⱨuda [Hudaning] muⱪǝddǝs jayi, Israil uning sǝltiniti boldi,
3 Hafvet såg det, och flydde; Jordanen vände tillbaka.
Dengiz buni kɵrüp bǝdǝr ⱪaqti, Iordan dǝryasi kǝynigǝ yandi;
4 Bergen sprungo såsom lamb; högarna såsom ung får.
Taƣlar ⱪoqⱪarlardǝk, Dɵnglǝr ⱪozilardǝk oynaⱪlidi.
5 Hvad var dig, du haf, att du flydde; och du Jordan, att du tillbakavände?
Əy dengiz, sǝn nemǝ boldung, ⱪaqⱪili? Iordan dǝryasi, yolungdin yanƣili?
6 I berg, att I sprungen såsom lamb; I högar, såsom ung får?
Taƣlar ⱪoqⱪarlardǝk, Dɵnglǝr ⱪozilardǝk oynaⱪliƣili?
7 För Herranom bäfvade jorden, för Jacobs Gud;
I yǝr yüzi, Rǝbning jamalidin, Yaⱪupning Hudasining jamalidin tǝwrǝn;
8 Den bergsklipporna förvandlar uti vattusjöar, och stenen i vattukällor.
U ⱪoram taxni kɵlqǝkkǝ, Qaⱪmaⱪ texini mol bulaⱪ suliriƣa aylanduridu.