Psaltaren 112

1 Halleluja. Säll är den som Herran fruktar, den som stor lust hafver till hans bud.

E HALELU aku ia Iehova. Pomaikai ke kanaka i makau aku ia Iehova, A lealea nui hoi ma kana mau kauoha.

2 Hans säd skall väldig vara på jordene; de frommas slägte skall välsignadt varda.

E nui ana auanei kana poe mamo ma ka honua; E pomaikai auanei ka hanauna o ka poe pololei.

3 Rikedom och ymnoghet skall vara i hans hus, och hans rättfärdighet blifver evinnerliga.

Aia ma kona hale ka waiwai a me ka ukana; A e mau loa ana no kona pono.

4 Dem fromma går ljus upp i mörkret, af den nådeliga, barmhertiga och rättfärdiga.

No ka poe pono, puka mai no ka malamalama mailoko mai o ka pouli; He aloha, he lokomaikai, a he pono kona.

5 Säll är den som barmhertig är, och gerna lånar; och lagar så sina saker, att han ingom orätt gör.

O ke kanaka maikai, aloha ae la ia a haawi ae no hoi: Hooponopono no oia i kona mau mea, me ka naauao.

6 Ty han skall blifva evinnerliga; den rättfärdige skall aldrig förgäten varda.

Aole ia e kulanalana, a i ke ao pau ole; E hoomanao mau loa ia no hoi ka poe pono.

7 När en plåga kommer, fruktar han sig intet; hans hjerta hoppas stadeliga uppå Herran.

Aole ia e makau i ka lono ana i na mea hewa; Ua onipaa kona naau, me ka hilinai aku ia Iehova.

8 Hans hjerta är tröst, och fruktar sig intet, tilldess han på sina fiendar lust ser.

Ua kooia kona naau, aole ia e makau, A ike aku oia i ka mea maluna o kona poe enemi.

9 Han utströr, och gifver dem fattigom; hans rättfärdighet blifver evinnerliga; hans horn skall upphöjdt varda med äro.

Ua lulu aku oia, ua haawi wale i ka poe ilihune, E mau loa ana no kona pono; E hookiekieia kona pepeiaohao me ka hanohano.

10 Den ogudaktige skall det se, och honom skall förtrytat; sina tänder skall han bita tillsamman, och förgås; ty hvad de ogudaktige gerna vilja, det blifver omintet.

E ike mai no ka poe hewa, a huahua; E uwi no kona mau niho a e hehee wale oia: E pau auanei ka mea a ka poe hewa i makemake ai.