Psaltaren 112

1 Halleluja. Säll är den som Herran fruktar, den som stor lust hafver till hans bud.

Louez Jah. Bienheureux l’homme qui craint l’Éternel [et] qui prend un grand plaisir en ses commandements!

2 Hans säd skall väldig vara på jordene; de frommas slägte skall välsignadt varda.

Sa semence sera puissante dans le pays; … la génération des hommes droits sera bénie.

3 Rikedom och ymnoghet skall vara i hans hus, och hans rättfärdighet blifver evinnerliga.

Les biens et la richesse seront dans sa maison, et sa justice demeure à perpétuité.

4 Dem fromma går ljus upp i mörkret, af den nådeliga, barmhertiga och rättfärdiga.

La lumière se lève dans les ténèbres pour les hommes droits. Il est plein de grâce, et miséricordieux, et juste.

5 Säll är den som barmhertig är, och gerna lånar; och lagar så sina saker, att han ingom orätt gör.

Heureux l’homme qui use de grâce, et qui prête! Il maintiendra sa cause dans le jugement;

6 Ty han skall blifva evinnerliga; den rättfärdige skall aldrig förgäten varda.

Aussi il ne sera jamais ébranlé. La mémoire du juste sera à toujours.

7 När en plåga kommer, fruktar han sig intet; hans hjerta hoppas stadeliga uppå Herran.

Il ne craindra pas une mauvaise nouvelle; son cœur est ferme, se confiant en l’Éternel;

8 Hans hjerta är tröst, och fruktar sig intet, tilldess han på sina fiendar lust ser.

Son cœur est soutenu; il ne craint pas, jusqu’à ce qu’il voie [son plaisir] en ses adversaires.

9 Han utströr, och gifver dem fattigom; hans rättfärdighet blifver evinnerliga; hans horn skall upphöjdt varda med äro.

Il répand, il donne aux pauvres; sa justice demeure à perpétuité; sa corne est élevée en gloire.

10 Den ogudaktige skall det se, och honom skall förtrytat; sina tänder skall han bita tillsamman, och förgås; ty hvad de ogudaktige gerna vilja, det blifver omintet.

Le méchant [le] verra, et en aura du dépit; il grincera des dents et se fondra; le désir des méchants périra.