Psaltaren 112

1 Halleluja. Säll är den som Herran fruktar, den som stor lust hafver till hans bud.

Halleluja! Säll är den man som fruktar HERREN och har sin stora lust i hans bud.

2 Hans säd skall väldig vara på jordene; de frommas slägte skall välsignadt varda.

Hans efterkommande skola bliva väldiga på jorden; de redligas släkte skall varda välsignat.

3 Rikedom och ymnoghet skall vara i hans hus, och hans rättfärdighet blifver evinnerliga.

Gods och rikedom skall finnas i hans hus, och hans rättfärdighet består evinnerligen.

4 Dem fromma går ljus upp i mörkret, af den nådeliga, barmhertiga och rättfärdiga.

För de redliga går han upp såsom ett ljus i mörkret, nådig och barmhärtig och rättfärdig.

5 Säll är den som barmhertig är, och gerna lånar; och lagar så sina saker, att han ingom orätt gör.

Väl den som är barmhärtig och giver lån, den som stöder all sin sak på rätt!

6 Ty han skall blifva evinnerliga; den rättfärdige skall aldrig förgäten varda.

Ty han skall icke vackla till evig tid; den rättfärdige skall vara i evig åminnelse.

7 När en plåga kommer, fruktar han sig intet; hans hjerta hoppas stadeliga uppå Herran.

För ont budskap fruktar han icke; hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på HERREN.

8 Hans hjerta är tröst, och fruktar sig intet, tilldess han på sina fiendar lust ser.

Hans hjärta är fast, det fruktar icke, till dess han får se med lust på sina ovänner.

9 Han utströr, och gifver dem fattigom; hans rättfärdighet blifver evinnerliga; hans horn skall upphöjdt varda med äro.

Han utströr, han giver åt de fattiga, hans rättfärdighet förbliver evinnerligen; hans horn skall varda upphöjt med ära.

10 Den ogudaktige skall det se, och honom skall förtrytat; sina tänder skall han bita tillsamman, och förgås; ty hvad de ogudaktige gerna vilja, det blifver omintet.

Den ogudaktige skall se det och harmas; han skall bita sina tänder samman och täras bort. Vad de ogudaktiga önska bliver till intet. Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl.