Psaltaren 112
1 Halleluja. Säll är den som Herran fruktar, den som stor lust hafver till hans bud.
Louez l'Éternel! Heureux l'homme qui craint l'Éternel, Qui trouve tout son plaisir dans ses commandements!
2 Hans säd skall väldig vara på jordene; de frommas slägte skall välsignadt varda.
Sa postérité sera puissante sur la terre; La race des hommes droits sera bénie.
3 Rikedom och ymnoghet skall vara i hans hus, och hans rättfärdighet blifver evinnerliga.
L'abondance et la richesse sont dans la maison du juste, Et sa justice demeure éternellement.
4 Dem fromma går ljus upp i mörkret, af den nådeliga, barmhertiga och rättfärdiga.
La lumière se lève, même au sein des ténèbres, Pour l'homme droit, Pour celui qui est compatissant, miséricordieux et juste.
5 Säll är den som barmhertig är, och gerna lånar; och lagar så sina saker, att han ingom orätt gör.
Heureux l'homme compatissant. Celui qui prête aux malheureux: Il gagnera sa cause en justice;
6 Ty han skall blifva evinnerliga; den rättfärdige skall aldrig förgäten varda.
Car il ne sera jamais ébranlé. La mémoire du juste vivra éternellement.
7 När en plåga kommer, fruktar han sig intet; hans hjerta hoppas stadeliga uppå Herran.
Il n'a pas à craindre les bruits malveillants; Son coeur est ferme, plein de confiance en l'Éternel.
8 Hans hjerta är tröst, och fruktar sig intet, tilldess han på sina fiendar lust ser.
Son coeur est inébranlable, inaccessible à la crainte: Il verra un jour la confusion de ses ennemis.
9 Han utströr, och gifver dem fattigom; hans rättfärdighet blifver evinnerliga; hans horn skall upphöjdt varda med äro.
Il a distribué, il a donné ses biens aux pauvres; Sa justice demeure éternellement: Honoré de tous, il peut lever la tête.
10 Den ogudaktige skall det se, och honom skall förtrytat; sina tänder skall han bita tillsamman, och förgås; ty hvad de ogudaktige gerna vilja, det blifver omintet.
Le méchant voit avec envie le bonheur du juste; Il grince des dents et se consume: Ainsi sont frappés d'impuissance les souhaits des méchants.
