Psaltaren 112

1 Halleluja. Säll är den som Herran fruktar, den som stor lust hafver till hans bud.

Bienheureux l’homme qui craint le Seigneur, il mettra toutes ses volontés dans ses commandements.

2 Hans säd skall väldig vara på jordene; de frommas slägte skall välsignadt varda.

Sa postérité sera puissante sur la terre: la génération des justes sera bénie.

3 Rikedom och ymnoghet skall vara i hans hus, och hans rättfärdighet blifver evinnerliga.

Gloire et richesses sont dans sa maison; et sa justice demeure dans les siècles des siècles.

4 Dem fromma går ljus upp i mörkret, af den nådeliga, barmhertiga och rättfärdiga.

Il s’est élevé dans les ténèbres une lumière pour les hommes droits: le Seigneur est miséricordieux, compatissant et juste.

5 Säll är den som barmhertig är, och gerna lånar; och lagar så sina saker, att han ingom orätt gör.

Agréable est l’homme qui a de la pitié et qui prête, il réglera ses discours avec jugement;

6 Ty han skall blifva evinnerliga; den rättfärdige skall aldrig förgäten varda.

Parce qu’il ne sera jamais ébranlé.

7 När en plåga kommer, fruktar han sig intet; hans hjerta hoppas stadeliga uppå Herran.

Le juste jouira d’une mémoire éternelle: il ne craindra pas d’entendre mal parler de lui. Son cœur est prêt à espérer dans le Seigneur;

8 Hans hjerta är tröst, och fruktar sig intet, tilldess han på sina fiendar lust ser.

Son cœur est affermi, il ne sera pas ébranlé, jusqu’à ce qu’il méprise ses ennemis.

9 Han utströr, och gifver dem fattigom; hans rättfärdighet blifver evinnerliga; hans horn skall upphöjdt varda med äro.

Il a répandu, donné de ses biens aux pauvres: sa justice demeure dans les siècles des siècles, sa corne sera exaltée avec gloire.

10 Den ogudaktige skall det se, och honom skall förtrytat; sina tänder skall han bita tillsamman, och förgås; ty hvad de ogudaktige gerna vilja, det blifver omintet.

Le pécheur verra, et il sera irrité: il grincera des dents, et se consumera; le désir des pécheurs périra.