Psaltaren 113

1 Halleluja. Lofver, I Herrans tjenare, lofver Herrans Namn.

Övgüler sunun RAB'be! Övgüler sunun, ey RAB'bin kulları, RAB'bin adına övgüler sunun!

2 Lofvadt vare Herrans Namn, ifrå nu och i evighet.

Şimdiden sonsuza dek RAB'bin adına şükürler olsun!

3 Ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången, vare Herrans Namn lofvadt.

Güneşin doğduğu yerden battığı yere kadar RAB'bin adına övgüler sunulmalı!

4 Herren är hög öfver alla Hedningar; hans ära går så vidt som himmelen är.

RAB bütün uluslara egemendir, Görkemi gökleri aşar.

5 Hvilken är såsom Herren vår Gud, den sig så högt satt hafver?

Var mı Tanrımız RAB gibi, Yücelerde oturan,

6 Och ser uppå det nedriga, i himmelen och på jordene;

Göklerde ve yeryüzünde olanlara Bakmak için eğilen?

7 Den som den ringa upprättar utu stoftet, och upplyfter den fattiga utu träcken;

Düşkünü yerden kaldırır, Yoksulu çöplükten çıkarır;

8 Att han skall sätta honom bredovid Förstar, vid hans folks Förstar;

Soylularla, Halkının soylularıyla birlikte oturtsun diye.

9 Den der låter den ofruktsamma bo i huset, att hon en glad barnamoder varder! Halleluja.

Kısır kadını evde oturtur, Çocuk sahibi mutlu bir anne kılar. RAB'be övgüler sunun!