Psaltaren 112

1 Halleluja. Säll är den som Herran fruktar, den som stor lust hafver till hans bud.

Alleluja, reversionis Aggæi et Zachariæ. [Beatus vir qui timet Dominum: in mandatis ejus volet nimis.

2 Hans säd skall väldig vara på jordene; de frommas slägte skall välsignadt varda.

Potens in terra erit semen ejus; generatio rectorum benedicetur.

3 Rikedom och ymnoghet skall vara i hans hus, och hans rättfärdighet blifver evinnerliga.

Gloria et divitiæ in domo ejus, et justitia ejus manet in sæculum sæculi.

4 Dem fromma går ljus upp i mörkret, af den nådeliga, barmhertiga och rättfärdiga.

Exortum est in tenebris lumen rectis: misericors, et miserator, et justus.

5 Säll är den som barmhertig är, och gerna lånar; och lagar så sina saker, att han ingom orätt gör.

Jucundus homo qui miseretur et commodat; disponet sermones suos in judicio:

6 Ty han skall blifva evinnerliga; den rättfärdige skall aldrig förgäten varda.

quia in æternum non commovebitur.

7 När en plåga kommer, fruktar han sig intet; hans hjerta hoppas stadeliga uppå Herran.

In memoria æterna erit justus; ab auditione mala non timebit. Paratum cor ejus sperare in Domino,

8 Hans hjerta är tröst, och fruktar sig intet, tilldess han på sina fiendar lust ser.

confirmatum est cor ejus; non commovebitur donec despiciat inimicos suos.

9 Han utströr, och gifver dem fattigom; hans rättfärdighet blifver evinnerliga; hans horn skall upphöjdt varda med äro.

Dispersit, dedit pauperibus; justitia ejus manet in sæculum sæculi: cornu ejus exaltabitur in gloria.

10 Den ogudaktige skall det se, och honom skall förtrytat; sina tänder skall han bita tillsamman, och förgås; ty hvad de ogudaktige gerna vilja, det blifver omintet.

Peccator videbit, et irascetur; dentibus suis fremet et tabescet: desiderium peccatorum peribit.]